Ett Skimmer av poesi

Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet)

Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.

Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.

Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).

“fjärrlektion

utanför fönstret

betar hjortarna”

Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.

Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.

Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.

Tack alla ni som kikar in här! Ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Låt hjärtat tala hjärtats språk

Låt hjärtat tala hjärtats språk är en helt ny diktsamling av Eva-Stina Byggmästar (Fri Press 2022). Utmärkande för den här diktsamlingen är att den omges av och förmedlar ett lugn. Byggmästar fångar de där magiska ögonblicken som man så ofta har en förmåga att rusa förbi. Hennes poesi talar hjärtats språk och att läsa denna samlingen får en att må bra i kropp och själ.

“livet går

inte ut på logik

utan på att det ska levas

ögonblick för ögonblick” (hämtat från kap 7 på sida 13)

Jag gör som jag brukar när jag tar mig an en diktbok, börjar med att bläddra och sen läser jag lite här och där beroende på var blicken landar. Därefter blir det en mer strikt läsning från början till slut. Nu när jag läst ut boken känner jag att jag mig rik, poesin har berikat mitt liv, triggat igång funderingar kring vad som verkligen har betydelse i livet och därmed höjt min livskvalitet. Att läsa är berikande!

Eva-Stina Byggmästars poesi är unik och boksamlingarna med hennes dikter har en alldeles speciell plats i min bokhylla.

Att läsa en ny bok är som att ge sig iväg på en inre resa till ett tidigare outforskat land.

Vad tycker du om att läsa?

Allt gott från mig till dig!

Christina Karlsson

Nordens Paris i Stockholm

Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.

Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.

Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.

Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal.
Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart.
Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.
Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.

Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.

Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?

Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.

Allt gott!

Christina Karlsson

je mápelle AGNETA

Emma Hambergs, je mápell AGNETA (2021. Piratförlaget 2022) är en av de mest uppfriskande feelgood jag läst på länge.

Boken handlar om Agneta som bor i villa, arbetar på kontor lever ett välordnat liv tillsammans med sin vältränade man och barn som nyligen flyttat hemifrån. Problemet är bara att som hon inte passar in i sitt liv. Hennes man engagerar sig i träning och rätt kosthållning medans hon själv hatar att träna, gömmer vinflaskor under sängen och äter rostade mackor med marmelad i smyg. Hennes barn hör bara av sig när de vill att hon ska swisha och hennes föräldrar har massor av åsikter om vad hon borde och inte borde göra. Agneta känner sig osynlig och inser att hon behöver en förändring.

En dag får hon syn på en underlig annons som väcker hennes nyfikenhet. När hon svarar på annonsen leder det till att hon hamnar i ett äventyr som vänder upp och ner på hela hennes liv. Hon reser till Provence och det är där hon möter ett gäng människor som gör ett starkt intryck och vill ni veta på vilket sätt så är det bara att läsa boken.

Det som väckte min nyfikenhet på boken var när jag lyssnade på Emma Hambergs sommarprat i radion, där hon berättade om inspirationen till en av de platser i bokens handling. Inspirerande och härlig litteratur att må bra av.

Allt gott!

Christina Karlsson

Vad mer kan man önska?

En behaglig feelgoodroman om drömmar, kärlek och självförverkligande.

Vad mer kan man önska? är skriven av författarduon Lillemor Bruce och Monica Carnehult (Lilla Ordmakeriet 2022).

Boken handlar om den framgångsrika Charlotte Vegelius som arbetar som vd på en revisionsbyrå i Lund. Hon och hennes älskade Chris bor på en gård utanför Lund, barnen har flyttat hemifrån och på fritiden ägnar hon sig åt sitt författarskap. Problemet är bara att hon inte är nöjd. Charlotte är trött på att arbete där hon ofta måste sitta i tråkiga och långrandiga möten på revisionsbyrån. Hon drömmer om något mer kreativt men frågan är om hon ska våga ge upp sin fasta inkomstkälla för att satsa helhjärtat på sina drömmar och nästa fråga är om det är värt allt slit. Hon har ju redan så mycket och vad mer är egentligen rimligt att önska?

Boken har korta kapitel, är både underhållande och lättläst. Den är en fristående fortsättning på Dolda talanger (2018) och En ljusnande framtid (2020). Jag har inte läst någon av dessa och kände inte att det behövdes för att komma in i boken, men jag kan inte förneka att jag blir nyfiken på att läsa dem för att en bakgrund till vad som hänt tidigare i Charlotte Vegelius liv.

Mitt exemplar är dessutom signerat eftersom jag vann boken i samband med att författarna anordnade en tävling på bokmässan i Lund förra året. Tävlingen handlade om att man skulle gissa på antalet ord och min gissning var närmast. Då var boken ännu inte utgiven så i samband med boksläppet tidigare i år anlände detta fint signerade exemplar i min brevlåda. Jag är glad att jag vann boken eftersom den har varit både avkopplande och underhållande att läsa. Varmt tack till de båda författarna! Inför denna semestern har jag en diger samling med böcker som väntar på att läsas, så i skrivande stund vandrar mina tankar vidare till vilken bok jag ska ge mig i kast med härnäst.

Har du också ett gäng böcker som ligger och bara väntar på att läsas?

Allt gott!

Christina Karlsson

Årets höjdpunkt: Boksläpp av Skimmer i samband med Tranås at the Fringe 2022

Christina Karlsson

Boksläppet av Skimmer, en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet ägde nyligen rum i samband med International arts festival – Tranås at the Fringe den 8 juli 2022.

Vi är 38 poeter som representeras med vars tre haikudikter, där varje poet fått en av sina dikter tolkade av haigakonstnären Ion Codrescu som även illustrerat bokens omslag. Antologin innehåller således 114 haikudikter och 38 bilder av Codescus haigamålningar.

Antologin är som en skattkista fast med ett tidlöst innehåll som man kan njuta av länge. En haikudikt bygger ofta på en reflektion, en upplevelse eller iakttagelse av det förgängliga i ett ögonblick. Med tanke på att haikudikterna är skrivna av 38 olika poeter som bor på olika platser i Sverige så innehåller Skimmer en mångfald i urvalen av ögonblick.

I samband med boksläppet arrangerades en vernissage på Piratenhuset, där originalen till haigamålningarna samlats för att visas upp i en konstutställning. Haigakonstnären Ion Codrescu som hade rest hela vägen från Rumänien till Tranås för att delta i festligheterna, berättade om sina reflektioner och sin arbetsprocess med att skapa unika haigas till våra haikudikter. De av oss poeter som hade möjlighet att närvara vid vernissagen läste upp våra dikter.

Haigakonstnären Ion Codrescu

Personligen känner jag mig hedrad över att få representeras i en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet och att dessutom få en av dikterna tolkad som en haiga känns unikt. Några timmar senare samma dag fortsatte festligheterna med en festivalbankett på Babar och där var kvällen fylld av framträdanden med poesiläsning och i samband med Svenska Haikusällskapets läsning så var jag en av de poeter som representerades på scenen.

Detta var mitt första besök i Tranås och jag kan bara konstatera att det här var en av årets höjdpunkter som innehöll massor av möten med intressanta och likasinnade människor plus tillfällen att delta i workshops och föreläsningar med haikudikten som fokus. Tranås at the Fringe är en internationell art-festival som arrangeras varje år och det var imponerande att ta del av så många konst- och litteraturarrangemang inom loppet av ett fåtal dagar i en relativt liten stad som Tranås. Vi tillbringade fyra dagar i Tranås, dagar som var så fullsmockade med olika arrangemang, möten och upplevelser att det tagit flera dagar att bearbeta alla intryck. Vilken festival!

Ja, det här var bara ett litet utsnitt av vad jag hittills ägnat mig åt under min semester. Nu ska jag hälla upp en ny kopp kaffe och ta en bloggpromenad för att kolla in vad ni skriver om.

