När jag var 15, var året 1985. Med facit i hand känns det speciellt att ha varit med om 80-talet. 80-talet var liksom en potpourri av allt och ännu mera plus lite till. Det var som om världens alla designers fått en tillfällig knäpp och testade hur långt man kan gå vad gäller kombination av starka neonfärger, udda färgkombinationer, cerise, olika djurmönster, volanger, pingvinärm…mönstrade strumpbyxor, mormorskängor och trasiga jeans. Det var fullt normalt att leta upp en reva i sina gamla jeans för att kunna riva sönder dem ännu mera och sedan laga dem med massor av lappar eller kanske rentav sy i en kil i sidan. Desto trasigare och mer lappade – desto modernare.

Frisyrerna var lockiga, höga och det var hårsprayens förlovade tid. Jag använde knallblå mascara, ceriserosa läppstift och massor av puder. Och nog syntes det att jag trallade på Cyndi Laupers, Girls just wanna have Fun när jag la den där make-upen. Modet, som till viss del var inspirerat av Madonna innebar att jag ständigt var på jakt efter nya smycken, tjogvis med halsband, armband och ringar. Allt kombinerades på ett sätt som vi på den tiden kallade stil. En stil som många av oss numera känner oss lite mer tveksamma till,  samtidigt som man inte kan låta bli att le av blotta tanken…

Vi hade inga mobiler, inget internet (inte ens en dator), bara tre kanaler på TV:n, köpte vinylskivor och kollade på ”Bagen” på TV en gång/vecka därför att det visades musikvideos med 10 i topp lista. Vi gillade att gå på konserter och där slapp man tänka på att mobilfilma, istället lyste hela publikhavet upp arenorna med sina tändare när det spelades ballader (där kan man tala om medveten närvaro).

Vi var med om hela den ”visuella och digitala revolutionen”  på 80-talet när MTV sökte sig in i varje hem. Michael Jackssons Thriller är fortfarande en av världens mest sålda album och det unika var att utvecklingen rörde sig mot det visuella konceptet, dansen (Moonwalken), estetiken (scenshow, klädsel etc..), framträdandet till showen och underhållningen genom filmatiseringen. – Det visuella blev alltmer centralt  och fick en förnyad betydelse i människors liv.

De flesta som överlevt 80-talet som tonåringar har nog prövat sig fram genom hela musikgenrerepetoaren. Ett tag var det Zynth som dånade ur högtalarna med låtar som  Sweet Dreams (Are Made of This) och Thorn in my Side.

– För att i nästa sekund bytas ut till Mötley Crues Theater of Pain, med låtar som Shout at the devil, Raise your hands to Rock, Home Sweet Home…. Bon Jovi, Europe, Cinderella, Magnum, Phenomena, Scorpions…..och så vidare….the show must go on.

Något år senare i samband med Phantom of the Operas genombrott väcktes intresset för Operetter, musicaler och det som idag återspeglas i mitt intresse för att gå på Opera – men det är en helt annan historia 🙂

Sammanfattningsvis så skulle man nog kunna säga att min stil som 15-åring var en  cocktail av musik, smink, kläder, smycken och djupa funderingar som yttrade sig i en och annan ”lyrics”,

Julkalenderns tema är en lucköppning med Emily Dahl.

10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.11. Berätta om det fulaste du vet.12. Berätta om musik som inspirerar dig. 13. Berätta om ett minne från din uppväxt. 14. Berätta om din stil för ett år sedan.