Känns märkligt att det redan är den 2 maj, året har liksom bara svischat förbi i någon märklig form av ultrarapidfart…allt och inget har hunnits med. Igår var det riktig vårvärme i luften och jag plockade en bukett scillor, drack kaffe i solen och lyssnade på fåglarna. Men, imorse när vi vaknade var det frost på gräsmattan och iskallt, så det blir nog till att fortsätta med vinterkappan ett tag till.

Igårkväll fick vi ett spontaninfall och bestämde oss för att åka till Lund och överaska vår son. Med oss hade vi kakor och ett litet bord med två stolar till hans balkong. Tala om att han blev både glad och överaskad när han öppnade dörren och fick syn på oss.

Jag tänker att hela den där grejen med att vara förälder är så fantastisk och märklig på samma gång. Tiden har gått så snabbt och jag har inte riktigt hunnit med. Samtidigt är det en ny spännande epok i våra liv som har påbörjats, där jag kommer hem till Robin och det är han som bjuder på kaffe. Det är så mysigt att komma dit till hans mysiga lägenhet och se hur fint han sköter om sitt hem. Och det känns bra att han står på egna ben och klarar av allt det där som hör vuxenlivet till. Att vara förälder är som att vara på en spännande och innehållsrik resa som pågår varje dag och jag njuter verkligen av att vara på den resan…