Veckan har varit omtumlande och intensiv på alla sätt. Inte bara arbetsmässigt utan även vädret har slagit om från sommar till höst, regnet har stått som spön i backen, åskan har mullrat och blixtrat för att plötsligt avbrytas av sommarsolen som tidvis strålat så intensivt. Under helgen har jag tagit tag i sådant som jag inte hann med under veckan…och även om jag är trött, har många tankar som surrar i huvudet och vet att den närmste tiden kommer att bli vansinnigt intensiv – så kan jag inte låta bli att känna mig nöjd och tacksam…på flera olika sätt.

Jag känner mig nöjd med att ha skrivit två examensarbeten det senaste året, ett i bild och ett i svenska. Jag är lycklig över att ha fått precis ett sådant arbete som jag ville ha och som ju var målet med de där fem intensiva, arbetssamma åren av studier.

Jag känner mig nöjd med den uppfräschning och renovering vi hunnit med av hemmet under sommaren. För mig är det estetiska viktigt och nu känns det som en fröjd att städa – det blir ju så fint! Ytlig lycka kanske somliga skulle säga och det är det till viss del, men när livet i övrigt kan vara väldigt kaotiskt – då känns det lite lättare om man åtminstone har koll på ytan.

Men det som verkligen räknas och som gör att jag kan känna mig glad i hjärtat är när de jag tycker om är friska och mår bra. Under vinter/våren hade vi orolig tid eftersom vårt ena barn blev så allvarligt sjuk, att det vid vissa tillfällen var livshotande och det tog tid innan sjukvården lyckades ta rätt prover, ställa rätt diagnos och ge rätt medicinering… den tiden var kaotisk. Nu kan vi lägga det bakom oss, hon mår bra igen och imorgon kommer hon att återuppta sina studier. Och jag känner mig som världens lyckligaste när mina barn och min man mår bra… allt det där andra ytliga är inte lika betydelsefullt.

Det är så lyckosamt och fint när alla mår bra, att jag inte vill ödsla energi på att reta upp mig på småsaker runtomkring. De senaste månaderna har jag reflekterat över hur en del människor lägger ner energi på att reta sig på sådant som egentligen inte betyder något, på småsaker i vardagen som många sjuka människor inte ens har möjlighet att ta del av. Och jag tycker synd om de människorna som retar sig på småsaker och som inte kan Se allt det Vackra som finns i Omgivningen runtomkring oss varje dag.

Häromdagen blev jag ifrågasatt, – Är allt i ditt liv verkligen så bra som man läser i bloggen? Nej, allt i mitt liv är långtifrån problemfritt och rosenrosa. Men jag har erfarenheter som gör att jag sätter händelser i proportion till det värsta som kan hända. Det värsta som kan hända är att någon dör, när ens barn blir sjuka, när en nära anhörig får en allvarlig hjärnskada efter en trafikolycka, hemska diagnoser, när en ung människa blir allvarligt sjuk och inte kan arbeta, att inte ha en fast inkomst varje månad och satt i de proportionerna – är sådant som många stör sig på som tex en högljudd granne, en dålig lön, en stressig arbetsmiljö eller vad det nu månde vara som är problemet  inte så allvarligt egentligen. Inte när det värsta redan har hänt.

Jag vet hur det är när livet slås i spillror och kanske är det just därför jag hellre fokuserar på sådant som är vackert, som fungerar och när allt kommer omkring verkar det som att livskvaliteten ökar då – eftersom jag kan värdesätta en vacker blomma, en kopp kaffe och jag kan känna lycka när de jag tycker om mår bra, när vi kan skratta tillsammans, äta en god matbit och bara vara i vardagen. Man har bara ett liv. Jag känner mig nöjd med livet, därför att jag har förmågan att se allt det där som är bra – så enkelt är det!