Hoppas att du har en skön sommar och njuter av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Årets bästa: Haikumagasinet #4

Årets bästa magasin! Haikumagasinet #4 (Fri Press 2022) är ett magasin som tål att läsas om och om igen. Närhelst man behöver dra sig undan för att få ett litet andrum och njuta av en filosofisk stund tillsammans med bild och text. Haikumagasinet är ett kreativt magasin som bygger på idén att kombinera dikt och bild. Dikterna visualiseras av illustratörer som via sina bilder bidrar med sina poetiska tolkningar via sina bildserier. Traditionen att illustrera haikudikter kallas haiga och är lika gammal som haikun själv. I Haikumagasasinet finner man en härlig kombination av nya dikter varvade med gamla klassikerna som tex Basho och Issa.

Det fina med Haikumagasinet är att det passar för alla åldrar från barn till gammal. Illustrationerna bjuder lekfullt in läsaren till poesins förunderliga värld samtidigt som det finns utrymme för den vana läsaren att finna nya infallsvinklar och en stunds andrum via de fina tolkningarna.

Bildutsnitt från Haikumagasinet#4 (2022)

Haikumagasinet inleds med en kort presentation av poeter och illustratörer, därefter är det fritt fram att följa med på en förunderlig resa in i haikudiktens förtrollande värld. Jag bidrar på sätt och vis till magasinets innehåll via min yrkesroll som lärare där jag startat upp ett samarbete med förlaget som gör det möjligt för några av mina elever att få sina illustrationer publicerade och i år är det så många som sju av mina elever som fått sina illustrationer publicerade i magasinet. Det är den här typen av projekt jag brinner för, projekt som skapar möjligheter och ger ungdomar möjlighet att pröva sina vingar, tro på sig själv, göra sina röster hörda och våga visa upp sina bilder i olika sammanhang. Vill du veta mer om Haikumagasinet så kolla in förlagets webbsida.

I skrivande stund njuter jag av semester med möjlighet att prioritera tid för att komponera nya dikter, skapa nya målningar, läsa massor av böcker och självklart återkomma till att bläddra i ett och annat Haikumagasin.

Ha en underbar dag och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Fragment

Läser en ny översättning av Sapfo dikterna och fragmenten (Ordfront förlag 2022).

Fragment är allt som finns kvar av denna fascinerande kvinnas poesi. Av det som en gång varit en diger samling bestående av över 500 dikter finns bara enstaka ord och fraser kvar. Endast en av alla dikter i hennes samling är komplett och trots det är hon en av de poeter som lyckats påverka och influera vår kultur något enormt.

” jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden” – Detta citat är enligt texten på bokens baksida karaktäristisk för Sapfos diktning. Faktum är att jag inte kan annat än att instämma i beskrivningen ” Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”

Det tar lite tid att bekanta sig med en ny översättning. Orden och språket är modernare men vackert ändå, samtidigt så saknar jag stavelserytmen i fragment 31 som brukar följa det sapfiska versmåttet 11-11-11- 5, ett mönster som bokens översättare valt att bryta.

Översättningen sägs vara “rakare, rikare och mindre tillrättalagd” och i skrivande stund kan jag inte låta bli att fundera över den språkliga förändring som vi är mitt uppe i. Vad händer med språket när vi slutar följa stavelsemönster? Blir det verkligen rakare och rikare? Eller tappar vi förmågan att utmana oss själva att utveckla vårt språk genom att finna de perfekta orden; Ord som följer antalet stavelser och beskriver rätt tillstånd på en och samma gång. Personligen tror jag att det beror på vem som skriver. Om den som skriver redan utmanar sig själv genom att optimera sitt språk så bör det ju fungera, men när regler för stavelsemönster slopas tänker jag att det finns en viss risk för att språket på sikt tappar sin glöd och riskerar att utarmas och bli torftigare. Jag tänker att det är vår vilja att utforska, använda och experimentera med språket som gör att det utvecklas och förädlas på ett gynnsamt sätt.

Oavsett vilka tankar läsningen satt igång så gillar jag språket i boken. Det är en vackert skriven översättning som bjuder många filosofiska och fundersamma lässtunder.

Sommaren är här och semestern väntar runt hörnet!

Allt gott!

Christina Karlsson

Innerligt…

Innerligt (Norstedts 2021) är mitt första möte med Margaret Atwoods sena diktskrivande. Mina tidigare möten med Margaret Atwoods litteratur har varit med hennes skönlitterära romaner och framtidsdystopier som jag verkligen tycker om att läsa, men poesin i Innerligt är lite klurigare att få grepp om. Hon skriver om zombier, om varulvar och om aliens men ärligt talat så har jag har lite problem med att förstå vad det är hon vill säga med sina omskrivningar. Hon skriver om robotar, om övergrepp på människor och djur, om sex, ålderdom och liv. Hon skriver om växterna, om djuren och naturen. Jag läser vidare och inser att det mesta handlar om livet, att hon med fingertoppskänsla på ett tidvis brutalt men träffsäkert sätt lyckas fånga allt det där som vi människor håller på med.

Allt gott!

Christina Karlsson

De sju dödssynderna

Karin Boye (1900-1941) är en av de poeter som har en särskild plats i mitt hjärta, så när det här fina exemplaret av Den sju dödssynderna och efterlämnade dikter låg i en av de julklappar som dolde sig under granen i julas blev jag särskilt glad. Utgåvan är från 1941, dvs samma år som Boye lämnade jordelivet. Verket inleds med ett förord av poeten Hjalmar Gullberg som sammanställt verket med dikter som Boye påbörjat att skriva för ett poem om de sju dödssynderna. Diktsviten är vacker, magisk och fascinerande.

Vill du läsa mer om och av Karin Boye så är Karin Boye Sällskapets webbsida en fantastisk plats att besöka, om du nöjer dig med en digital version.

Allt gott!

Christina Karlsson

Den sista gåvan, av Abdulrazak Gurnah

I en av de klappar som gömde sig under granen låg årets Nobelpristagare, Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah (Celanders förlag, Albert Bonniers förlag, 2011) och bara väntade på att läsas. Jag tycker att det är högtidligt med nobelpriset i litteratur och att det hör till att läsa något av pristagaren för att skapa sig en egen uppfattning. I min lilla värld var årets pristagare okänd fram tills dess att priset tillkännagavs så när en av årets julklappar innehöll denna bok blev jag glad.

Boken handlar om den 63-åriga Abbas som drabbas av en stroke. Den handlar om hur han blir påmind om sin dödlighet och tröttnar på att tiga om sådant han inte berättat, som historien om hur han i sin ungdom lämnade Zanzibar.

Jag har ännu inte läst ut boken, men den fångar mitt intresse tillräckligt mycket för att läsa vidare och ta reda på hur det går för Abbas och hans fru Maryam.

Har du någon pågående läsning på gång?

Må gott och njut på av julhelgsdagarna som passerar!

Christina Karlsson

Trettonde, fjortonde och femtonde luckan i julkalendern

Alla goda ting är tre och i detta inlägg öppnas tre luckor på en gång. Nationalskalden Viktor Rydbergs (1828-1895) välkända dikt om Tomten väcker mina varmaste känslor från barndomens jular.

Inför julhelgen hängde min mormor alltid upp en julbonad som pryddes av den första strofen i dikten, Tomten. Jag minns hur jag som barn läste dikten om och om igen. Jag tyckte att språket var gåtfullt och jag ställde en massa frågor om vad orden betydde. Jag minns att det sprakade hemtrevligt från kaminen och att mormor stod i deras gammeldagsgröna kök och lagade mängder av julmat. Utanför husknuten yrde snön och det snöade så mycket att vi tidvis blev insnöade det året. När det väl blev julafton var det sådant oväder att strömmen försvann strax innan det att vi skulle äta middag. Nu kom braskaminen väl till pass så att maten kunde värmas på gammeldags vis. Vi tände massor av stearinljus och alla vi som firade jul tillsammans tyckte att det var den bästa julen någonsin. Att strömmen försvann några timmar kunde ha orsakat en hel del problem men i detta fall förhöjde det stämningen för oss som fick uppleva en lite annorlunda jul. Det här var någon gång i slutet på 70-talet och ett av de många julminnen som triggas igång av Viktor Rydbergs Tomten.

