Semestern är för länge sedan slut och återgången till arbetet har pga stora förändringar varit så mycket mer än bara det vanligt intensiva (därav min tystnad i detta forum). Jag skriver inte mer än så om den saken, utan väljer istället att berätta om en helt ny bekantskap. När jag besökte bokbussen i somras kom jag och bibliotekarien att prata om poesi, och han talade så gott om Demonen, ett verk av den ryska poeten Michail Lermontov, att jag inte kunde låta bli att låna hem.
Den ryska poeten Michail Lermontov (1814 – 1841) var bara 26 år gammal när han 1841 sköts ihjäl i en duell. Enligt förordet av Kristina Rotkirch, dök Michail Lermontov upp på Rysslands litterära himmel som en meteor för att i samband med sin död lika plötsligt försvinna. Idag betraktas han som en klassiker och hans litteratur har bidragit till att påverka den ryska litteraturen. Det sägs att han påbörjade Demonen redan som 14-åring och att han ändrade formuleringar och innehåll upp till åtta gånger innan han flera år senare kände att verket var fulländat.
Jag kan tänka mig att översättning av poesi är en utmaning som kräver kunskap om språkets innebörd, om bildspråk, idiom och att därpå dessutom ta hänsyn till komposition av versteknik. Bokens översättare, Lasse Zilliacus, liknar översättandet med ”en hel bergskedja att bestiga, en där varje sång betecknar en utmanande topp”.
Jag tycker om att utgåvan är tvåspråkig, även om jag inte kan ryska så är det intressant att se originalspråket intill den svenska översättningen. Språk är fascinerande!
Jag tycker om boken, även om det klassiska innehållet kan kännas lite banalt då temat är klassiskt, där det manliga representeras av en rastlös, missförstådd, ensam demon och det kvinnliga representeras av en förbjuden oåtkomlig flicka som är oskuldsfull, ung, vacker och adlig. Demonen flyger över Kaukasus när han får syn på den sköna Tamara. Han försöker erövra hennes själ, misslyckas och förblir lika ensam som han var förut men nu utan hopp och kärlek.
Det här är en bok jag vill undersöka mera, återkomma till och läsa fler gånger så när lånetiden går ut lutar det mot att jag köper ett eget exemplar. Språket är vackert formulerat och inbjuder till egna associationer kring kärleken, livet, döden och den eviga kampen mellan det onda och det goda.
Vad är det första du tänker på när rysk litteratur och rysk poesi kommer på tal?
Christina Karlsson
Det första jag tänker på är Dr Zjivago. Jag tyckte mycket om såväl boken som filmen. Rysk poesi har jag dock ingen erfarenhet av.
Förändringar kan vara av både ondo och godo men jag hoppas att den arbetsrelaterade tillvaron börjat falla på plats.
Kram
Dr Zivago gillas, har läst boken, sett den som film och på Malmö Opera 🙂
Vad gäller förändringarna så går det sakteligen framåt med bitarna.
Må gott. Kramar
Verkligen ett spännande möte med denna bok. Dr Zjivago minns jag . både som bok och film . Anton Tjechov läste jag i gymnasiet och har även senare läst honom. Men mest är det från Dramatiska teatern jag minns honom; ”Onkel Vanja” och ”Tre systrar.” Har också läst ”Damen med hunden och andra noveller”. ”Brott och Straff ” av Dostojevski och ”Idioten” har jag också läst.
Men vad gäller rysk poesi är jag helt obevandrad.
Hoppas och önskar att du nu kunnat landa i förändringarna.
kram
Å, det var en hel del. Dostojevskij och Zivago har jag läst och sett, men vad gäller Tjechov så har jag nog en hel del att ta igen 🙂
Vad gäller förändringar så pågår de fortfarande så landningen är lite segdragen men går framåt ….
Må gott! Kramar
blir nyfiken på denna, gillar ryskt
Ryskt gillas, vackert på ett slags tungt och brutalt vis.
Den första tanken är Dostojevskij och Brott och Straff och den andra Anton Tjechov. Lika förutsägbart som klassiskt alltså!
Ibland är det förutsägbara helt enkelt bäst 🙂
Ännu ett boktips ,-) Dagar av ensamhet blev jag så nyfiken på efter din blogg, den läser jag nu!
Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)
Spännande att få höra vad du tycker om den…
Må gott och ha en fin helg!
Tolstoj, föga förvånande. Kanske dags för mig att bredda upplevelsen av både ryska författare och poesi. 🙂
Kram Mia!
Ännu en klassiker. Tolstoy – Anna Karenina…fantastisk. Nu vill jag stänga in mig och spendera en vecka med att bara läsa ryskt..
Må gott! Kram
Jag tänker nog på Bröderna Karamazov i första hand, som jag läst två gånger i livet. Jag förstår fortfarande inte stora delar av den, men då är jag inte heller så bevandrad i rysk filosofi..^^
Den har jag inte läst, men nu blir jag nyfiken. Har en förmåga att dras till det svåra…
Ha en fin helg!
Vad intressant. . . tänk att han påbörjade ”Demonen” redan som tonåring! Han måste ha varit väldigt begåvad. . . men tragiskt att gå bort redan vid 26 års ålder och så onödigt i en duell!
Trevlig Helg!
Kram
Ja, verkligen. Trakiskt men läsvärd.
Må gott!
Kram
Fräckt att den är tvådelad med båda språk,även om man inte kan ryska. Själv vet jag inte så mycket om rysk poesi mer om rysk balett.
Kram Kajsa
Rysk balett gillas. Längtar efter att gå på en föreställning 🙂
Kram