Kontrollöga, av Niklas Schiöler

Kontrollöga (2018) är en skönlitterär bok skriven av Niklas Schiöler, som gestaltar livet för en person med tvångssyndrom. En annorlunda men samtidigt vacker bok, som skildrar tvångshandlingar, motbesvärjelser och kärlek.

Det här är en bok som behöver tid. I början upplevde jag att den var svår att greppa men om man bara fortsätter att läsa kommer man in i upplägget. Jag tycker om det poetiska språket, och hur boken berättas fram. Den väcker nyfikenhet och får mig att vilja veta mer och undra kring sådant som inte står utskrivet. Läsningen och beskrivningarna av olika tvångsbeteenden väcker mina funderingar kring var gränsen går mellan passion och tvångshandling. Ibland kan det nog vara ett gränsfall? Fast å andra sidan beror det säkerligen på hur tvångssyndromet yttrar sig, och vilka strategier man har för att hantera det.

Jag tycker om titeln, Kontrollöga. Nu när jag dessutom läst boken och kan relatera till avsnittet där huvudpersonen granskar alfabetets bokstäver, kan jag dessutom se en halvstjärna när jag betraktar bokstaven K. Ett avsnitt som väcker min lust att vilja fylla i övriga halvan så att alla ord som börjar med K inleds med en stjärna. När jag har läst ut boken ser jag att titeln inleds med en stjärna, och nu funderar jag på vilka associationer en stjärna väcker.


textutdrag ur Kontrollöga sida 58

Bokens innehåll ger mig en bild av hur tvångssyndrom kan yttra sig, hur det kan gå riktigt illa när syndromet tar över men också hur syndromet kan ge insikter och skapa behov av att närgranska sådant som tex tal, ord och kartor.

En annorlunda bok som berör.

Christina Karlsson

6 svar på ”Kontrollöga, av Niklas Schiöler

    • Att tvätta sönder händerna låter inget vidare….men nog finns det värre saker en kan göra… Tur man inte lider av lider av den typen av problem dock.

  1. Intressant ämne och en lockande rubrik. Just nu läser jag en bok som handlar om Säters rättspsykologiska klinik. Jag är tacksam för att jag inte själv lider av sådana jobbiga saker. För det skulle vara jobbigt under flera månader i Visby om jag inte fick korsa en väg förrän åtta blå bilar kört förbi. 😉
    Kram Bosse

    • Då läser vi på liknande tema, ett intressant ämne…människan är inte alltid helt enkel att förstå sig på. Vi har många egenheter….
      Visby på vintern är nog betydligt lugnare än på sommaren, kan jag tänka mig 😉

      Ha det gott! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *