En självklarhet vid vårt besök i Hollywood var en promenad längs stjärnstråket på Walk of Fame, längs med Hollywood Boulevard och en tur in på innergården vid Chinese Theater där kändisarnas signaturer med autografer, hand- och fotavtryck kan beskådas. Jag letade upp cementplattan med spåren av en av de skådespelare som jag beundrar, Meryl Streep. Hon har förmågan att verkligen leva sig in i sina roller och förvandla dem till personligheter man tycker om och fäster sig vid. En film med Meryl Streep gör alltid succé; hon är helt enkelt en av de bästa!
Staden glorifieras och hyllas i otaliga sånger och nu inför resan har jag lyssnat om och om igen på en spellista med låtar om Hollywood, Los Angeles och Kalifornien. Musiken jag har lyssnat på har varit så bra att den på något vis skapat en inre känsla av att luften och marken längs med Hollywood Boulevard är fylld av magiskt stjärnstoft och glamour, men verkligheten är en helt annan.
Hollywood är fyllt av kontraster som inte omges av något magiskt skimmer. Arkitekturen är bitvis vacker och det finns ett mått av charm, men miljön är på något vis alltför kommersiell, ytlig, trång och fylld av turister. Jag upplevde inget sådant som fyllde mig med eufori och lyrik, när vi var just där. Jag hade önskat att jag kunde förnimma en liten del av stadens filmkultur, men nej den känslan var inte nämnvärt större här än någon annanstans. Kanske var det något liknande som fick Madonna att sjunga ” … I’m just living out the American Dream, And I just realized that nothing Is what it seems….”.
Min upplevelse är ändå att det känns fantastiskt att ha varit just på denna plats! Det är en mycket speciell stad, en fin stad och det finns mycket att se. Men det fanns ändå alltför många kontraster med spår av människors flackande och sorgsna blickar. Drömde verkligen någon av dessa vuxna människor om att stå på en trottoar utklädd till katt och fotograferas med turister, eller att arbetslösa dra runt med sina få tillhörigheter i en kundvagn, sova i en buske i ett avlägset hörn av en trottoar, sova utan tak över huvudet, mitt i en vägrefug, på en ödetomt… Nej, jag tror inte det. Troligtvis drömde dessa människor om ett helt annat alternativ och kanske bestod drömmen inte ens av röda mattor, glitter och glamour. Vad vet jag? Kanske förvandlades drömmarnas stjärnglitter till dammigt stoff?
”People out in Hollywood, they got a lot of class… People out in Hollywood, they can make it to the stars….Nobody give a break…. You got to strut your stuff, When your down on your luck, You can´t take it easy it ain´t good enough, When you´re down on your luck…” (Thin Lizzy, Hollywood)
Utsikt från ett av stadens köpcenter.
Palmer, överallt dessa magnifika högtsträvande palmer som söker sig långt över hustopparna. Kanske är det så att även palmerna siktar mot stjärnorna… Ja, nog finns det sådant i denna stad som är vackert och fint på många vis. Högt och lågt. Glitter och damm.
” You´re brilliant, but You´re Amazing….If my World gets rocked,…. Are you still besutiful in Los Angeles” (Garrison Starr)
Vart jag går med min kamera söker blicken blomster och nog fann jag mer än en och annan estetiskt tilltalande liten blomma, som de här poetiskt vackert blåblommande blomster som lyser upp buskarna längs en av de LA- Boulevards där vi struttade fram och betraktade omgivningen med turisthungriga blickar,….. i jakten på upplevelsekickar.
Det här var som sagt ett litet utsnitt ur en av mina dagar och funderingar kring Walk of Fame, på Hollywood Boulevard.
Må väl och ha en fin dag!
Kram Christina Karlsson
Även platser som inte är speciellt vackra kan ha sin charm och är väl värda att besöka. Jag hade också tagit mig dit 😀
Kram
Ja, åker man till LA vill man ju se Hollywood 🙂
Kram
Har följt din resa men inte kunnat kommentera, må så gott och fortsätt roa dig. :D))
Kram ♥
Jag har varit hemma ett bra tag nu, ska tom börja jobba idag….. men det kommer fler inlägg från resan 🙂
Eftersom du skrev om svårigheter att kommentera så undrar jag förstås om det är just min blogg som varit svår att kommentera på? Bra att veta isåfall, om det är något som behöver kollas upp mer.
Kram!
Det känns som en självklarhet att gå på Walk of fame om man ändå är där.
Fina foton!
Kram
Ja, det måste man göra 🙂
Kram
Självklart skulle även jag vilja besöka Hollywood och ta en promenad längs stjärnstråket på Walk of Fame! Jag funderar på vilken stjärnas hand -och fotavtryck som skulle imponera på mig? Håller med dig om att Meryl Streep är en av de bästa – bara älskar hennes filmer!
Dina intryck av staden tycks vara av blandad karaktär och jag tycker om ditt sätt att beskriva dina intryck så rakt och ärligt. Inte minst om människors drömmar! Glitter och glamour är kanske inte allt här i världen…men likväl är det det som många drömmer om!
Tänker på vilka kontraster resandet är och så roligt just det är! du i LA och jag i Norge!
Ser fram emot fler bilder…
Kram, Gunilla
Tack!
Ja, glitter och glamour i all ära, men det finns så mycket annat som är viktigare…. som det där lilla som egentligen är det största. Kärleken, hälsan, familjen, vännerna, fina ord och en lugn stund.
Fler bilder kommer 🙂
Ha det fint! Kramar
Vissa platser bara MÅSTE man besöka när man är i närheten, Hollywood Boulevard är en sån 🙂
Dom där vackra, blåa blyblommorna finns det många av här – man kan inte annat än älska dom 🙂
Å, är det Blyblommor de heter, jag undrade just. Tack för att du berättade, nu kan jag googla fram lite mer info om de små blå 🙂
Kram
Kändes nästan som jag gick där bredvid när jag läser så bra du skrivit och reflekterat 🙂 Meryl är även min favorit!
Kram
Tack 🙂
Ja, visst är hon fantastisk.
Kram
Vilken häftig resa!
Ja, helt otrolig 🙂
Kram
Jag kände lite samma sak i USA. Drömmarna (om framgång) är så stora att bara förbli en vanlig människa kan bli ett bittert personligt misslyckande. Det uppmuntras inte precis i den amerikanska kulturen till att ta vara på den stunden då man ser en vacker blomma eller känner havsbriset mot kinden. Nej, man ska bli berömd eller i alla fall rik. Har jag fel?
Ja, mycket verkat till att kretsa kring att bli berömd/rik men hur kulturen egentligen ser ut i vardagen hann jag inte uppfatta eftersom vi mest var runt på turistaktiviteter. Det jag försökte beskriva i inlägget var de stora skillnaderna och alla de människorna vi såg som var hemlösa/arbetslösa och drev omkring. Det var en ledsam syn att det ska behöva vara så i ett av världens rikaste länder.
Man kan tycka vad man vill om både det ena och det andra … men speciella och kända platser är naturligtvis en favör att få uppleva på riktigt.
Även jag, som aldrig längtat dit förr, och inte kommer att göra det senare heller, skulle naturligtvis se till att få Hollywood med på upplevelselistan om möjlighet bjöds. Vore väl konstigt annars … 😉
Häftig resa du gjort … 😀
Kram
Ja, det här var verkligen en häftig resa med många upplevelser 🙂
Kram