att reflektera lite kring Björks teorier…

130226_1

Jag gillar vitt porslin med blått motiv och dessa vita kakelplattor med blå frukter. Tänk vad nöjd jag känner mig med det här köket, som vi renoverade för cirka 7 år sedan. Det är roligare att laga mat, bjuda hem folk, städa och hålla till i köket när det är fint och så gillar jag ljuset…Men hur var det nu, med den där drömmen om det nya köket, var det min dröm eller en bild som konsumtionssamhället projicerade i mina tankar? Jag vill gärna tro att det var min dröm och att det var jag som kom på hur den skulle utformas, men så var det sjävklart inte. Jag fick en del hjälp på traven från inredningstidningarna och inredningsvaruhusen men jisses vad vi slet. Skåpen kom i platta paket och jag skruvade ihop alla skåpen själv, mannen och barnen hängde upp dem, jag fogade kaklet, Ja – hela familjen slet med renoveringen och goda vänner ryckte in och hjälpte till med en del detaljer. så nog var vi kreativa …

Alldeles nyss tittade jag på en intervju med Nina Björk i Min sanning. Intervjun handlade bland annat om det hon skriver i Lyckliga i alla sina dagar, om det ohållbara i konsumtionssamället och om hur våra drömmar och begär faktiskt inte enbart är våra egna, därför att de ofta skapas av någon som tjänar pengar på att vi drömmer om att konsumera. En av de frågor hon fick handlade om köksrenovering, därav mina associationer. Hon menar att vår konsumtion är ohållbar i längden ur ett globalt och miljömässigt perspektiv och det har hon förståss rätt i…

Jag vill inbilla mig att konsumtion under ansvar kan vara ett sätt att angripa problematiken på. Jag tänker att man återanvänder sådant som är rimligt att återanvända och att man tar väl hand om sina materiella ting så att de håller länge. Att man försöker undvika det där onödiga överflödet. Samtidigt är vi inte mer än människor, vi gillar guldkant på tillvaron, vi gillar att unna oss något nytt eller extra gott ibland. Vi vill göra karriär och få löneökning eller finna vårt eget valda sätt att leva livet på. Vi är alla individualister i ett modernt samhälle. Vi vill att det ska löna sig när vi arbetat hårt för något speciellt. Och vi vill framförallt att alla ska ha det bra.

Jag gillar Nina Björks idéer men de är precis som hon själv säger, utopier. Vi lever i en verklighet som bygger på specifika strukturer och att ändra strukturerna är inget man gör över en natt. Men att föra debatter och diskutera, reflektera och fundera över sina idéer, varifrån de kommer och vems de egentligen är, är ett klokt råd som jag gärna lyssnar på. Och så gillar jag ju det Nina Björk skriver, I lycklig i alla sina dagar…

programmet finns på svtplay

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *