Sextonde luckan i julkalendern

Under gårdagens julhandel parkerade jag min bil i ett P-hus där det på utsidan finns en vägg som tillåter graffitimålning. Ska jag till centrala Malmö väljer jag ofta detta P-hus just därför att jag tycker att det är intressant att kolla in vilket budskap som förmedlas.

Jag tycker om att motiven varierar och jag tycker om att betrakta trottoaren som påminner om en färgpalett. Igår när jag närmade mig P-huset kunde jag inte låta bli att le när jag möttes av julhälsningen “Merry Christmas”, men när jag betraktade målningen närmare förändrades leendet till ett fundersamt och lite mer filosofiskt uttryck.

Väl genomtänkt och utförd graffiti har förmågan att ge den observante förbipasserande en tankeställare. När man betraktar målningen närmare ser man att framför texten Merry står det står en kriminellt belastad person med automatvapen och skjuter mot polisen som står bakom Christmas, och som i sin tur skjuter mot personen (som jag tolkar som kriminell) på andra sidan av Merry Christmas texten. Mitt emellan Merry och Christmas väjer en stackars julgran för skjutningarna under tiden som pengarna flödar åt alla håll. Jag har ingen aning om vem som målat motivet men all heder åt konstnären som kommunicerar ett tydligt bildspråk som dessutom är placerat på en plats där det kommunicerar med omgivningen på ett genialt sätt.

Vi befinner oss i Sveriges tredje största stad, staden  som erbjuder en fantastisk julskylning och shopping för den som vill vara med. En ständigt växande stad i utveckling och där finns universitet, bibliotek, museum, parker, opera, teater och blomstrande företag. Staden som betraktas som vår port till Europa/världen genom sin förbindelse med bron. I samma stad hamnar ungdomar i kriminalitet, i samma stad händer det att ungdomar som inte ens fyllt 20 år skjuts till döds. I samma stad finns det hemlösa människor, droger, hederskultur och utanförskap. I samma stad/land befinner vi oss i ett läge där terrorhotet är förhöjt och där det finns zoner/områden inte ens polisen vill bege sig till utan förstärkt skydd.

Vi befinner oss i en stad och ett land där det råder en rädsla för att inte tycka som alla andra och där en självutnämnd elit anser sig ha rätten att bestämma vems röst som ska få höras och vems åsikter som ska räknas. Vi befinner oss i ett land där åsikter avfärdas pga rädsla för en obekväm debatt, samtidigt som människor utsätts för hederskultur, hemlöshet, överfall, skjutningar, terror och klimatet för individen blir allt otryggare.

När jag tittar närmare på bilden ser jag att den som jag tolkat som kriminell i detta fallet är klädd i tomtedräkt. Betyder detta att konstnären ser våra traditioner och vår kultur som ett hot? Eller betyder det att våra traditioner och vår kultur kan utnyttjas för att sätta vår trygghet ur spel? Bilden väcker många frågor och kanske säger svaren lika mycket om den som tolkar bilden som om konstnären som såg till att den hamnade där den är?

Men vad ska jag göra åt problematiken som förmedlas? Jag vill ju bara fira en lugn och behaglig jul med mina nära och kära. Jag vill umgås med min familj, njuta av allt vackert, gott och se glädjen spridas hos mina nära och kära. Vad ska jag göra åt saken? Om jag vågar sätta ner foten, säga min åsikt och råkar säga något som bryter normen då blir jag kanske utfrusen ur gemenskapen och får fira jul ensam med min egen lilla skara. Detta är i sin tur bara ännu ett symptom på hur segregationen ökar när vi inte får uttrycka våra åsikter och när de som styr inte vågar debattera frågor som kan vara svåra att besvara.

Allt detta bara på grund av en graffitimålning, som ett tydligt exempel på när en bild kommunicerar mer än tusen ord. Jag skulle kunna skriva fler ord för att definiera det jag vill säga, men bilden förmedlar hela tiden så mycket mer och jag har egentligen ingen aning om min tolkning stämmer överens med konstnärens.

Jag vill i själva verket bara koppla av från vardagens brus, och drömma mig bort till en sagovärld där rättvisan segrar, där alla är lyckliga och omges av det där heliga sagoskimmer som förmedlas och uppstår i våra drömmars vackraste julfirande.

Jag checkar ut min bil, åker hem, pyntar granen och tänder det tredje adventsljuset.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

8 svar på ”Sextonde luckan i julkalendern

  1. Verkligen en målning som väcker eftertanke…
    Det är för hemskt med alla skjutningar som är i Sverige nu – inte minst i Malmö. Precis som du – och dom allra, allra flesta andra – vill jag bara ha en lugn och fridfull jul. Och resten av årets alla dagar med, för den delen.

    Ha en fin tredje advent!

  2. Malmö i dag är inte den stad som jag växte upp i. Staden är segregerad och fel krafter styr i många områden. Det är för många en otrygg stad och ska man bo där så gäller det att bo rätt. Tyvärr…

    • Jag har också bott i Malmö vid några kortare tillfällen och då var det betydligt lugnare än vad det är idag.
      Hoppas att trenden vänder och att det blir bättre.

      Kram och fin advent!

  3. Ett tankeväckande inlägg. Värst är det för alla dem som bor i fel områden. Människor som bara vill ha lugn och ro och arbeta och uppfostra sina barn. För så är ju de flesta. Tyvärr är det alltför mycket som har sopats under mattan i många år. Nu hsr det gåttså långt så det är nog inte så lätt att få bort kriminaliteten.

    • Ja, nu ligger det så mycket skräp under mattan att det går hål på den, och ut läcker allt det där vi sopade in från början…

  4. Intressant inlägg.
    Jag bor i en relativt liten och lugn stad med mycket liten kriminell verksamhet så det känns främmande med alla dessa skjutningar och explosioner.
    När jag tänker på det vill jag också bara drömma mig bort till en skimrande sagovärld där alla mår bra är trygga och har tak över huvudet.

    Kram och ha en fin början på denna vecka!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *