Det vanligaste brukar vara att jag läser ut en bok på några dagar, men under det senaste halvåret har det gått väldigt långsamt med min läsning. Någon gång i början av augusti började jag läsa Blonde, av Joyce Carol Oates. Jag har läst och läst, men fortfarande inte kommit längre än till sida 510, och med tanke på att boken har 862 sidor finns det viss risk för att jag om jag fortsätter läsa i samma långsamma lunk inte är klar med den förrän någon gång under kommande sommarsemester.
Känns djupt frustrerande att läsningen går så långsamt. Boken är tragisk och fascinerande på en och samma gång. Jag tycker om sättet som den är skriven på och vill läsa ut boken, trots att jag gissar att den slutar med Marilyn Monroes död.
Med hem från sommarens resa till Cambridge följde boken, The Psycholgy of Visual Art av George Mather. I den här boken diskuteras konst ur ett psykologiskt perspektiv där man undersöker hur hjärnan uppfattar och skapar konst. Jag har ännu inte läst boken från pärm till pärm, däremot så har jag fokuserat på olika enstaka avsnitt som intresserat mig för stunden. Läst och funderat, men nog finns det en plan om att läsa hela boken från början till slut.
Framtidsdystopin av Georg Orwell har länge stått på min ”att läsa- lista”. Jag vet att jag kommer att gilla boken, då jag sett filmen, läst utdrag och diskuterat dessa utdrag med elever många gånger. Boken kom i min ägo först i somras och då lyckades jag sälja in den så bra till en av mina närmaste att denna person ville låna boken, och sen har den varit utlånad fram tills för någon vecka sedan. Igår gjorde jag ett litet läsaruppehåll i Blonde och påbörjade 1984.
Nästa bok är lite mer lättläst än de ovanstående. Boken är underhållande och består av 70-talet kåserier fördelade på totalt 279 sidor. Bokens författare Bosse Lidén, är även en av mina bloggvänner. I skrivande stund befinner jag mig på sida 81 och har just läst ut kåseriet med namnet, Post till de döda. Jag tycker om det personliga innehållet som om jag fattat det hela korrekt, bygger på Bosse Lidéns egna minnen. Boken är skriven med känsla, och det tycker jag om. Jag tycker också om att den består av korta avsnitt eftersom det bidrar till att göra boken läsarvänlig. Det jag läst hittills inspirerar mig att läsa vidare.
Jag har som ni märker ännu inte läst ut någon av böckerna, och kan i nuläget därför inte presentera någon välskriven tjusig recension. Nog för att det blir recensioner så småningom – det tar bara lite tid.
Vad beror det då på att jag som delar mitt hem tillsammans med hundratals eller kanske till och med tusentals böcker (har aldrig räknat dem så jag har ingen som helst aning om hur många de är), plötsligt börjat läsa i slow motion? Kanske är det jag som blivit latare, segare och långsammare? Kanske finns det risk för att jag långsamt håller på att förvandlas till en kola? Ni vet en sådan där seg rackare som först fastnar i grytan när den ska kokas, därefter i kolapappret och sen i tänderna när den ska tuggas (Ni som någon gång kokt kola vet nog vad jag talar om). Skämt åsido så rannsakade jag mig själv och kom fram till att jag ironiskt nog helt enkelt måste boka in några aktiviteter till för att orka hinna med allt jag vill. En av aktiviteterna jag behöver boka in är dagliga promenader som jag vet gör mig både piggare och starkare.
Å andra sidan kom jag fram till att jag redan uträttar en hel del, att jag kanske borde vara nöjd med det jag trots allt hinner med och att det kanske inte är så märkligt att tiden inte räcker till för läsning. Jag har långa arbetsdagar och i mitt arbete ingår det att läsa massor av texter och när jag väl får tid över för nöjesläsning är jag oftast så trött att jag börjar se suddigt och somnar. En annan förklaring kan vara att jag använder en del av fritiden till att uppdatera min blogg, eller så prioriterar jag ideellt arbete för Galleri KVIS, där det finns ytterligare en blogg som ständigt ska uppdateras, plus mejl som ska kollas och ett dessutom helt galleri som ska drivas. Jag hinner inte ens sätta punkt för i höstas arrangerade jag dessutom en egen konstutställning, med dikter och massor av fotografier som jag själv ramat in. Ibland reser jag iväg på en och annan konsert, plus att jag försöker vara lite social då och då. Kanske borde jag inte misströsta, utan nöja mig med att jag hinner med det jag hinner med, och låta var sak ha sin tid? Böckernas tid kommer? Eller?
