men blottställd inför så mycket skönhet riktigt bedårad/ och vapenlös på en mjuk perrong när blomstertåget redan/ satt sig i rörelse och din blus med blå rosor är allt jag ser/ och din sorglöshet när världen glider förbi oss och du drar/ mig djärvt intill dig medan vi sprider ett allt för starkt sken/ vi färdas jublande jämsides längs en galaktiskt bana… så/ lättledda vi var av alla dessa famntag hem till vår stjärna. (ur Eva-Stina Byggmästars, Älvdrottningen, s 86).
Eva-Stina Byggmästar skriver så vackert, hoppfullt, fint och glädjesprudlande att även det oroligaste modershjärtat hoppar på blomstertåget och tänker att – Jo, men visst snart är min lilla blomma frisk och stark nog för att förverkliga sina drömmar!
Det är väl klart att blomman din snart kommer att vara tillbaka full med energi och kämpaglöd inför sin ljusnande framtid. Du har en stark och levnadsglad tjej där, vännen…det fixar hon…:)
Kraaaam!
Tack, kära Vän!
Känns bara så orättvist och tråkigt att hon ska drabbas av allt det här, det sätter ju hela hennes liv på vänt och båten blir tung att ro.
Tack för dina fina Ord, de värmer!
Kramar