Jag står nästan inte ut. Om det är något jag har svårt för så är det att säga adjö…. det känns betydligt bättre att kunna säga – På återseende…. eller – Vi ses snart igen…
I samband med ett möte igår fick jag denna tjusiga blomma och ett tack för den här tiden och lycka till framövertal….
Under kommande vecka har jag ungefär 332 elever i 16 olika klasskonstellationer (17 med mentorsklassen) att hålla min sista bildlektion för och sedan ta farväl av. Jag peppar mig själv till att vara positiv och försöker hålla god min… men egentligen känns det så sorgligt att jag funderar på att ta gummistövlar på mig ifall jag skulle börja gråta så mycket att skolan svämmar över av alla salta tårar… 😉
Att ta farväl av kollegorna är lättare, vi kan ha koll på varann via fb, och vi kan välja att träffas i något sammanhang om vi vill… och det ska bli spännande att se hur många av dem som kommer när jag ska ha min utställning…
Någon som är bra på det där med att ta farväl? Hur gör man? Kanske är det bara att säga Hejdå, ha ett underbart liv! ..och sedan rider alla iväg på sina hästar i solnedgången och lever lyckliga i alla sina dagar…( precis som i sagornas världar…eller hur skulle ni göra?)
Det blir nog gummistövlar för mig också ,-)
Jag säger som du, ta farväl är så känslomässigt svårt!
FY!!! Hoppas det går bra för dig.
Jag är väldigt känslosam, jag skulle nog börja gråta i början av lektionen ,-)
Ha det fint KRAM från mig Primrose ,-)
Ja, hujedamej vad svårt det här är. Nu brukar jag ju egentligen inte gråta offentligt så det ska nog gå bra. Jag gömmer de där känslorna inom mig och sen så ploppar de fram i mitt bildspråk istället….
Ha det fintkramar du rara bloggvän 🙂
Jag försöker lura mig själv och tänka att det inte är slutgiltigt… då går det lättare.
Hmmm, jag var faktiskt inne på det spåret också… Men det blir en tuff vecka.
Jag har jättesvårt för farväl. Det är lättare att åka ifrån någon än att bli lämnad.
Jag lär mig nog aldrig. Kram <3
Ja, det här känns särskilt klurigt när det gäller de yngre eleverna som det är svårt att förklara för varför jag slutar. Allt kan man ju inte säga rakt ut… men….hujedamej. Lätt är det inte.
Kramar
Jag hade nog valt att sluta vid ett terminsslut för att komma lindrigare undan för avsked är sällan roliga.
När barnen har åkt för att arbeta eller studera utomlands så har jag alltid tänkt på David Nivens bok ”Gå sakta – kom tillbaka fort”.
Hoppas det kommer att gå bra och att det inte blir för tungt. Du får försöka fokusera på nya utmaningar och annat spännande som väntar!
Kram
Ja, det har du så rätt i 😉
Fokus, fokus.
Och Kram 🙂
Ja inte är det lätt att säga hejdå. Men barnen är oss bara till låns ett tag. Vi byter jobb, barn flyttar, tjänster ändras. Le åt förmånen att ha träffat dem och glädjs åt dem som kommer sakna dig. En del av dem kommer du bära med dig länge. Och kanske möts era vägar igen.
Vi ses imorgon.
Det har du så rätt i du kloka kvinna!
Ses imorgon 🙂
Är tveksam till att det finns någon som är”bra” på att ta farväl … Det krävs ju i så fall att man har plågat sig igenom samvaron och finner separationen som en lättnad. Det är ju situationer som existerar de också, men jag tror inte att det var dem du syftade på med din fråga … 😉
Bra tips. Tack! Det finns ju trots allt sådant som orsakat att jag väljer att sluta. Jag fokuserar på det istället. Då kommer det ju att kännas toppen 🙂
Kram
Förstår dina tankegångar…Jag tycker också att det är svårt med avsked. Men en klok kollega sa till mig att tänka ungefär så här: ”Nu tar det här slut och något annat tar vid.”
Försök uttrycka den positiva känslan som du haft tillsammans med dina elever, berätta hur roligt, inspirerande det har varit att vara tillsammans med dem och följa dem en bit på deras väg. Berätta också hur roligt du tycker (om du kan och vill) det ska bli med din egen fortsatta resa – ditt nya arbete. På så sätt förblir du en positiv förebild för dem i det svåra att mötas och skiljas! Livets olika sidor.
Vem vet…du kommer säkerligen att stöta på någon elev…snabbare än någon av er anar! Att det kommer en tår eller två…vad gör det? Det blir bra!
Kram, Gunilla
Tack! Du är så klok Gunilla. Jag var inne på detta spåret för en tid sedan….att det var så jag skulle göra, men sen händer det sådant som rubbar cirklarna och får en ur balans och in i ett smått förvirrat tillstånd. Tack, nu känns det som att jag är tillbaka på rälsen igen. Åtminstone för idag-
Stor kram!
Sänder dig varma energier! 🙂
Ja, huga vad jobbigt…men kan du intre bara säga vi ses istället för farväl…för ingen av er försvinner från jordens yta?
Ha en fin helg
Kram Kajsa
😉 Ha en fin helg du också Kajsa!
Kramar
På återseende låter betydligt bättre än farväl. Få farväl i livet är ju egentligen slutgiltiga även om de kan tyckas så ibland. Förstår att det blir en svår uppgift att säja hej då eller än hellre på återseende till så många människor. Kramar Liza
Ja, det är just antalet som gör att det blir så utdraget … avskeden kommer att pågå i en hel vecka eftersom jag bara undervisar eleverna en gång/vecka – därav antalet.
Ha det fint Liza!
Kram Christina
Som Gunilla så säger jag med; visa känslan, säg vad de betytt för dig, gör det ljust men inte överglättigt! Du kan; konstnärliga själen bär dig!
Kram