Tiden går alltid lika fort, och tid är allt jag har så varför hinner jag då inte med allt jag vill? Kanske vill jag för mycket, vill fel saker, eller så prioriterar jag fel saker? Eller, kanske handlar det bara om att jag trots allt är mänsklig, trots att världen ofta känns omänsklig så är de flesta av oss människor mänskliga, och människor har begränsningar. Vi vill oftast mer än vad vi kan och orkar, och det är just den egenskapen, som gör att vi kan mer än vad vi vill och orkar, oavsett vad det är vi bestämmer oss för att göra. Nu blev det allt en smula invecklat och kanske rent av ironiskt
Kanske är det just precis alla de där drömmarna om allt jag vill göra och uppnå som får mig att orka kämpa vidare uträtta ytterligare lite till och lite till? Och just nu är planen att läsa klart mina påbörjade böcker.
Hur är det för er? Hinner och orkar ni läsa allt ni vill?
Christina Karlsson
såna souvenirer gillar jag, snygg duk, rekommenderar även ”Nere för räkning i Paris och London” av George Orwell är självbiografiskt från hans vistelse i Paris fattigkvarter som diskare runt 1930, läskigt aktuell bok än idag.
Souvernier, där fick du till det. Böcker som ännu inte blivit lästa är på sätt och vis som souvernier 😉
Tackar för ytterligare ett boktips till samlingen.
Kram
Var sak har sin tid och det beror mycket på vilken bok det är. Men det får ta sin tid tänker jag!
Kram
Ja, det är ju så man bör tänka 🙂 Blir bara problematiskt när man tänker som jag att allt ska hinnas med nu 🙂
Kram
Bosses bok ska jag förresten sätta tänderna i nu! Tyvärr läser jag för fort om det nu är ett problem men ibland känns det nästan så!
Kram
Vet du jag tror du prioriterar helt rätt så därför tar det lite extra lång tid att läsa ,-)
Inte konstigt att det tar tid om boken har SÅ många sidor, du hinner med så mycket så jag bara gapar ,-)))
Mycket intressant och kul har du.
Bra att börja med någon annan och varva lite ett tag ,-)
Njut på du!
Jag hinner inte med något känns det som, och hinner absolut inte läsa allt jag vill ,-)
Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)
Skönt att det är fler som inte hinner läsa allt, då är jag åtminstone inte ensam i min känsla att inte hinna…. 😉
Tack för fina hejarrop om att jag prioriterar rätt.
Ha det fint du också kära bloggvän!
Christina
Christina – du har svaret – du har själv beskrivit det så väl! Ditt eget konstnärskap och arbete tar mycket av din lust och din tid! Galleriet med utställningar och ordförandeskap, din egen blogg och ditt arbete… blir inte så mycket tid över då! 🙂
Nu vet jag inte om det känns betungande att ha några olästa böcker på hög, men se dem som dina vänner som du besöker då och då… jag tror att de och du skulle gilla det! 🙂
Lev livet och lev det väl!
Kram Gunilla
Tack för tipset! Ska pröva att tänka så, och njuta av nuet lite mer istället för att vara framme i näsa vecka 😉
Må väl!
Kram
Från mitt håll i världen så tycker jag att du verkar hinna med massor av saker.
Vilken otrolig energi du har och vilja.
Du imponerar på mig stort min fina bloggvän.
På tal om böcker så har jag sen många, många år svårt att läsa överhuvudtaget och det är en stor sorg för mig.
Någon gång fungerar det dock som när Mini ville att jag skulle hjälpa honom med en litteraturanalys av just boken 1984 av George Orwell.
Jag lyckades läsa den och kunde sen vara bollplank för Minis idéer .
Jag såg t.o.m filmen.
Boken var dock bättre än filmen.
Boken i sig är en tragisk dystopi men den genererade fina diskussioner med sonen.
Nå det är den enda bok jag läst under föregående år men jag är glad och tacksam över att det i alla fall blev en bok. *L*
Ha nu en fin dag!
Kram
Tack för pepp, och din fina kommentar!
Må väl!
Kram
Nu blev jag sugen på att läsa om 1984. Den står i en bokhylla. Minns att jag gillade den skarpt. Annars är jag inte mycket för genren SF. Endast denna bok och Karin Boyes ”Kallocain”. (Felstavat?) klarar med råge mitt nålsöga. Beror naturligtvis på att jag oftast hoppar SF. Borde kanske ha med några SF kåserier nästa gång. 😉
Kram Bosse
Ja, varför inte. Läs om den vetja, ibland är andra omläsningen bättre 🙂
Må väl!
Kram
För mig går det i vågor med läsningen men en finns alltid på gång. ”Blonde” läste jag en vår, 1984 har jag läst för länge sedan och även sett filmen, bloggvännen Bosses bok läser jag nu men har ett par kapitel kvar. Jag har just avslutat en gripande bok av Yeonmi Parker ”För att kunna leva”. Boken handlar om en nordkoreansk flickas resa till frihet. Kunde inte släppa den.
Med andra böcker är det så att jag ibland tar pauser från dem.
För att läsa koncentrerat kan jag inte ha så mycket annat i huvudet. Har märkt att det blivit så ju äldre jag blivit.
Önskar dig en fin söndag.
Soliga hälsningar från ett vintervackert Stockholm. Några minusgrader och en klarblå himmel. Piggar upp.
Kram!
Kanske är det så att jag har ”för mycket i huvudet” som du skriver och att det är det som stör läsningen… men jag läser envist vidare 😉
Må väl! Kramar
Det var länge sedan jag var hos dig, men Bosse Lidén väckte mig genom att besöka min blogg.
Du ställer samma fråga som så många andra av oss gör. ”Varför hinner jag inte med det jag vill göra?”
Svaret är nog lika komplext som vanligt. Vår vakna tid är begränsad och den ska fyllas med så oerhört mycket av både ”måsten” och annat utöver det. Vi måste jobba för brödfödan och vi måste laga mat, äta och tänka på vår hygien. Har vi barn måste vi tänka på dem i första hand. Tiden som blir över kanske kan ge oss lite utrymme för våra drömmar och det vi ”vill göra”.
Kanske är det så som du skriver, till viss del i alla fall. Kanske den moderna människan har fått för stort utrymme att tänka på sina drömmar och sin längtan efter annat. Kanske är det en lyckt att kunna tillåta sig att ”vilja för mycket”.
Men ibland kan jag nästan känna det som att det är ett ok vi fått att bära. Det är inte alls konstigt att utbrändhet är en modern åkomma. Forntida bönder och arbetare slet ut sina kroppar i hårt arbete med det dem hade framför sig just då. Övrig tid gav säkerligen inte tillåtelse till sådan lyx som självförverkligande. Det som blev utbränt på den tiden var den fysiska kroppen. Idag är det våra hjärnor som får ta stryk istället. En betydligt mer abstrakt och svårförståelig effekt av den tid vi lever i.
Vet man att kroppen behöver vila, så vet man att svaret på problemet är att fysiskt vila. Men hur stänger man av hjärnan? Speciellt när vi fått möjlighet och tillåtelse att önska oss saker för egen del. Sådant stänger man inte bara av.
Tiden, och vad vi fyller den med, tror jag är ett problem som kommit för att stanna. Jag tror att prioriteringar och val är något som vi måste lära oss att göra, för att orka.
Som du ser gick jag igång på det här inlägget … hihi … Det blir så ibland, när ämnen som berör mig tas upp.
Kul att se Bosses bok i din lista 😀
Kram, och god fortsättning!
Där det står ”lyckt” ska det stå ”lyx” … Ser alltid mina fel efter publicering, trots att jag läser igenom. Undrar varför det är så? 😉