Jag stiger upp hutlöst tidigt. Så tidigt att mörkret är svart som bläckplumpar på ett akvarellark…Jag skalar en klementin och tänder ett ljus. I skenet ser jag att det finns en spricka, en spricka i allt det där bläcksvarta, becksvarta. Där sipprar ljuset in och med ens förvandlas dagen till poesi och sång. I varje liten kaffekopp gömmer sig en rosenknopp, en solrosböna och ljuset fyller mina tankar med tro och hopp. Därefter händer det att jag målar en liten kaffekopp, hänger den på ett galleri och nu är det där den får bli…Vill ni se dem ”IRL” så gör ett besök på Galleri KVIS där hänger mina akvareller fram till och med på söndag.
Så vackra tavlor! Hade gärna sett dem IRL om inte avståndet varit så långt. Kramar Liza
Å, Tack vad glad jag blir 🙂
Ha det fint, Visa Liza!
Kram Christina
Vilka härliga akvareller! Särskilt den nedersta. Jag gillar hur de lysande färgerna flyter ihop och att den skevar lite i kanterna.
Vad glad jag blir! Tack för dina fina ord 🙂
Kramar med massor av färg
Jättefint! Stort lycka till <3 Jennie
Tack, för dina lyckönskningar!
<3 Christina
fint!
Tackar så mycket!
Ååh hjälp vad jag tycker om !!!! Du är alldeles underbar som konstnär, det måste jag säga ärligt från hjärtat. att få med så mycket i det lilla enkla..känslan för morgonen och kaffet som poesi, älskar rosen i det hela, det levande i det som växer..verkligen en lycka inuti. du har nycklar som låser upp, med det lilla enkla som är stort vackert och så oerhört komplicerat enkelt. du får mig att vilja skriva tusen ord, men jag bör nog stanna lite. kanske borde ha sagt bara att jag tycker hemskt mycket om det du målar, och det du skriver. och att nu måste jag nog krama på mina rosenbarn…
kramar genom vintern, Lycke
Åh, Lycke Tack för din fina respons! Jag blev så glad och varm i hjärtat när jag läste din kommentar.
Rosenkramar och poesi från mig till dig <3
Christina