Mademoiselle Coco och kärlekens doft

Med hjälp av Michelle Marlys (2018) skönlitterära bok, Mademoiselle Coco och kärlekens doft har jag för en stund befunnit mig i Paris modevärld under 1900-talets början.

Efter prologen, ett litet utsnitt från Gabrielle Chanels liv år 1897, går tidsresan raka vägen fram till år 1919 då Chanel har hunnit bygga upp ett framgångsrikt och respekterat modeimperium som är känt för sin stil och elegans. När hennes älskade Boy Chapel omkommer i en bilolycka slås hela hennes liv i spillror. Hon är nära att dö av sorg när idén om att skapa en doft för att föreviga minnet av deras kärlek.

I efterordet beskriver bokens författare att hon gjort noggranna djupdykningar i material om Coco Chanels liv, efterforskningar för att kunna skriva en skönlitterär roman som har sin bas i den fascinerande Gabrielle Coco Chanels mytomspunna liv. Hon betonar dock att boken är skriven för att vara en skönlitterär roman och att den inte ska betraktas som en faktabok.

I den här boken får vi följa med på Coco Chanels resa och mingla med fascinerande personligheter som storfurstinnan Maria Pavlona, Cocos musa Misia Sert, tonsättaren Igor Stravinskij, konstnären Pablo Picasso, parfymören Ernest Beaux, och mångla fler.

Vi får veta historien bakom parfymen, om inspirationen och om hur lång tid det tog att finna rätt kombination av dofter. Vi får också veta lite mer om anledningarna till att talet är fem, i parfymen Chanel No 5. Vi får veta varifrån inspirationen till Chanels många pärlhalsband kommer och framförallt så får vi bekanta oss med en ikonisk personlighet vars spår lever kvar i vår tid/framtid och sprider en glamorös doft av stil, innovativ kreativitet och elegans på hög nivå.

Vilken bok! Jag njöt mig igenom varje sidas läsning och det har varit en ynnest att för en stund befinna sig i 1920-talets Frankrikes tillsammans med Coco Chanel och hennes gäng.

Coco Chanel är en av de ikoniska personer jag alltid beundrat. Min första Chanel No 5 parfym fick jag av min mormor när jag var i 16-årsåldern. Jag hade nyligen flyttat hemifrån och när min mormor erbjöd sig att köpa en TV till mig i inflyttningspresent svarade jag att jag hellre ville ha en Chanel No 5 parfym. Jag fick min Chanel No 5 och genom åren har jag använt många olika parfymer, men den doft jag alltid återkommer till är Chanel No 5.

Har du någon personlig upplevelse eller relation till modehuset Chanel, och/eller parfymen Chanel No 5 …? Eller en helt annan favoritparfym? Skriv gärna och berätta.

Christina Karlsson

9 reaktion på “Mademoiselle Coco och kärlekens doft

  1. Egentligen vet jag mycket lite om Coco Chanel… det jag spontant tänker på är istället Jacqueline Kennedy Onassis och hennes välskräddade kläder, inte minst de dräkter som hon bar! En klädstil som stämmer mycket väl med det mode som är Coco Chanels signum. Älskar det mode som var under 1950 – och 1960-talen! Hennes parfym Chanel no 5, tror jag inte att jag har använt någon gång och känner inte till de “fem anledningarna” till parfymens namn. Mina favoriter är Paris (Yves Saint Laurent) och Private Collection ( Estee Lauder). Några dyra rackare… men de varar länge… har inte parfym varje dag precis!
    Skulle nog vilja läsa boken…intressant att lära mer om henne!
    Kram Gunilla

    • Å, YSL:s Paris är en parfym jag också använt under en längre tidsperiod, den doftar ljuvligt.
      Jacqueline Kennedy Onassis – kan bara instämma att det var en vackert klädd kvinna. Tänk så mycket vackra kläder som passerat genom åren….
      Kram och fortsatt fin onsdag!

  2. Den har jag ingen relation till alls. Min favorit är Laura Ashley’s No 1 men det är lite si och så med tillverkningen av dem. Just nu använder jag Daisy från Marc Jacobs. Jag får lätt migrän så det får inte bli för tunga dofter utan det gäller att hålla sig till ett säkert kort.

    Kram och ha en fin kväll!

    • Tunga dofter gillas inte här ihäller… När det gäller Laura Ashley så gillar jag hennes inredningsstil och blommiga klänningar, men just parfymen har jag inte varit i direkt kontakt med så mycket. Skulle gissa att den doftar gott.

      Kram och fin onsdag!

  3. Boken har jag läst och har i min ägo och jag tyckte verkligen om den. Minns så väl att min mamma (född 1917) då och då använde Chanel Nr5. Har nog själv också gjort det i mitten av 60-talet.
    Vet att min mamma också ägde en Chaneldräkt i början av 60.-talet köpt på NK. Hon var så snygg i den. För egen del fick jag som 15-åring en Chanelklänning som jag hade länge. Så fin! Och jag var så glad för den. Men var den är idag vet jag inte. Tyvärr.
    Kram!

    • Å, en Chanelklänning <3
      Och en mamma med Chaneldräkt - det låter så otroligt chickt...och vackert.
      Fint att du också gillade boken 🙂
      Kram och fortsatt fin juni!

      Christina

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *