Den senaste tiden har varit händelserik. Det händer en hel del på en teater och det finns flera föreställningar jag ännu inte hunnit recensera.

Tycker du någonsin att tiden räcker till? Min tid räcker aldrig till för allt jag vill hinna med. Min tes är att känslan av tid som inte räcker till, den känslan är troligtvis en av våra vanligaste mänskliga egenskaper. Jag hör dagligen hur såväl stora som små uttrycker en upplevelse av tidsbrist. Vi har alla exakt lika många minuter varje dygn. Tiden som fördelas är alltid densamma för oss alla, eller?

Oavsett hur vi väljer att spendera vår tid så har vi alla olika omständigheter att förhålla oss till. Vi är alla våra egna regissörer och vi är alla huvudpersoner i vår egen show. Jag är regissör i mitt liv och du är regissör i ditt liv. Betyder detta att jag har fullständig makt över mitt eget liv? Nej. Jag är naturligtvis beroende av att ta hänsyn till alla de människor som befinner sig på min arena. Hur ska jag annars veta vad som sker på min teater och vilka roller som passar bäst för mina medaktörer? Några blir skådespelare i min teater, andra står för musiken, några är filosoferna som skriver och säger tankvärda citat, somliga vill bara sitta i publiken och tycka till genom att applådera eller bua, lite beroende på vad de tyckte om scenshowen och allt det där. Självklart finns det alltid en eller flera politiker och några sponsorer. Somliga är lätta att placera och andra kan innebära en betydligt större utmaning att finna en lämplig roll. Ibland måste man rentav uppfinna nya roller och allt som oftast sker det oväntade händelser och då får man hantera det på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar man har på sin teater. En regissör tvingar inte på någon en roll. En roll är något medspelarna själv skapar och det är en av anledningarna till varför livet som regissör kan vara komplicerat. Det finns så många roller som krävs för att en föreställning ska komma till sin rätta och ibland är det många som vill ha en huvudroll och tolkningar på hur en huvudrollsinnehavare ska agera är olika. Alla ska samsas och alla har fullt upp med sitt, ingen tycker att tiden räcker till men nya föreställningar måste sättas upp om och om igen…

Jag delar med mig av en hel del erfarenheter i min roll som regissör, men det är bara min innersta krets som får följa med in i min loge. När det finns ett publikt öga som betraktar våra offentliga jag kan det vara av särskild vikt att balansera vad som är privat och vad som är publikt. Detta med att skilja på vad som är privat och publikt är av särskild vikt i vår allas tillgängliga cyberrymd och jag tänker att det är av största betydelse att ta sig tid och reflektera. Ibland känns det som om allt handlar om tid men med handen på hjärtat kan jag snart konstatera; Tiden är abstrakt, och på samma gång en konkret mätfunktion av dygnen som passerar. Det som egentligen är betydelsefullt är det liv vi lever här och nu. Och vi lever bara en gång, och den gången är nu! Just nu har vi all tid i världen!

Helgen är särskilt välkommen och våren är på gång!

Må Väl och Lev i Fred!

Christina Karlsson