– Det här är ingen vanlig spegel. Det här är en alldeles särskild spegel. Den har tillhört min mormors mormor, det vill säga min mammas gammelmormor. Min mamma har berättat att gammelmormor Gerda var en sådan där gammeldags mormor med långt hår som hon brukade fläta och snurra upp i en gammeldags knut. Mamma tyckte väldigt mycket om henne och säger att hon var en mycket snäll och rar mormor.
När jag tittar in i denna spegel undrar jag hur gammelmormors mor Gerda såg ut och varifrån spegeln kommer. Hände det att Gerda poserade och prövade olika frisyrer framför spegeln. Snurrade hon runt framför spegeln bara för att kolla in om kjolen klockade sig fint? Hur såg hennes kläder ut? Hände det att hon drog djupa suckar och filosoferade kring djupa livsfrågor, samtidigt som hon betraktade sin spegelbild….. Och finns det några likheter mellan hennes drag och mina? Jag har ingen aning eftersom det inte finns några fotografier av henne vad jag vet….men det händer ju att jag flätar mitt hår och samlar det i en knut…
Den här spegeln stod i ett rum som användes ungefär som nutidens Walk in Closet, alltså det vi på traditionell svenska kallar för klädkammare. Mamma har berättat att linne och kläder förvarades i någon form av träkistor i rummet där spegel stod.
Så småningom hamnade denna spegel på min gammelmormor Annas vind. Anna och Tore hette min gammelmormor och morfar. De hade en stor hallonodling, massor av höns, gäss och hund. Det var något visst med att få vandra runt i hallonlandet och plocka de solmogna söta hallonen. De bodde på österlen och jag minns att det kändes lite som att besöka förritiden när man hälsade på dem. Hos dem hamnade den här spegeln på vinden och det var först när vi vandrade upp där en dag mamma återsåg spegeln. Mamma blev jätteglad när hon fick spegeln och att det var ett företag att frakta hem den.
Jag har vuxit upp med den här spegeln. Hemma hos oss stod den först i hallen och senare i vardagsrummen. Jag har stått framför den och kammat mig, dansat, poserat och grimaserat.Men det har alltid varit mammas spegel.
Tills i somras…. nu har jag fått denna spegel med löftet att ge den till min dotter om hon vill ha den när hon blir äldre. Hos oss står den i vardagsrummet. Och jag tycker så mycket om den här spegeln. Tänk så spännande det hade varit om spegeln tagit lite fotografier då och då. Om man kunde klicka fram bilder från de rum spegeln stått i och bilder av de människor som speglat sig. Tänk vilken fantastiskt spännande historia denna spegel skulle kunna berätta…
Jag tycker om min spegel. Tack så hjärtans mycket!
Vilken härlig historia om en spegel, dina funderingar o drömmar ,-)
Spegeln är fantastisk vacker och att den vandrar till kvinna efter kvinna i nedstigande led, underbart!
Vilket vackert hem, vackra tapeter, och en jättefin tavla på väggen, ser inte helt hur den ser ut, men den gillar jag också.
Ha det jättefint.
KRAM Primrose ,-)
Tack! Vad kul att du gillar min tavla, den syns bättre i kommande inlägg som jag just förberett.
Stor kram Christina
Så vacker spegel och en fin berättelse! Min mormor och morfar hade en liknade spegel, som min mamma tog över efter mormors död. Tyvärr var den så stor och hög att ingen av oss syskon kunde överta den.
Men roligt att få ta del av din berättelse och om du inte har gjort det…skriv ned allt du vet om den och bevara dokumentet väl!
Kram, Gunilla
Ja, det har du rätt i att jag borde göra. Skriva ner det jag vet.
Synd att er spegel inte fick plats hos någon av er syskon.
Ha det fint!
Kram Christina
Vilken vacker spegel!
Så häftigt och härligt att ha en historia, en aning en inblick i de som tidigare speglats. Så värdefull och på vidare väg i spegellivet.
God fortsättning på 2015
Kram
Susan
Ja, speglar kan verkligen inbjuda till en hel massa funderingar om allt möjligt…Tänk att nu är den på väg in i 2015.
Kram och god fortsättning!
Christina
Speglar speglar så mycket mer än det yttre… Vår äldsta dotter har fått en gammal pigtittare som funnits i släkten länge. Den är lite avskavd, en knopp saknas men ack så vacker!
Så fortsätt att spegla dig!
Åh, vad fint med en pigtittare. Min spegel är också avskavd och lite sliten men det får man vara när man är så gammal tänker jag.
Jag fortsätter att spegla mig 😉
Kram
Vilken härlig berättelse och vad mysigt att spegeln vandrar vidare i släktgenerationerna. Den där inbyggda fotografen som tog bilder då och då …
Jag hade gärna besökt hallonodlingen. Mums! Jag fick som man lära mig en ny fras. ”Klockade sig fint”. Kram Bosse
Ja, det gör spegeln speciell.
Och den där hallonodlingen var något alldeles särskilt 🙂
Ha det fint! Kram Christina
Underbar tanke om att spegeln kunde ta bilder då och då, på var den finns och människorna som utnyttjar den.
Ja, då kunde jag ju fått se en bild av mormors mormor Gerda 🙂
ja det är en speciell spegel så roligt att veta att den får leva vidare och fortsätta spegla vår släkts vackra kvinnor kram mamman
<3 Kram
Helt underbart! Det är en vacker och mäktig spegel, som har fantastiska och många minnen att bära. En spegel med hemligheter. En härlig tanke, att spegeln skulle kunna tagit foton då och då. Tänk om spegelglaset kunde berätta sin historia …
Sådana här gamla saker väcker verkligen fantasi och inspiration …
Gillar bilden du tagit med spegeln som får träda fram i skärpa … 😀
Kramis
Ja, tänk vad spännande med alla funderingar historiska ting triggar igång 🙂
Kramar Christina
ÅÅ en ljuvlig spegel, en ljuvlig ”släktfundering” du delar med oss här!
Spegeln och du i gott vackert sälskap 🙂
kram
<3
En sådan fin spegel, och tänk om den hade kunnat tala, så mycket den hade kunnat berätta. Kul att den varit i din ägo så lång tid. Har kikat runt lite hos dig ikväll sådär innan vardagen kommer till oss
☺ Ha en trevlig kväll…