”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Poetiska ord nedtecknade en gång, av Karin Boye. Tänk att poesi från 1935 kan fånga dagen för oss människor som lever här och nu. Vi tror att vi människor utvecklas och går framåt. Men gör vi verkligen det? Vi utvecklar teknik och allehanda ting men våra känslor och funderingar tycks vara desamma som för generationer före oss. Vi putsar våra fasader men inuti brinner vi för sådant som människor brunnit för sedan urminnes tider…
Jag tänker på det varje gång jag har ont någonstans. Kanske värker det, bara för att jag är en knopp, som längtar efter solsken och kanske är jag på väg att spricka ut i blom….och det förstår väl vem som helst att det gör ont när man spricker. Samtidigt som det onda lindras av tanken på att blomstra… Ja, varför skulle annars våren tveka med all sin glans…. Varför?
En bloggvän, Tove inspirerade med en kommentar, mig att filosofera kring livets höjdpunkt och jag kom fram till att livets höjdpunkt alltid är i nuet oavsett. Det är i nuet vi hela tiden strävar efter att leva, andas, älska och ha det bra. Gårdagen är minnen och morgondagen en fjärran längtan efter något vi ännu inte känner…. Nuet är vår samtid och den verklighet vi lever i… att stanna upp och andas in sitt nu är att vara medvetet närvarande…så tänker jag.
…. och nu blir det ett hopp till mitt referensbibliotek, och Noice, mina gamla favoriter från 80-talet upp och jii, vilken kontrast det blev med Noice till Karin Boye. Hör bara hur de låter… ”Du lever bara en gång och gången är nu, det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du, sitt inte bara hemma och vänta på att något ska hända…..ah ah ah….”
Hur har ni det, vad tänker ni om orden, bilderna och nuet?
Den här dikten av Karin Boye har följt med mig sedan jag var i 12 årsåldern och jag är så förtjust i den.
Dina bilder är så vackra och jag ser så mykcet i dem.
Noice minns jag så väl och den här biten också.
Håller helt med dig om att ”nuet” är det viktigaste för det är där vi är. Tyvärr tenderar jag ibland att glömma den och är på väg i stället för att stanna upp. Men jag jobbar på det och ibland lyckas jag bätter än andra gånger. Jag tror också att våra känslor, tankar och upplevelser inte skiljer sig så mycket från tidigare generationer. Men visst har tekniken gått framåt.
Ditt inlägg kommer jag att fundera en hel del över…För det är här och nu som gäller.
Jag har också haft den här dikten med mig länge…och den blir på något vis bara ännu vackrare och mer betydelsefull för varje gång jag läser den.
Känner så väl igen det där med att vara på väg, jag är alltid på väg men numera njuter jag oftast av vägen där jag går…av häret och nuet. Där vi är.
Ha det fint <3
Karin Boyes ord är det nog många som känner igen och citerar. Vissa formuleringar blir liksom klassiska men känns ändå moderna och i tiden. Det stämmer så bra in på dem här.
På den första bilden ser jag en kvinna som lite käckt på svaj har en underbar och blommig vårhatt!
När det gäller nuet så är det är det den enda tid som vi har. Igår har passerat och om framtiden vet vi inte. Men vi kan och ska i alla fall fortsätta att drömma!
Kram och trevlig kväll!
O, Ja drömmar njuter man ju av medans man drömmer. Vad vore livet utan drömmar….
och vad vore livet utan Boyes poesi…det finns så många fina ting att njuta av i nuet <3
Ha det fint! Kram
Jag tycker att man skall ha ett mål i en mer eller mindre avlägsen framtid.Det är målet som gör livet idag värt att leva.Just nu har jag inget framtidsmål och mitt liv har aldrig känts så meningslöst och tomt som nu.Känslor och funderingar hos oss är nog ungefär de samma som när mänskligt liv en gång började.
Det låter tungt, känslan av meningslöshet mår man inte bra av. Klart att det är viktigt med ett framtidsmål. Ta dig en funderare och klura ut vad du tycker om att göra…kanske har du någon hobby eller något intresse att bygga vidare på, något som kan bli din grej.
Sänder dig en styrkekram och hoppas att du finner meningen igen. Ibland finns det man söker närmare än vad man tror.
Tack!
Det är ett riktigt he..e när ångesten griper in och man inte ens vill möta dagen.Tur att man känner att man inte har något annat val än att fortsätta att leva annars vete f..
Ha en fin dag!
Jag har ett låtcitat för den typen av känsla, ”There is a crack, a crack in everything, That’s how the light gets in” (Leonard Cohen).
…eller varför inte vår kära Laleh, ” Just because it’s black in the dark, Doesn’t mean there’s no colors”.
Ha det fint!
Den dikten är underbar ,-)
En av de bästa diktrader, för precis så känns det inom mig, det gör ont att se allt det vackra, för det är så otroligt vackert ,-)
Nuet, ja det är ju viktigt att leva just här och nu, vilket jag har haft svårt för, är bättre på det nu.
Fast jag läste någonstans att det är bra om vi lever nu, men tänker bakåt och drömmer framåt, men det är klart att vi måste leva här och nu ,-)
Ha en härlig Helg! KRAM Primrose ,-)
Medveten närvaro – att vara här och nu. Att stanna upp och reflektera…
Idag ser det ut att bli en fin dag, lördag 🙂
Önskar dig en fin helg!
Kram
Såå fina bilder 😀
Tack!
Våra tankar och känslor förändras nog inte med tiden. Men vi med den.
Det är ju gårdagen som som gör oss till de människor vi är i dag. Vi lever INTE bara en gång tror jag. Men vi ska göra dagen så bra som möjligt för oss själva och för våra medmänniskor.
Tack för ett fint inlägg vännen.
Kramelikram.
Tiderna förändras och vi med dem…. Ja, så är det sannerligen.
Kramar till dig kära bloggvän!
Vi lever alla i nuet, men våra tankar kan ju vara i dåtiden eller i framtiden. Äntligen börjar jag återigen uppleva hur det är att vara i nuet…från korta ögonblick till en lite längre stund. Under en meditation far tankarna iväg…jag blir uppmärksam på det och varsamt låter jag så tankarna komma tillbaka till här och nu.
Varje dag övar jag nu olika former av meditation och lätta yogarörelser och motståndet minskar för varje dag. Njuter mer och mer på det inre lugnet…behöver det så väl.
Underbara färger i dina bilder och jag ser dig där i blomsterhavet…vackert! <3
Kram, kram.
Inre lugn, så otroligt vackert det ljuder. Den känslan i här och nu…
Ljuvligt <3
Ha det fint och blomsterkramar till dig kära bloggvän!
Tack! <3
Först tack för länkandet till min blogg; <3.
Bilderna är livet som det ter sig här och nu. Det mitt öga ser känner sinnena av. Du förmedlar mycket i dina ljuvliga bilder du. Vi förundras över att sånt som sagts förr är konstigt att det får betydelse nu … inte ett dugg konstigt tänker jag – ju äldre jag blir (hoppas på 40 år till) blir det alltmer uppenbart att det dyker upp från förr som dagsaktuellt – här och nu. Den medvetna närvaron kan vara när som helst, men ter sig bäst då mottagligheten kommit dit.
Skönt inlägg.
Stor kram!