Kvällen bjöd på en spektakulärt vacker dräktkavalkad inspirerad av 1700-talets franska överklass. Krinoliner, vertigulles, fantasifulla kreationer, vitpudrade frisyrer, även männen bar skor med klackar och rosetter som speglade så vackert i scengolvet. Det svarta scengolvet bjöd på tjusiga speglingar och skuggor.

Musiken var ljuvlig! Och det är så spännande att se det totala fokus som råder nere i orkesterdiket. Själva sången framfördes på det vackra konst- och kulturspråket, franska. Mina öron och mitt hjärta log av välbehag.

” Hon sa – Här är så vackert! Jag trivs verkligen här… tror du att det har med konsten och arkitekturen att göra eller är det känslan av att veta att man ska gå på en föreställning? Han svarade, – För mig är det känslan av att vara här med dig som gör upplevelsen speciell, allt det där andra skulle inte ha någon betydelse om jag var här utan dig.” Fina ord som värmer hjärtat en kylig vinterdag…