Vilken kväll! Solen sken när vi körde hemifrån, väl framme i Köpenhamn kunde vi konstatera att kvällen var tillräckligt varm för att vi skulle kunna lämna kapporna i bilen. Sommarkänsla. Ljuvliga sommarkänsla. Det kungliga operahuset i Köpenhamn bjöd på nypremiär av Giuseppe Verdis Macbeth. Vi kom i tillräckligt god tid för att hinna äta en laxklämma, smutta på lite vin och lyssna på introduktion. Vi njöt av den vackra utsikten och den moderna arkitekturen.

Jag gillar särskilt de spektakulära lamporna och effekterna som skapas när de speglas i de stora fönsterna som vätter ut mot havet och den lilla kustremsan.

Jag gillar att själva salongen ser ut som en stor glob, eller någon form av gigantiskt äpple av trä. Jag gillar att man sitter där inne i det gigantiska äpplet och uppslukas av musik och underhållning på scen. Salongen var fullsatt.

Jag hade på mig en sommarklänning med blå blommor på vit botten.

Operan Macbeth baseras på Shakespeares Macbeth och trots att det är en tragedi så var själva föreställningen alldeles underbar. Verdis opera handlar om gränslös mänsklig hunger efter makt och om de människor som genom tiderna varit beredda att begå mord för att nå sina mål. Lady Macbeth och hennes make både planerar och begår mord för att nå makt och ära, men priset de betalar är högt. Ingen av dem kan njuta av sin nya status, istället hemsöks de av blodiga drömmar, dåligt samvete och händer som aldrig kan rentvås.

Resumé:

Akt 1: En blodig strid har just ägt rum. En grupp häxor samlas för att hålla råd och de avslöjar att de i en syn sett Macbeth som ”Than of Cawdor” och Skottlands kung. Under samma möte får Banquos budskapet om att han ska bli kung och att hans söner en dag skall härska över det skotska riket.

Kort därefter utnämns Macbeth till ”Than of Cawdor” och därmed är den första spådomen uppfylld. När Lady Macbeth får kännedom om spådomen börjar hon smida planer om hur hon och maken ska mörda kungen, Duncan för att hennes make Macbeth ska bli kung. Kungen mördas hemma hos Macbeth och hans son blir anklagad för mordet och känner sig tvingad att rymma.

Akt 2: Macbeth utnämns till Skottlands kung och börjar därefter smida planer för att mörda Banques och hans söner. Banques mördas av Macbeth, men sonen flyr. Efter en tid börjar Macbeth se syner där Banquos dyker upp.

Akt 3. Synerna blir värre. Han söker upp häxorna men får beskedet att ingen man som är född av en kvinna kan skada honom.

Akt 4: Macbeth planerar att mörda Macduff, men det hela slutar med att han mördar Macduffs fru och barn. Malkon, son till Dunkan stöder Macduff vill ta tillbaka den skotska tronen. Lady Macbeth har morddrömmar där hon försöker tvätta bort blodet från sina händer och till sist tar Lady Macbeth sitt eget liv. Macduff och Macbeth möts i en kamp som slutar med att Macbeth dör.

Det känns som sagt så tragiskt och onödigt när huvudpersonerna dör, samtidigt som huvudpersonerna i detta fall begått så onda handlingar att man bara inte kan tycka om dem. Samtidigt blir de alltmer mänskliga under föreställningens gång, eftersom de får dåligt samvete till den grad att de drivs till galenskap.

Frågan är, vad kan man lära sig av ett sådant drama? Kanske att framgång och ära må vara värt en hel del, men inte vilket pris som helst? Kanske att man ska låta bli att mörda eftersom samvetet efteråt driver en till galenskap? Eller så finns det någon form av budskap kring häxornas spådomar och att vi kan påverka våra liv till viss del, men inte vårat öde.

Av någon anledning är just Macbeth en av de verk av Shakespeare som jag tidigare har haft svårt att förstå och få grepp om. Jag har läst verket och sett filmatiseringar men har på något vis inte knäckt den där magiska koden till Macbeth. Operaföreställningen hjälpte mig dock framåt i den processen.  Sång och musik var som balsam för öronen, scenografin modern, fräsch och hela den visuella framställningen kommunicerade ett tydligt budskap om denna tragiska berättelse om Macbeth.

Ha du någon erfarenhet av Macbeth, och vad tyckte du isåfall?

Christina Karlsson