Häromdagens besök på biblioteket resulterade i ett spontanlån av Blomsterspråket – boken visade sig vara en riktig bladvändare. Jag älskar blommor i alla former, blommor i naturen, blommor inomhus i krukor och vaser, blommiga klänningar, blommiga tapeter, blommiga parfymer och målningar av blommor… Själv målar jag ofta blommor och har ett speciellt band till rosor. Under några års tid målade jag bara rosor i olika former. Så när jag läste på omslaget att ens syn på blommor för alltid skulle förändras av att läsa boken, kunde jag inte låta bli att med viss skräckblandad förtjusning låna hem den.

Och vilken bladvändare, jag sträckläste och med några få avbrott hann jag läsa ut boken inom ett dygn. Språket är enkelt och med ett flyt som ger känslan av att man bara måste läsa lite till. Boken handlar om den föräldralösa Victoria som placeras runt i olika fosterhem under hela sin uppväxt men fokus ligger inte på hur svårt hon hade det, utan på hur otroligt betydelsefullt blomsterspråket kom att bli för henne. Blommornas betydelse. Hennes käraste ägodel var en flora och det var så småningom hennes kunskap om blommor som ledde till att hon fann sin inre styrka, gjorde karriär och träffade mannen i sitt liv…

Jag som alltid varit intresserad av blommors betydelser blev såklart ännu mer intresserad…boken är så vacker och tidvis sorglig men i huvudsak vacker, underbar och fängslande. Längst bak i boken finns ett litet lexikon över blommornas betydelse, men tyvärr saknades Rosenprakttry, så exakt vad mina fotografin i detta inlägg signalerar kan jag inte förklara på annat sätt än att jag gick på känslan…

Jag kan varmt rekommendera Blomsterspråket som är Vanessa Diffenbaughs debutromat såld till 27 länder och filmrättigheterna har redan köpts upp av Fox 2000 Pictures.  Jag kan bara föreställa mig vilken fullkomlig ögonfröjd en sådan film kommer att bli för oss som tycker om blommor.