Detta konstverk står vid Sveriges sydligaste udde, i gränsen mellan land och hav…alldeles intill Köpmannamagasinet. Jag tänker att det påminner om ett förlist skepp, vars vrakdelar flutit iland.

Just nu har en utställning med flera konstverk i gränsen mellan land och hav, tagit utrymme i anspråk. Mötet mellan forntid och nutid, är påtagligt. Mötet mellan lugnet och turistinvasionen…där längst ute kommunicerar konsten med harar som är blå och mänskliga avtryck i form av silhuetter – tryckta på väv. Förankrade i jorden, i mötet mellan land och hav – där finns utrymme för konsten…och möten mellan människor, djur och natur.

Häromkvällen deltog jag som publik  i ett ”konstsamtal” som hölls på Köpmannamagasinet. Inbjudna samtalsinspiratörer var konstkritiker Dennis Dahlquist från Kulturnyheterna, konsthistoriker Elisabet Haglund, pr. Kulturvetenskap Robert William och konst och designdebattör Clara Åhlvik – Temat för samtalet var bland annat desamma som utställningens titel ”Gränssnitt”.

Kvällen blev minst sagt intressant. Jag som var ”superpepp” på utvecklande diskussioner om konst blev lite förvånad av reaktioner från vissa i publiken som kände sig nödgade till att ifrågasatta den utvalda konstelitens rätt till makten att bedöma vad som är konst och vad som inte är konst. Några uttryckte sin frustration över att amatörernas kreationer inte får visas på de stora arenorna. De väletablerade inspiratörerna fick tacklas med en del ifrågasättande och jag tyckte att det var lite synd att samtalet inte riktigt fick hålla den riktning som tanken var. Visst kan man ifrågasätta konsteliten om man vill, men då måste man välja rätt forum. Som jag förstod det var samtalet tänkt att handla konstens kraft och möjligheter, utifrån temat Gränssnitt…och visst diskuterade vi Gränssnittet, konstens kraft och lyrik, vi pratade om ordets betydelse och om konstverk på olika platser i världen.

”Med Utställningen Gränssnitt Östersjön Smygehuk vill vi skapa en mötesplats för konst och vetenskap, en ny lyrik för Östersjön, dess stränder och angränsande landskap. Samtidigt vill vi göra Smygehuk till en aktiv symbol för denna lyrik med ett evenemang som lämnar avtryck och stimulerar till eftertanke.” (Citat från Trelleborg kommuns hemsida)

Där finns allt från gripande installationskonst som skildrar miljöförstörelse….

till traditionella målningar som i naturen skapar en tankeväckande kontrast till den verkliga naturen, den som vi hela tiden inspireras av och avbildar utifrån miljontals perspektiv…

Denna installation får mig till att fundera över om det vi ser är en konstinstallation eller en stol med sittplats för tre personer – en plats för gemenskap och samtal. Den för mina tankar till modern design, vintageinredning och till de där pampiga tresitsfåtöljerna som finns på Versailles…..En inspirerande stol.

Inne på andra våningen hänger den här glödande målningen som heter Iris….

Med facit i hand känns det fint att jag tog mig tid att åka dit och jag hoppas på flera liknande arrangemang. Min ordinarie kamera strejkade, så det fick bli mobilkamerabilder. ”Instagrammade” bilder med ”earlybirdfilter” och då händer det något nytt med bilden av hur konstverken i Smygehuk ser ut. Den verkliga bilden blir till en framställd bild av ett utsnitt ur min vardag, min verklighet. Bilden i sig är dock retuscherad och därmed inte ett helt sant utsnitt av verkligheten, eller?

När allt kommer omkring så blev diskussionen en smula likt ”performancekonst” av skälet att vi som var där var en varierad skara av människor med helt olika bakgrund och förhållningssätt till vad som är konst (Ni som var där förstår vad jag menar, blink 😉 ). Vi var där av olika skäl, samtidigt som alla lockades dit av samma tema. Och sådana Möten kan vara lika frustrerande som spännande och intressanta.

De där samtalen om bilder och konst är så värdefulla och otroligt utvecklande! Jag kan varmt rekommendera ett besök till utställningen på Köpmannamagasinet, speciellt om man är lite filosofiskt lagd och gillar att stanna upp och fundera över vad man ser och vad det kan vara ett uttryck för.

Och för mig som är engagerad i Galleri KVIS var det fint att upptäcka att en av utställarna, även har ställt ut på ”vårt” lokala lilla Galleri KVIS. Galleriet där alla åldergrupper får komma till uttryck, galleriet där både väletablerade konstnärer, hobbykonstnärer och amatörer får komma till uttryck. Det är just i de där oväntade kombinationerna som utmanar gränserna – de där spännande och utvecklande mötena som inspirerar sker!