Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor (2019, Wahlström & Widstrand) är enligt min mening ett av hennes absolut bästa verk. Jag fascineras av hennes liknelser och oväntade metaforer som väcker fantasin och griper tag i mitt läsarhjärta. Hon tar ännu en gång med mig på en svindlande resa och denna gång går resan genom livets toppar och dalar. Det känns som om det hon skriver är omskrivningar för något självupplevt, och kanske är det just därför det känns så äkta. Jag brukar fascineras av passionen och glädjen som hennes poesi förmedlar, och den finns kvar i detta verk trots att den blandas med omskrivningar av den svåraste ångest en människa kan uppleva.

Hon skriver så fint om poeterna som älskar, om deras svårigheter och sorg. Hon skriver om deras kamp och om hur de trotsar det svåra genom att cykla till affären och köpa hoppfulla frön och vilda lökar. Hon skriver om ögonblick som aldrig ska komma, om svartvita tangenter, längtan efter vingar, om världar av elfenben och ebenholts, och om händer som spelar schack på bottnen av en kalk.

Hon skriver på ett naivistiskt och naket, expressionistiskt sätt som skapar en känsla av att man befinner sig i en surrealistisk drömmålning, av en metamorfos i en modernistisk värld. Eva-Stina Byggmästar bjuder in läsaren till en sagolik värld och hennes unika lyrik har en förmåga att hela det som är trasigt.

Mitt första möte med Byggmästar skedde i samband med en lyrikkurs på LittVet i Lund. När jag läste hennes, Men hur små poeter finns det egentligen kändes det som om jag funnit en skatt. Jag känner en otrolig tacksamhet, tröst och glädje över att ha funnit den skatt som gömmer sig i hennes poesi. Eva-Stina Byggmästar är en av mina största inspirationskällor!

Har du läst något av Eva-Stina Byggmästar?

Christina Karlsson