Jag har påbörjat läsningen av en bok, vars omslag kommunicerar att jag gett mig in i ”ett läsäventyr som har förändrat otaliga kvinnors liv.” och det känns sannerligen spännande…. Redan inledningsvis har jag fastnat för Simone de Beauvoirs förklaring till varför lycka är ett begrepp som det inte kommer att refereras till.

”Man vet inte riktigt vad lycka betyder och än mindre vilka autentiska värden den omfattar. Det är omöjligt att mäta andras lycka och det är alltid lätt att hävda att den situation man vill påtvinga andra är lyckliga…………………När vi intresserar oss för individens möjligheter kommer vi inte att definiera dessa i lycka utan i termer av frihet.(s.37,38)”

Detta är något jag själv funderat kring många gånger, hur lätt det är att tro att många andra har det lättare, bättre eller förmånligare på något sätt. Ibland baserar man sitt underlag på ytliga bilder av artefakter och kring huruvida personerna i fråga upprätthåller vad som anses vara normen i samhället. Kanske har personen sett oförskämt lycklig ut vid något tillfälle, ja men då är det ju väldigt lätt att vara den som dömer och tror att den andre har det bättre, lättare och lasta över skulden på denne person. Sen finns teorier om att det är lättare att vara lycklig om man upplevt tragiska motgångar, just därför att man vet skillnaden mellan ljus och mörker. En annan aspekt är hur reklam fungerar och bygger på hela konceptet om att visa oss lyckan på bild, för att få oss att tro att om vi bara äger de föremål, möjligheter eller upplevelser som syns på bilden. Då blir vi lyckliga.

I själva verket är alla människor ensamna individer med drömmar, längtan och mål. Alla vill vara lyckliga men hur många går egentligen omkring och är lyckliga alltid? Hur många känner sig inte fångna i sina liv och i de förväntningar som påtvingas om hur man ska vara, uppföra sig och vad man egentligen får tala om och uttrycka. I vissa kulturer kan det rent av vara en skam att vara olycklig och därför ”sopas problemen under mattan”, därför att fasaden måste upprätthållas. Hur många människor känner sig egentligen helt och hållet fria att agera efter egna preferenser, när egoism är så vansinnigt fult?

Ett som sannerligen är sanning är att jag blir lycklig och fri när jag läser och funderar kring litteratur som Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” och det är därför jag gillar mina litteraturstudier så mycket…. Litteraturen och de teorier vi tillämpar på den gör livet lite mer greppbart, meningsfullt, utvecklande och visst är det väl i utvecklingens olika former vi finner friheten att göra våra egna val.