Igår på konstmässan, hade jag den finaste utsikten då vårt utställningsbås var placerat alldeles intill dessa ”Ishästar från Ladoga”, av konstnären André Prahl. Jag fascinerades av dessa hästar som är tillverkade av drivved.  Att personen som tillverkat dem har en känsla för hur hästar rör sig syns tydligt på de väl sammanfogade djuren.

Konstverken väckte en känsla som fick mig att så gärna vilja svepa in en av hästarna i en ullig filt, bära den med mig hem och placera den på en upphöjd plats. När man betraktar hästarna närmare inser man att varje häst ser så sårbar, naken, uttrycksfull och skör ut att man vill ta hand om den/ge den tröst. Och vid närmare efterforskning inser jag att det finns en gripande historia som ligger bakom upphovsprocessen.

Av alla dessa hundratals fantastiska konstverk jag såg igår, är den bild som dröjer sig kvar i mitt inre – bilden av ”Ishästarna från Ladoga”.