Läser en ny översättning av Sapfo dikterna och fragmenten (Ordfront förlag 2022).
Fragment är allt som finns kvar av denna fascinerande kvinnas poesi. Av det som en gång varit en diger samling bestående av över 500 dikter finns bara enstaka ord och fraser kvar. Endast en av alla dikter i hennes samling är komplett och trots det är hon en av de poeter som lyckats påverka och influera vår kultur något enormt.
” jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden” – Detta citat är enligt texten på bokens baksida karaktäristisk för Sapfos diktning. Faktum är att jag inte kan annat än att instämma i beskrivningen ” Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”
Det tar lite tid att bekanta sig med en ny översättning. Orden och språket är modernare men vackert ändå, samtidigt så saknar jag stavelserytmen i fragment 31 som brukar följa det sapfiska versmåttet 11-11-11- 5, ett mönster som bokens översättare valt att bryta.
Översättningen sägs vara ”rakare, rikare och mindre tillrättalagd” och i skrivande stund kan jag inte låta bli att fundera över den språkliga förändring som vi är mitt uppe i. Vad händer med språket när vi slutar följa stavelsemönster? Blir det verkligen rakare och rikare? Eller tappar vi förmågan att utmana oss själva att utveckla vårt språk genom att finna de perfekta orden; Ord som följer antalet stavelser och beskriver rätt tillstånd på en och samma gång. Personligen tror jag att det beror på vem som skriver. Om den som skriver redan utmanar sig själv genom att optimera sitt språk så bör det ju fungera, men när regler för stavelsemönster slopas tänker jag att det finns en viss risk för att språket på sikt tappar sin glöd och riskerar att utarmas och bli torftigare. Jag tänker att det är vår vilja att utforska, använda och experimentera med språket som gör att det utvecklas och förädlas på ett gynnsamt sätt.
Oavsett vilka tankar läsningen satt igång så gillar jag språket i boken. Det är en vackert skriven översättning som bjuder många filosofiska och fundersamma lässtunder.
Sommaren är här och semestern väntar runt hörnet!
Allt gott!
Christina Karlsson
Fint och viktigt i alla fall att fragment finns kvar.
När det gäller språket så är jag inte helt säker på att utvecklingen går mot ett rikare sådant men jag hoppas att jag har fel.
Kram och ha en njutbar semester!
Ja , språket ändras ju hela tiden och jag tänker att det är viktigt att bevara de där fina, små valörerna och den historiska förankringen samtidigt som vi utvecklar. Men att ta bort stavelserytmen i gamla verk är inget jag gillar, den ska vara kvar.
Kramar
Tittar in och önskar dig en härlig och fin Midsommar! 🙂
Kram
Tack detsamma!
Tack för tipset och dina tankar kring boken. Ja, språket är ju viktigt på så många sätt och tyvärr tycker jag nog att svenska över lag utarmas på olika sätt.
Önskar dig nu en fin midsommar och en riktigt skön sommar.
Kram
Ja, det här med att ta bort stavelsemönster i gamla verk bekymrar mig. Å ena sidan kan man ju ta bort det och ändå bevara kärnan i själva dikten, men ur en annan synvinkel försvinner den pedagogiska utvecklingen för den yngre generationen som kanske inte utmanar sitt språk på samma sätt om de gamla förebildernas stavelsemönster försvinner…. Tror att du som också jobbat som lärare förstår hur jag tänker.
Allt gott och fin midsommarhelg!
Kram