Det är alltid så mysigt att träffa Caroline och idag hade vi mycket att prata om eftersom det var alldeles för länge sedan vi sågs. I bloggsfären träffas vi ju förstås desto oftare och Caroline vet hur svag jag är för vackra dikter, fina ord, bildspråk och klurigheter – så för en tid sedan sände hon mig en vacker dikt av Craig Raine, A Martian Sends a Postcard Home.  Dikter gör sig bäst på originalspråk och denna lyfter fram det vackra i det engelska språket. Dikten är ljuvlig och den inspirerade mig till att ta denna bilden…

Vi går samma svenskkurs, har samma typ av uppsats att skriva, båda vet hur tufft det är att sitta hemma och skriva uppsats. Man vill ju så gärna ha någon att ventilera sina idéer med, någon som är intresserad, lyssnar och förmedlar sina infallsvinklar. Att studera kan vara så himla intressant, utvecklande och förfärligt jobbigt på samma gång eftersom man aldrig kan koppla av helt och hållet. Men idag minsann fyllde vi på förråden genom att peppa varann att skriva våra uppsatser. Caroline läser ju dessutom dubbelt denna terminen, något som jag själv gjort tidigare och vet hur jobbigt det är – därför tänker jag att hon förtjänar en extra eloge. Fina, smarta solstrålslockiga Caroline – du är en pärla och en fin Vän!

Tänk vilken lycka att studierna berikar en med vänner!