Läst poesi av Tranströmer. Vad tänkte han egentligen när han skrev? Hur blev det som det blev och vad betyder de där vackra stroferna? Vill jag veta, eller kanske är versraderna som bäst, när jag får tolka dem så som jag gör? Kanske skulle lyriken förvandlas om författarens ursprungstankar sken igenom med tydlighet? Eller kanske inte…. Oavsett vilket så njuter jag av att läsa Tranströmer.
Jag har städat. Kokt saft. Handlat hem mat. Bakat en tårta. Lagat middag. Haft både väntade och oväntade gäster på besök. Spelat kungaquiz. Spelat bordscurling. Kramat kidsen och haft en finfin söndag:)
Vackra ord är det i alla fall oavsett. Jag vill också ofta veta meningen bakom poesin men märker att den blir vackrast när jag släpper det och gör min egen tolkning. Ens egen tolkning är ju ändå bäst liksom (när man sitter flera tillsammans och delar med sig av det man ser och känner). Det är väl lite det som är poängen med poesi? Att var och en tolkar den på det sätt som ger dem mest mening. Så tänker jag i alla fall. Ja du fattar vad jag menar… (snurrar lätt in mig) Haha!
Låter som en helt fantastisk dag! 🙂
Kram!
O, ja visst förstår jag vad du menar. Poesin berikar och man kan tolka den utifrån sina egna upplevelser och det är just det som är så fint – att den ger tröst och styrka bara genom att vara en magisk sammansättning av olika ordkombinationer.
Vad fint att du också gillar poesi <3
Ha det fint!
Kram Christina