Igår på konstmässan, hade jag den finaste utsikten då vårt utställningsbås var placerat alldeles intill dessa ”Ishästar från Ladoga”, av konstnären André Prahl. Jag fascinerades av dessa hästar som är tillverkade av drivved. Att personen som tillverkat dem har en känsla för hur hästar rör sig syns tydligt på de väl sammanfogade djuren.
Konstverken väckte en känsla som fick mig att så gärna vilja svepa in en av hästarna i en ullig filt, bära den med mig hem och placera den på en upphöjd plats. När man betraktar hästarna närmare inser man att varje häst ser så sårbar, naken, uttrycksfull och skör ut att man vill ta hand om den/ge den tröst. Och vid närmare efterforskning inser jag att det finns en gripande historia som ligger bakom upphovsprocessen.
Av alla dessa hundratals fantastiska konstverk jag såg igår, är den bild som dröjer sig kvar i mitt inre – bilden av ”Ishästarna från Ladoga”.
Verkligen vackra skulpturer. Sårbara och sköra men med en styrka trots allt. Så kreativt! Kramar Liza
Ja, tänk så mycket tid och tålamod som säkerligen ligger bakom.
Kram
Vilken vacker bild, den översta och vilken fin konst 🙂 Kram.
Kul att du gillar min fotografering! Tack så mycket 🙂
Kram
Det blev en riktigt fin bild den där första, med utsikt över Öresundsbron 🙂
Vad fint att du också gillar den!
Stor kram till dig min fina blomma!