Någon bar med sig delar av en trasig mobiltelefon och jag hämtade en pappkartong att samla delarna i. Vi betraktade delarna och fascinerades av alla små mönster och vägar i kretskorten. Och jag kunde inte låta bli att fascineras av estetiken. Jag tog några snabba fotografier med min mobiltelefon och lovade att visa resultatet nästa vecka. Ett sådant tillfälle får liksom inte bara passerar obemärkt förbi – för visst är det fascinerade?

Jag tänker att bilderna är konstfulla, vackra, spännande och intressanta. Men om det verkligen är konst är upp till den utnämnda eliten att avgöra. Om bilderna är estetiskt tilltalande är upp till den som betraktar att avgöra. För somliga är delarna på fotografierna bara en trasig mobiltelefon – men bilderna och uppmärksamheten skulle kunna leda till en estetisk lärprocess.

Jag kan inte låta bli att fascineras av allt det tålamod och arbete som ryms i dessa tekniska objekt. I månader och år sitter dessa ingenjörer och programmerar, testar, reducerar buggar i program….utvecklar…  de skriver något som för mig är ett obegripligt programmeringsspråk i sina datorer. Tekniska termer som ”biimas” in i kretskort som i ett annat stadie monteras in i framtidens generationer av teknikprylar och det är tack vare dessa fascinerande teknikprylar som jag med min mobilkamera kan fotografera och dokumentera sådant som är estetiskt och vackert. Andra teknikprylar kanske hamnar inom sjukvården för att bidra till att rädda livet på människor. Några teknikprylar gör våra bilar bekvämare, våra hem behagligare och varmare… Och allt detta är möjligt tack vare människors förmåga att utveckla och förstå – sådant som tex matematik, teknik, fysik, biologi, samhällsvetenskap, historiekunskap, slöjd, musik, idrott, hemkunskap, språk och BILD…

Det handlar om att kunna se sammanhang och förstå. Det handlar om att kunna släppa invanda, förutfattade meningar för kunna släppa in det nya. Det handlar om människors unika förmåga att upptäcka, konstruera och tolka.

Senare samma dag träffade jag andra personer och några uttryckte sin frustration över att behöva formulera sina bildanalyser. ungefär… – Öh, varför ska vi behöva skriva en fu….ing dj…vla bildanalys?

Jag kunde inte låta bli att le. Jag har ju själv varit tonåring och jag vet hur det känns när skolarbetet känns drygt, men jag vet också hur otroligt fascinerande det är att se de där sammanhangen och vad de kan leda till. Och jag har sett hur otroligt visuellt de flesta yrkeskategorier faktiskt arbetar. Och bildanalysen är en stabil grund att bygga vidare på för att kunna upptäcka möjligheter.

På ingenjörernas kontor är de vita tavlorna fullklottrade med tecken och som en bildnörd som jag inte kan låta bli att fascineras av… inom sjukvården grundas diagnoser och behandlingar oftast på de bilder man har av patienten… Vi omges ständigt av bilder, överallt. Men ibland ser vi inte skogen pga alla träden som står i vägen, eller?

Det är just därför jag betraktar bild som ett av de mest betydelsefulla ämnena – bildförståelsen är grundläggande för att vi ska kunna ta in annan kunskap. Den som är bra på att tolka och förstå bilder och tecken i sin omgivning är oftast bra på att läsa koder och förstå sammanhang. Den som är bra på att upptäcka möjligheterna i det lilla skulle kanske rentav återvinna delarna och laga eller bygga en egen teknikpryl. Eller stanna upp och fascineras av människors unika förmåga att konstruera och arrangera. Skapa konst och ge föremålen en ny funktion.

Och som den ”bildnörden” jag är så kan jag inte låta bli att betrakta fotografierna ovan som estetiskt tilltalande, speciellt med tanke på att bilderna påminner om den där processen som pågår när utveckling och framsteg sker! Och det är just därför det är så stimulerande och intressant att förmedla kunskap och arbeta med sådant som visuell kultur, bildanalys och allt annat som hör därtill.

Bild handlar inte längre enbart om att illustrera utan även om att kunna visualisera sådant som inte är visuellt i själv.