Elektroderna till ”ekggrejen” satt kvar när vi kom hem och jag kunde inte låta bli att undersöka dem och skoja om att man kanske kan göra konst av dem och så började jag lägga dem i olika mönster och då log de båda så hjärtligt. Och det var just det som var syftet med det lilla konstprojektet – att försöka avdramatisera dramatiken och sprida lite glädje.

I två och ett halvt dygn kunde vi andas ut. Idag innan vi ens hunnit påbörja pajen jag bakat till efterrätt blev vi tvungna att fara iväg med finaste till akuten igen. Detta är verkligen inte klokt och imorgon blir det återigen sjukhusbesök. Sjukdomar tär på krafterna, man blir tröttare och segare än vanligt även om det inte är man själv som är sjuk, och även om man pratar om konst och arbetar på att hantera händelserna på bästa sätt. Man vet ju liksom inte riktigt vad som är bästa sätt….och alla som varit i kontakt med sjukvården vet vilken djungel den kan vara att gå vilse i.