Tänder ett ljus till minnet av vår hund, Siena som gick bort för drygt 1½ år sedan. Tänk så fint att en ensam rosa ros trotsar senhösten för att fortfarande blomma på platsen där spåren av henne vilar. Citatet ”hunden är människans bästa vän” stämmer så väl. Siena kom till oss som en liten valp när barnen var i låg och mellanstadieålder och vi är så tacksamma för de närmare 12 år hon förgyllde vår familjs tillvaro. Hon var den som följde med på alla promenader, tröstade den som var ledsen eller sjuk, lekte med den som ville leka, höll oss sällskap och var med överallt där det fanns möjlighet för henne att vara med, hon livade upp stämningen bara genom att vara just hund och göra sådant som hundar gör, och framförallt så förhöjde hon trivselfaktorn bara genom att vara den hon var. Hon var en del av familjen och nu när hon inte längre finns här känner vi fortfarande saknad efter vår mjuka, kramgoa och fina vän. Hon var en hund som var omtyckt av alla som träffade henne och hon var vår bäste vän.
Vi saknar den mjuka fina tröst och det vänliga svansviftandet som vår vän gav oss i svåra stunder.
♥
sv: Åh, så väldans glad jag blir. Tusen tack fina fina du!
Söndagskram. ♥
Torsdagskram 🙂
Christina
sv: Håller verkligen med, hihi. Tack för din fina kommentar kära du!
Söndagskram. ♥
Tack själv, du fantastiska fotograf!
Kram <3
Åh så fin! Låter som en riktigt härlig kompis. Jag kan inte tänka mig att vara utan min Lilja… stor kram till er!
Och tack snälla för de fina orden, Lilja är en väldigt uttrycksfull hund 🙂 Hoppas att ni får en fin dag <3 Jennie
Ja, hon var världens finaste hund.
Ha det gott kramar <3
Åh.. Stor kram!
Kram
Så fin hon var. Och vilken tur att ni hittade varandra och fick så många fina år tillsammans. En högt älskad och saknad familjevän.♥
Stor kram
Ja, världens finaste.
Stor kram du fina bloggvän!
Christina