Vi styrde stegen mot Ystad teater för att se Streber, en teaterpjäs baserad på ett  drama av Stig Dagerman.

Det var första gången vi besökte Ystad teater och vi blev positivt överraskade. Arkitekturen är fantastiskt vacker och stilren. Nyklassicistisk stil.

Vi var där i god tid, både för att hinna insupa atmosfären och för att hinna äta en räkmacka i den trivsamma cafeterian som lyses upp av underbara kandelabrar med levande ljus.Teaterbyggnaden är så pittoresk på insidan, dock mindre än vi förväntade oss. Inredningen är pampig och charmig på samma gång…med urtjusig stuckatur, med målningar och fina detaljer…

som sagt pampighet …….. i kombination med ett hederligt gammalt grovt brädgolv, är så charmigt.

Åh, dessa fönsterspeglingar som bjuder på möten mellan insida och utsida är så fascinerande….

Föreställningen bjöd på scengrafiska överraskningar med någon form av inledande bländande ljusspel som verkade likt en motsvarighet till ett mullrande oljud, samtidigt som det förde tankarna till pixlar och plattskärmar. Det var både annorlunda och intressant. Själva handlingen utspelades på 1940-talet, dvs samtidigt som pjäsen skrevs och dräkterna var tidstrogna. Skådespelarna såg ut precis sådär som jag föreställer mig att människor såg ut på den tiden….

Handlingen kretsar kring människors vilja att ta sig vidare i livet, göra karriär och vilka uppoffringar de är beredda att göra för att nå framgång. Fyra vänner startar en bilverkstad tillsammans, men det visar sig det som en gång betraktades som små skillnader i deras livssyn och värderingar  – kommer att slita sönder vänskapsbanden när en av dem förråder de andra genom att ljuga, stjäla och till och med driva en av vännerna rakt in i den ångestfyllda döden…

Pjäsen undersöker de sk ”dåliga” människornas begär efter ett bättre liv. Frågor som ställs på sin spets är sådana som, Hur långt är en människa beredd att gå för att nå framgång? Vad händer med den som låter sig förrådas? Och lyckas den som trampar på andra för egen vinnings skull? Några egentliga svar ges ej, även om man upplever att svaren ska underförstås…det är fritt fram för oss åskådare att tolka och dra egna slutsatser…och det är en av anledningarna till att konst påverkar oss så stark. Konst och kultur anknyter till våra omedvetna eller medvetna kulturella värderingar och därför berör den oss med en oerhörd styrka.

Men jag måste nog säga att jag blev illa berörd av att hur Dagerman tolkade och därmed framställde begreppet/egenskapen Streber som en girig, småsint och högst obehaglig person. – I min värld används ordet streber för att beskriva en egenskap hos den som kämpar hårt för att ta sig framåt i livet, dvs för att komma vidare och inte stå och stampa på samma ställe hela tiden.

Och nog är det en egenskap de flesta av oss bär, då vi alla hela tiden kämpar för att nå nya mål:  skriva nya böcker, klara av nästa kurs, söka det där drömjobbet, spendera mer tid med familjen/barnen, odla egna grönsaker/bli självförsörjande, flytta till ett bättre boende, köpa ny bil, skriva en avhandling eller resa jorden runt ….Ja, listan på olika mål kan göras hur lång som helst….

Summa kardemumma så tänker jag att en streber är en person som vill utvecklas och därmed når strebern framgång – vilket inte behöver innebära att man använder ”smutsiga” metoder för att nå sina mål. En Streber skulle lika gärna kunna vara en person som strävar efter framgång i den bemärkelsen att man vill förändra världen till en bättre plats genom att sätta små avtryck som sprider positiva budskap till omvärlden.

Ord kan alltså användas och tolkas helt olika – beroende på vilka tidigare erfarenheter (/kulturella värderingar) man har av ordet i fråga….Till saken hör att alla ord har kommit till, för att beskriva en människas upplevelse och bild av omvärlden och det är just därför bildanalys är så intressant och utvecklande. Bildanalys ger oss ett perspektiv….på livet, konsten och de verkligt stora frågorna.

Sådärja, mitt i denna korta recension började ”bildnörden” i mig tala och ge en spontan motivering till varför bildanalys är så viktigt. Jag kan inte låta bli att se på omvärlden med  bildanalytiska glasögon och sträva efter att ständigt befinna mig i en utvecklingsprocess  😉 Varför stå stilla när man kan gå framåt? Det är ju trots allt man själv som väljer vilken väg man ska vandra, även om man inte kan påverka omständigheterna så kan man påverka hur man tolkar och hanterar de svårigheter man möter på vägen.

Summa kardemumma så kan jag rekommendera att man följer i gästpelarnas spår och ser föreställningen Streber. Den är bra och triggar dessutom igång många intressanta diskussioner.