Finns det någon bok, film eller dikt som du särskilt förknippar med jul?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tionde luckan i julkalendern

Nobeldagen till ära! Bläddrar i poetiska verk av 2020års nobelpristagare i litteratur, Louise Glück. Svenska Akademiens motivering löd: “För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Ännu har jag inte införskaffat någon roman av Abdulrazak Gurnah som är 2021:s nobelpristagare i litteratur, men tids nog lär det bli. Alltid spännande att bekanta sig med pristagarnas litteratur och bilda sig en egen uppfattning.

Snön faller vackert på gran och cypress. Varken dag eller kväll blev som planerat. Årets nobelklänningen lär inte komma iväg på den inplanerade festen…. Nåja, kvällen blir vad man gör den till så vi tänder ljus, lagar till en god middag, någon dans lär det inte bli men lite ljuv musik och kanske en bra film eller kanske en julkortspysslarkväll…

Vad planerar du att göra ikväll?

Christina Karlsson

Nionde luckan i julkalendern

Jag läser Champagne på skånska, av Monica Carnehult, LillemorBruce och Johanna Holm (HOI-förlag, 2015).

Ellinor bor på en av Lunds bästa adresser och arbetar som projektledare på en framgångsrik reklambyrå när hela hennes tillvaro vänds upp och ned. Hon har inte träffat sin pappa på många år och när han plötsligt dör uppdagas händelser och människor som kommer att påverka hela hennes liv. “På faderns sommarställe på den skånska östkusten krockar Ellinors två världar, den som hon flydde och den hon skapat.”

Det här är en härlig feelgood-roman, rogivande och lättläst med korta kapitel. Underhållande och läsvärd. Jag började läsa imorse, har hunnit halvvägs och det finns risk för att jag läser ut den under det närmsta dygnet.

Må gott och njut av goda lässtunder!

Christina Karlsson

Sjunde luckan i julkalendern

Världen behöver fler språkpoliser! Människor utvecklas, samhället förändras och att språket befinner sig i en ständig pågående utvecklingsprocess kan vara fascinerande och förfärande på en och samma gång. Fascinerande när vi hör precisa beskrivningar, fina formuleringar och vackra ord. Förfärande när fula ord används i vardagslag eller när svenskan blandas upp med någon slags ospecifik svengelska med dysfunktionell grammatik.

Bakom dagens lucka gömmer sig en hel del funderingar kring språk, grammatik och svärord. På baksidan av Sara Lövestams Handbok för språkpoliser (Piratförlaget, 2020) kan man läsa att “Handbok för språkpoliser är din vän i en värld där ligister svär på engelska och språket är i ständigt förfall.”

Ett av de språkliga misstag som stör mig mest är när människor använder sin och hans/hennes på ett felaktigt sätt. Det blir allt vanligare att folk skriver “Hon hämtar hennes väska” (alltså någon annans väska) när de i själva verket menar att “Hon hämtar sin väska” (dvs hennes egen väska). Låter kanske trivialt men den här typen av felaktiga formuleringar stör mig något extremt.

Tänk bara vad förödande misstaget blir om någon råkar säga att “Sven kysser hans flickvän” (alltså någon annans flickvän) istället för att “Sven kysser sin flickvän”. Ett språk som används felaktigt kan skapa förödande missförstånden och orsaka massor av onödigt lidande. Nåja, alla kan göra fel ibland och bästa sättet att göra rätt är enligt min mening att fortsätta läsa, skriva, tala, lyssna och använda språket, även om man riskerar att göra fel ibland.

Om du gillar att grotta ner dig i språkets förunderliga värld och fundera över den hårfina skillnaden mellan vad som är rätt och fel, då är Sara Lövestams Handbok för språkpoliser, definitivt något för dig.

Är du språkpolis? Finns det någon specifik grej vad gäller språket som du kan störa dig på?

Tack för att du kikar in här! Må gott och njut av språket som passerar.

Christina Karlsson