Att gå Bergstigen när vi är på Öland har blivit något av en tradition. Förra sommaren skrev jag om den första delen av vandringsleden och i år tänkte jag berätta lite om den senare delen man passerar när man kommer till Södra bruket. Där går vandringsleden förbi Konstens geologiska trädgård. Den delen ligger lite längre bort från stugan så det brukar inte bli av att vi besöker den delen men i år blev det ett minst sagt omtumlande besök.

I Konstens geologiska trädgård kan man vandra omkring och fundera kring historien kring de stenskulpturer som pryder den lilla platsen. Några av skulpturerna/stenarna minner om att naturen i sig är konstfull som den är utan att vi egentligen behöver tillföra så mycket mer än att arrangera det vi ser och placera det i en geologisk trädgård medans några av skulpturerna påminner lite mer om den typen av bearbetad konst vi förväntar oss att se när vi ska titta på skulpturer, som de här två stenfåglarna på fotografiet nedan. Tänker du också på fåglar när du ser skulpturerna? Eller vad tycker du att de liknar?

Jag lärde mig dock en viktigt läxa av den här Trappan i kalksten från 1804. Läxan är att om det finns en skylt som signalerar Varning, beträdande av trappan sker på egen risk – då bör man allvarligt överväga att ta den längre vägen och låta bli att gå nedför trappan även om, och speciellt när det börjar regna rejält.

Vi läste skylten, jag fotograferade trappan, tänkte att den var gammal men vacker och vi valde att följa den lite längre stigen in i den geologiska trädgården. Vi noterade att trappan såg medtagen ut och vi gick inte uppför trappan. Men när vi promenerade där inne i parken tog det i och började regna alltmer, och plötsligt hade sonen gått ned för den där trappan; vi andra förde troligtvis samma inre resonemang; ja, men det där gick ju bra, då kanske man skulle ta den vägen ner. Min dotter gick först och några trappsteg efter kom jag.

Jag minns inte hur det gick till men plötsligt har jag tappat fotfästet och landat på sidan i trappan. Jag rullar mot min dotter och min enda tanke just då är – bara jag inte välter omkull Emelie…jag försöker klamra mig fast vid de hala och leriga trappstegen för att inte orsaka någon form av dominoeffekt. Jag fortsätter rulla/kana ytterligare några steg tills jag lyckas få stopp på mig själv tack vare att min dotter står stadigt på jorden. Hon stod blickstilla och höll balansen på ett trappsteg där det blev stopp på min framfart i trappan och på något vis lyckades jag efter en stund resa mig upp, ta mig ner och betrakta förödelsen. Halva jag var totalt genomlerig och jag insåg hur fantastiskt roligt det här måste se ut. Min kropp var bedövad och min familj tittade allvarligt på mig och frågade hur jag mådde och av någon förunderlig anledning fick jag ett skrattanfall och sen hade jag svårt att sluta skratta. Senare när jag kände hur det började pulsera i min ena arm och mitt ena ben började jag skratta igen, vet inte varför jag skrattade egentligen för det var ju inte precis roligt, eller?  Men det var så det gick till vid mitt omtumlande besök på konstens geologiska trädgård i Södra bruket som ligger alldeles intill Södra Möckleby.

Konstens geologiska trädgård är väl värd ett besök, trappan är fin att betrakta men mitt råd är – Ta den lite längre vägen och låt bli att gå i den gamla kalkstenstrappan. Den är helt enkelt inte lämplig för en vare sig en promenad upp eller ner. Ner kommer man ju alltid men det är inget vidare att vakna upp öm i kroppen med blåmärke dagen efter.

Bortsett från missödet i trappan så är Konstens geologiska trädgård som sagt ett trevligt inslag i Bergslagens vandringsled. Smiley och blink.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson