En läsning som berör mig på djupet, stundom chockerar (Beauvoirs ”studieobjekt” är ju lite udda ur min synvinkel sett”)…men läsningen får mig till att tänka på alla de ljuvliga små dockor jag så omsorgsfullt tagit hand om under min uppväxt. Det är fascinerande att fundera på hur man som barn genom leken omedvetet övar sig inför vuxenlivet och hur man omedvetet låter sig stöpas in i normen för hur man ska vara som kvinna. En norm som styrs helt och hållet utifrån vilket kön man är född med.

Simone de Beauvoir betraktas som en inspirationskälla för den moderna feminismen och det är intressant att läsa om den stereotypa samhällsordningen så som Beauvoir skildrar den genom att konstatera att den inordnar kvinnan som ”den andra könet”. Mannen hade då, precis som nu företräde i samhället och när man läser Beavouir kan man inte låta bli att känna frustration över många av de strukturer som råder i samhället. Strukturer och samhällsordningar som skulle kunna arrangeras på ett mer jämlikt sätt.  Men som man brukar säga ”Rom byggdes ju inte på en dag”…och när allt kommer omkring är det trots allt en hel del som har förändrats, blivit bättre och mer jämlikt, sedan Beavouir presenterade sina teorier i boken med den provocerande titeln ”Det andra könet”(1949).

Boken som är på över 800 sidor kan inledningsvis kännas tung på grund av sitt omfång men den bygger på ett språk som är relativt enkelt och en kapitelindelning som gör den lättläst och jag blir så nyfiken på hur det är att läsa den på orginalspråk.

Framförallt så är de delar jag läst inspirerande och peppar mig till att inte vara så himla, snäll och ”väluppfostrad” jämt utan att vässa armbågarna och ta större plats.