Kontrollöga (2018) är en skönlitterär bok skriven av Niklas Schiöler, som gestaltar livet för en person med tvångssyndrom. En annorlunda men samtidigt vacker bok, som skildrar tvångshandlingar, motbesvärjelser och kärlek.

Det här är en bok som behöver tid. I början upplevde jag att den var svår att greppa men om man bara fortsätter att läsa kommer man in i upplägget. Jag tycker om det poetiska språket, och hur boken berättas fram. Den väcker nyfikenhet och får mig att vilja veta mer och undra kring sådant som inte står utskrivet. Läsningen och beskrivningarna av olika tvångsbeteenden väcker mina funderingar kring var gränsen går mellan passion och tvångshandling. Ibland kan det nog vara ett gränsfall? Fast å andra sidan beror det säkerligen på hur tvångssyndromet yttrar sig, och vilka strategier man har för att hantera det.

Jag tycker om titeln, Kontrollöga. Nu när jag dessutom läst boken och kan relatera till avsnittet där huvudpersonen granskar alfabetets bokstäver, kan jag dessutom se en halvstjärna när jag betraktar bokstaven K. Ett avsnitt som väcker min lust att vilja fylla i övriga halvan så att alla ord som börjar med K inleds med en stjärna. När jag har läst ut boken ser jag att titeln inleds med en stjärna, och nu funderar jag på vilka associationer en stjärna väcker.

Bokens innehåll ger mig en bild av hur tvångssyndrom kan yttra sig, hur det kan gå riktigt illa när syndromet tar över men också hur syndromet kan ge insikter och skapa behov av att närgranska sådant som tex tal, ord och kartor.

En annorlunda bok som berör.

Christina Karlsson