Aktuell, estetiskt tilltalande scenografi, sagolik kostym och alldeles underbar.

Kompositören, Jaques Offenbach (1819-1880) drev friskt med den antika gudavärlden, med sin samtid, dess politiker och kulturpersonligheter när han skrev operetten Orfeus i underjorden som en satir.

Tiderna förändras men ibland är det som om mänskligheten står kvar på samma ställe och stampar. Offenbach komponerade operetten i ett oroligt och splittrat Europa som påminner om den oroliga samtid vi lever i idag (enligt introtexten i Operans program). Humor och skratt kan ge distans till verkligheten, vilket Offenbach bidrog med genom sina satiriska offenbachiader. Det fina är att manusbearbetning i Malmö Operas uppsättning har lyckats fenomenalt bra med aktuella referenser till vår samtid.

Handling: Eurodyke vill skiljas från Orfeus. Hon tycker att han är en tråkmåns som bara spelar på sin fiol hela tiden, men Orfeus vägrar att skiljas då han menar att det inte skulle se bra ut för karriären. Eurodyke har en affär med trädgårdsmästaren Ariseus som egentligen är den förklädde Pluto. Orfeus planerar att göra sig av med älskaren, men det slutar med att Eurodyke sticker sig på en spinnrock och hamnar i underjorden. Orfeus blir först glad över att ha blivit av med Eurodyke, men inser att det inte ser bra ut och att han måste hämta tillbaka henne från underjorden. Han beger sig till Olympens härskare och ber om att få hämta upp henne från underjorden. I underjorden har gudarna fest och det är härifrån den välkända ”can-can-musiken” kommer ifrån. Kika på trailern så får ni se vilken can-can jag menar. Förbehållet Orfeus får när han ska hämta upp Eurodyke är att han inte får vända sig om under färden upp från underjorden. Kommer Orfeus att klara det? Vad tror ni?

Det här var definitivt den mest inspirerande, roligaste och bästa operetten jag sett på länge!

Må gott!

Christina Karlsson