funderingar kring vägen…

130128

Ganska ofta får man sig tankeställare i livet, men när de handlar om livets ändlighet stannar man alltid upp. Igår fick jag veta att en av de välkända konstnärerna i samhället där jag bor hastigt och oväntat avlidit. Och att inse att någon som var livs levande för en tid sedan, att någon som målade, ställde ut och skapade små avtryck med sina målningar plötsligt inte längre finns är sorgligt och ledsamt.

Då undrar jag vad jag själv håller på med, speciellt när jag stressar mig ”blå som ett gehu” och ändå inte hinner med en bråkdel av allt jag vill göra. Igår var en sådan dag då jag från tidig morgon nästan sprang från en föreläsning till en annan och vidare till ett möte utan att hinna äta någon riktig lunch och sen när jag kom hem strax efter 19 på kvällen var jag så trött att luften totalt rann ur mig. Under sådana dagar är det, det där lilla extra i tillvaron som gör att jag orkar med att uträtta de där små storverken i mitt liv. Instagrambilden ovan visar en bild av det konstverk som pryder skolans bibliotek på andra våningen, när jag småsprang förbi igår fick den färgstarka målningen mig att stanna upp och betrakta, fundera och filosofera innan jag hastade vidare. Och inom mig ekade små citat från kurslitteratur som berör på olika sätt och det är just där drivkrafter finns – i bilderna och texterna. Men också hos nära och kära som jag inte hinner träffa så ofta som jag vill och därför undrar jag ibland. – Är det värt att stressa sig blå som ett gehu för att göra det man måste göra? När det finns så mycket annat som man också vill göra, men tvingas att prioritera bort på grund av hur olika strukturer är konstruerade i samhället.

Ytterligare aspekter ges via konstverken och de där små betydelsefulla orden vars innehåll konstrueras av konstnärer eller forskare som präglar samhället med betydelsefulla spår och riktlinjer. Och många är de som redan konstaterat att – Visst gör det ont, när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka. Och, att även om det finns mål på vår färd, är det vägen som gör mödan värd.

 

4 svar på ”funderingar kring vägen…

    • Ja, och även om man gör det så är det svårt att veta när man prioriterar rätt… Varm kram till dig också!

    • Ja, verkligen men som jag skrev i föregående kommentar så funderar man ibland så mycket att man blir lite vilsen 🙂
      Varm kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *