Jag älskar rosor – därför passar jag på att njuta dagligen av dessa ljuvliga blomster…det fina är att de doftar nästan lika ljuvligt som sådana där gammeldags rosor jag minns från barndomens vildvuxna trädgårdar på landet. Jag är så förtjust att det nästan tar emot att åka till Öland och riskera att rosorna vissnat när jag kommer hem…Om någon funderar över kjolen och koftan så kommer de från Noa Noa, tror minsann att de är inne på sitt tredje år, en rosablommig kjol och puderrosa kofta kan liksom aldrig vara fel. Tänker att de passar både till vardag och fest. Hårbandet är ett presentsnöre från samma butik… jag har alltid haft en tendens att vilja spara sådant som är vackert för att kunna finna flera användningsområden…känns liksom onödigt att kasta något vackert och funktionellt…

Imorgon åker jag med min dotter och min pappa till Öland några dagar för att se om svärföräldrarnas stuga, nu när de är för sjuka för att åka dit. Att komma dit kommer nog att kännas lite märkligt, nu när de inte är där. Men vi ska koppla av och njuta av det Öländska landskapet, promenera ner till havet varje dag och gå Bergstigen genom skogen…och ha det riktigt skönt. Att vara nära naturen känns så lyxigt, jag älskar den där tystheten och musiken från syrsor som spelar, fåglar som kvittrar och prassel i snåren från de lite mer tillbakadragna djuren. Några moderniteter som internet finnes ej i lilla stugan så om uppdateringen här dröjer vet ni varför…. men det kan ju tänkas att mobiluppdatering fungerar.

Och flera av er verkade nyfikna på mitt, hot chilli chocolate pulver, så här kommer en bild av burken som innehåller det delikata chokladpulvret. Att blanda enbart med mjölk är jag inte så förtjust i eftersom jag inte vill att chokladmjölk ska smaka chili, men i en kall kaffedrink ger det precis det där rätta stinget som river om i halsgropen och får en att vakna ordentligt.

Och sist men inte minst,  så tänkte jag att – Ni, läsare ska få fråga på om vad ni vill. Jag svarar på frågorna om några dagar i ett inlägg…    Jag har ju sett att ni är många fler läsare än kommentarer, och jag är så rysligt nyfiken på vilka ni är och jag tänker att om jag ger er chansen att ställa frågor…. eller önska att jag ska skriva mer om något särskilt – så kanske ni ger er tillkänna genom att skriva en liten kommentar, berätta något eller ställa en fråga… Jag väntar med spänning…

Lev väl! så syns vi snart…