Måndag. Nu börjar allvaret och jag vässar armbågarna…med ekokritiska perspektiv

130513_3

Jag har ytterligare ett examensarbete att skriva, förra terminen var det i bild och nu är det svenska som gäller. Jag laddar för slutspurten – deadline börjar närma sig. Och än så länge har jag inte hunnit skriva vidare mycket. Årets förutsättningar har inte varit gynnsamma, min dotter har varit allvarligt sjuk och jag allvarligt orolig, svärföräldrarna har blivit senildementa, sjuka, trillat och brutet ben, maken behöver operera sitt knä, vi hade påbörjat en renovering i årsskiftet som medfört att huset varit uppochnervänt sedan årsskiftet och mer än så har hänt under tiden, men tanken är inte att skriva en eländeskrönika. För med facit i hand tänker jag att det nog finns en superkvinna i mig ändå. Jag har stått på benen och hållit i många av trådarna, jag har funnits där jag behövts som mest, jag har stigit upp varje morgon, hängt med i studietakten (någorlunda) och gjort mitt bästa för att skapa ordning i kaoset. Jag har dukat fint och anordnat stämningsfulla söndagsmiddagar för familjen nästan varje vecka. Jag har piffat upp oredan genom att göra det fint på utvalda ytor.

130513_1

Men visst finns det andra projekt som är viktiga för mig, projekt jag inte hunnit med, men med facit i hand känner jag ändå att jag prioriterat helt rätt. Och mitt i allt mörker har det funnits massor av ljus överallt, ibland har det varit svårt att se men om man öppnar ögonen och tror på sina drömmar – ser man ljuset överallt och varje dag sker små mirakel mitt ibland oss – det gäller bara att stanna upp och reflektera. Och när verkligheten inte lever upp till förväntningarna får man helt enkelt acceptera förutsättningarna som råder, ta saken i egna händer och göra vad man kan för förändra verkligheten och förutsättningarna tills man lyckas skapa det liv man vill leva – för det är ju trots allt så att varje människa har ansvar för sin egen lycka.

Nu har jag en uppsats att skriva, och jag är medveten om att jag gör det lite komplicerat för mig själv eftersom jag inte hunnit etablera säkerhet i metodformen. Jag väljer att analysera lyrik därför att jag älskar lyrikens förunderliga värld. Jag väljer att analysera poesi som jag blir glad av att läsa. Ekokritiken däremot är för mig ännu ett outforskat område och kanske är det just därför jag väljer det området, jag är helt enkelt nyfiken och vill bekanta mig med ett forskningsområde som ännu betraktas som nytt. Och idag äter jag tidig lunch vid sminkbordet samtidigt som det är där jag sitter och skriver på både uppsats och blogg. Och nej, det ska inte bli någon vana att arbeta i sovrummet, men idag tänker jag njuta av det nyrenoverade rummet – och när jag ändå ska undersöka förhållningsätt mellan Byggmästers poesi och naturen, djuren och ekokritiken då passar det utmärkt att befinna sig i ett rum där rosenrankorna frodas, där fåglarna kvittrar och där fjärilar fladdrar med lätta vingslag.

130513_2

8 svar på ”Måndag. Nu börjar allvaret och jag vässar armbågarna…med ekokritiska perspektiv

  1. Hej
    Jag lydde ditt råd att kika in här hos dig och det är jag glad för:). Du tar så vackra bilder och det du skriver är fängslande och lätt. Det får bli att följa, så jag inte missar ngt.
    Kram Carolina
    P.s så fint sovrummet blev.

    • Vad roligt 🙂 Tack snälla för dina fina ord!
      Då syns vi snart igen 🙂
      Kramar Christina

  2. Jag minns när vi renoverade vår förra lägenhet – det var verkligen kaos överallt. Förutom på balkongen. Innan vi började så gjorde vi i ordning den ordentligt och den blev verkligen vårt lilla ‘andrum’. Det var skönt att ha ett ställe i lägenheten som var färdig och fin, dit vi kunde dra oss undan. Lycka till med uppsatsen, man ska aldrig vara rädd att ta sig an nya perspektiv! 🙂

    • Tackar så mycket! Ett lycka till, känns fint just idag då jag haft huvudbry med att försöka avgöra mitt ställningstagande för metodens vinkling. Ja, du vet säkert hur det kan vara när man ska ge sig i kast med något som känns lite för klurigt men samtidigt så inspirerande och spännande 🙂
      Härlig med din balkongberättelse, man behöver sådana där små andrum i tillvaron.
      Ha det fint! Kram

    • Jag tänker att ibland är det just det som är så fint, att man inte behöver förstå allt här i livet. Människor är olika och vill ta olika mycket plats i olika forum. Att spegla sig är ett ganska vanligt beteende, tror nog att de flesta människor speglar sig någon gång varje dag. Om man då knäpper av en bild samtidigt har man dokumenterat en daglig företeelse, i min värld är det inte vidare märkligt 🙂
      Tack för din kommentar! Ha det fint.

    • Tack vännen 🙂 Det var verkligen jättemysigt att träffas idag och vilken god lunch vi åt. Stor kram till dig vännen!

Lämna ett svar till Carolina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *