Pandemin har bidragit till att påskynda den digitala framfarten. I takt med att smittspridningen ökar, uppmanas vi att hålla avstånd och samhället stänger ner den ena verksamheten efter den andra. Våra naturliga mötesplatser försvinner, kulturinstitutioner stänger ner, vi uppmanas att hålla avstånd, vi uppmanas att arbeta, hålla möten och undervisning hemifrån. Vi hänvisas till olika digitala plattformar och produktioner som får fungera som någon form av substitut och ersättning för den fysiska och analoga verkligheten. Det ena arrangemanget efter det andra blir inställt och det känns som om samhället befinner sig i någon form av väntrum.
Titeln i Anna Tebelius Bodins bok, Den analoga hjärnan i den digitala tillvaron (2020, Hjärna utbildning) avslöjar att den diskuterar just precis det fenomen som upptar en stor del av mina tankar. Tankar som berör frågeställningar kring vad som händer med våra hjärnor, dvs vår förmåga att ta till oss kunskap och utvecklas i en digitaliserad värld?
Boken handlar om hjärnan och samtiden men den ger också en konkret bakgrund som kopplar vår stenåldershjärna till hur vi tänker, känner och agerar i modern tid. Vår hjärna befinner sig i en historisk kontext av att överleva i ett samhälle där det råder brist på socker, information och kontakter. Hjärnan är formad för att belöna jakten på energi. Våra förfäder tros ha upplevt lustkänslor när de fann sådant som tex frukt och bär, som gav energi. Hjärnan fungerar likadant idag och faktum är att den belönande känslan kommer redan innan vi faktiskt har fått maten/belöningen.
Men vad har detta med dagens digitaliserade samhälle att göra? Jo, vi har på kort tid rört oss från ett samhälle där det råder brist på nödvändiga saker som kontakter och energi, till ett samhälle där det är överflöd på detsamma Tillgången till information och digital interaktion är idag tillgänglig under dygnets alla timmar.
Vi behöver inte längre jaga och samla. Den tekniska utvecklingen har mer eller mindre kommit att ”curla” banan för oss och vi behöver inte längre fundera någon längre stund på sådant som hur man stavar eller hittar en plats – allt finns på nätet. Våra villkor har på kort tid förändrats kraftigt, men trots överflöd och förbättrade levnadsvillkor är det inte alls säkert att vi mår bra.
Den digitala tekniken och tillvaron påverkar vårt sätt att använda vår hjärna, vilket i sin tur på sikt har stor påverkan på våra förutsättningar att tänka, känna, lösa problem och hantera vår vardag. Det som på kort sikt gör att vår vardag upplevs lättare kan på längre sikt påverka vårt välmående på ett negativt sätt, om vi inte tar hänsyn till hur vår hjärna faktiskt fungerar.
Den här boken förmedlar en konkret förståelse och bakgrund till varför vi agerar som vi gör, och hur vi kan ta vara på de möjligheter vår föränderliga tid innebär. Genom att skapa förståelse för hur hjärnan fungerar kan man påverka sin förmåga att förbättra relationer, stärka välbefinnande och ta till sig kunskap.
Tekniken är här för att stanna. Vår analoga hjärna behöver fortsätta tänka, lösa problem och skapa analogt för att kunna utvecklas. Hjärnan är formad att utvecklas genom tankearbete och det utvecklar såväl vår mentala hälsa som vår kunskapsanvändning.
Personligen tänker jag att den här boken borde läsas av alla som arbetar i skolan, av alla som vill förstå sig på sin egen hälsa, sitt lärande och utveckling. Med tanke på rådande situation som blivit mer digitaliserad än någonsin anser jag att den här boken ligger helt rätt i tiden.
Christina Karlsson
Det har verkligen hänt mycket på otroligt kort tid för vem trodde det här för något år sedan. Självklart är det en stor omställning och utmaning men man inser att mycket går. Dock kan jag erkänna att min analoga hjärna kan bli lite trött.
Kram
Min också, våra hjärnor behöver mer av det analoga. Digitaliseringen har många fördelar, och konsekvenser…..
Må gott!
Kramar
intressant, jag tror att den digitala framfarten är av godo och kommer att stanna och utvecklas, jag kan inte se något negativt i det. Konserter i live har jag börjat längta efter, och mycket annat. Jag gillar gamla ordböcker, inte självklart hur man stavar, men intressant med nya ord och hur språket utvecklas och förändras. För hundra år sedan var det farligt att läsa för mycket… inte bra för hjärnan… för mycket tv var också farligt… Men sitta still är absolut farligt!
Jag ser inte heller något negativt i tekniken som verktyg, så länge vi använder den på ett sätt som går att kombinera med hur vi och våra hjärnor fungerar. Tänker främst på barn som växer upp och ska lära sig läsa och skriva. Digitala hjälpmedel används allt tidigare och oftare…Bra om det är balans, mellan det digitala och analoga.
Vad gäller konserter och konstutställningar…så längtar jag också.
Må gott!
Intressant och jag tror som alltid att ”lagom” är bäst! Den digitala teknikens framfart kan vi inte stoppa och vi har vant oss vid att ha allt tillgängligt alltid! Mycket är positivt, men tekniken är sårbar och därmed också vi människor.
Men det personligt mötet människor emellan vill jag aldrig vara utan. Det märker vi väl nu under den rådande situationen.
Ja, en intressant bok!
Kram Gunilla
Det tänker jag också. Lagom skapar balans. Människor måste kunna lösa problem även om nätverket inte fungerar. Det är inte bra för oss att förlita oss på tekniken till 100 procent, även om den är oersättlig när den fungerar som den ska. Tänk bara så mycket lättare det blivit att hitta nu när man ställer in sin gps.
Må gott! Kramar
Låter intressant.
Så mycket har förändrats det senaste året.
För mig betyder den digitala tekniken så mycket nu och kommer troligen att göra så i fortsättningen också.
Det är inte bara det att man inte kan ses fysiskt nu, utan för mig också avståndet i vanliga fall till familj och vänner i Sverige. När jag åkte till Sverige tidigare år, några gånger per år, så hann jag inte med att se alla ändå. Nu träffar jag dagligen ”gamla” vänner på nätet. Fantastiskt!
Ha det bra!
Det kan jag förstå. Att kunna ”träffas” digitalt är så mycket bättre än att inte träffas alls.
Må gott!
Det händer mycket hela tiden, vi blir inte lika kreativa, och det är det som behövs för att känna sig glad. Nu har vi allt serverat, mycket är kul också, snabba svar. Men att fundera prova sig fram det är det verkliga livet, som många går miste om nu.
Ha det jättefint KRAM från mig Primrose ,-)
Ja, det är oftast i den där sökandeprocessen, när man letar och prövar sig fram som hjärnan utvecklas och lär sig nya saker. Vi behöver det där experimenterandet för att må bra.
Må gott!
Kramar
Ja, det är faktiskt så att vi ”springer ifrån” oss själva med det samhälle vi har skapat, som vi inte är helt skapade för att leva i. Med dessa sociala begränsningar i tillägg har vi en tuff tid, även om många av oss fortfarande har det bra.
Det är fint att ibland få lite extra tid för eftertanke.
Kram Mia
Där sa du något. Allt går så fort, tror faktiskt att jag sprungit ifrån mig själv många gånger…. Och det känns alltid så mycket bättre när man är i balans och tar sig tid för eftertanke och ro.
Må gott! Kramar
Detta verkar vara en intressant bok i mångt och mycket. Tänker som Mia här. Tror vi behöver tiden och eftertanke och inte bara rusa fram i tillvaron. Livet pågår här och nu och det helt oavsett om det är en pandemi eller inte. Det digitala kan helt klart vara ett litet komplement. Men det får ju inte styra mitt liv. Mänskliga kontakter och det verkliga livet är ju något helt annat än det som det tekniska kan erbjuda. Blir så sorgsen när föräldrar inte längre läser för sina barn utan låter dem lyssna och titta på ”paddan” . Är många gånger bekymrad över att barn idag inte kan leka och inte har ett ”språk” efter alltför mycket tid vid paddor och telefoner. Lagom tror jag är bäst. Vuxnas tid som de borde ha med sina barn kan inte ersättas av det digitala.
Det är precis det jag syftar på. Nu börjar vi se resultaten av hur det blir för ungdomar som knappt hållt i en penna i sina liv. I ivern att hjälpa barn att skriva snyggt och stava rätt – finns det en risk att lärandeprocessen förloras. Om allt fokus handlar om att stava rätt u stunden finns det risk för att den lilla människan inte skapar förståelse för kort vokal och efterföljande två konsonanter osv… Tekniken är ett fantastiskt verktyg jag inte skulle vilja vara utan men vi behöver använda den på rätt sätt för att nå ett långsiktligt resultat.
Kram och fortsatt fin helg!