Om man kan bli kär i en plats, så är jag kär i Malmö Opera. Jag njuter i fulla drag varje gång vi är där, njuter av atmosfären, arkitekturen, den vackra marmorfoajén, den pampiga trappan, de underbara skulpturerna och den magnifika konsten. Njuter av skulpturen med facklorna som brinner varje gång det är föreställning och framförallt av föreställningarna. Att besöka denna plats tillsammans med sin älskade make gör ju bara besöket ännu angenämare.
Nu har ju Miss Saigon haft premiär för ett bra tag sedan och alla som varit där, har varit lyriska och lovordat föreställningen, så förväntningarna var höga från min sida. Och nog var föreställningen magnifik alltid. När ridån öppnades kastades man rakt in i ett dimmigt, rökfyllt Vietnam. Den där dimman var så effektfull, precis som ljussättningen – vid flera tillfällen fascinerades jag speciellt av ljussättningen. Hur ljuset skapade mönster och förstärkte hela den visuella upplevelsen.
Orkestern skymtades längst bak på scenen och Å, vad jag gillade scenshowen, dräkterna, de fantastiska dansarnas stil och musiken.
Men samtidigt som temat känns på gränsen till uttjatat, är det tragiskt nog högst aktuellt. Handlingen i korta drag: Österländsk flicka/kvinna blir föräldralös på grund av kriget. Hon ser ingen annan utväg än att sälja sig själv, eller försöka finna en make som kan ta henne med bort från det krigshärjade landet . Kim som hon heter blir kär i en västerländsk man, Chris. De blir ett par, ”gifter sig” men Chris måste så småningom resa hem till USA.
Kim som troget väntar på Chris, föder dessutom hans barn. Detta gör att hon blir utstött i sitt land eftersom hon därmed anses svika sin egen kultur. Hennes barn blir utstött och kallas för bastard, men efter flera år får mannen veta att det finns ett barn kvar i Vietnam som har är far till. Vid det laget är han gift med en amerikansk kvinna, han berättar historien för henne och de reser dit.
Medans Kim väntar på att Chris ska återvända, blir hon uppsökt av den Viatnamesiska man som hon egentligen lovats bort till som barn. Han vill att de ska göra sina döda föräldrar till viljes och bli ett par men då Kim berättar om sitt barn vill han röja barnet ur vägen först. Kim ser ingen annan utväg än att skjuta Thuy för att rädda livet på sin egen son. I efterhand plågas hon av dåligt samvete för mordet.
Chris och hans nya fru anländer några år senare. När Kim får veta att Chris gift om sig blir hon förtvivlad, men hon vill att de ska ta med sig barnet till väst – för att barnet ska få ett bättre liv. Tveksamheter uppstår och det hela slutar med att Kim tar sitt liv för att hon tänker att det kommer att rädda livt på sonen om han får följa med sin far till väst. Då tar Chris med barnet hem. 
Hujedamej vilken sorglig historia. En tragisk historia…men en fantastiskt bra musikal.
Så spännande, härligt och mysigt att vara där med sin kära!! Jag måste besöka Malmö någon gång.. 🙂
Visst är doftljus underbart nu! Ska bli så kul att tävla ut deras fina dofter på bloggen 🙂
Ha en toppenmåndag <3 Jennie
Ja verkligen mysigt. Lite avkoppling i höstmörkret är inte helt fel.
Hoppas att du haft en fin vecka!
Kram Christina
Sånt där är ju alltid roligt att gå på. Jag skulle vilja se Priscilla men den går ju bara i Stockholm än så länge, hoppas på att den kommer längre söderut till våren kanske.
En sån fin hund ni har haft i ert liv, jag älskar golden. Vill ni inte ha någon mer hund?
Ha en skön kväll!
Oh, vad spännande med tips. Priscilla känner jag nog inte till, ska googla det alldeles strax 🙂
När det gäller hund så vill jag mer än gärna ha en….. men eftersom min man och jag har så långa arbetsdagar är det inte rätt tillfälle. En hund ska ju inte behöva vara ensam för många timmar.
Ha det fint du också!
Kram Christina
Miss Saigon now she’s gone
gone to where she miss her son
son of father, son of sin
sin of father why she’s gone
Oh, vilken vacker och samtidigt sorgsen dikt! Tack, du rara poet!
Kram Christina
Alltid lika härligt med teater eller musikal. All förväntan precis innan det skall börja, de där ögonblicken innan ridån går upp. Helt magiskt! Kramar Liza
Ja, verkligen magiskt och alldeles underbart!
Kram Christina
Usch vilken tragik. Kram.
Tragiskt men vackert ändå på något vis.
Kram
Jag älskar opera och jag älskar musikaler! Tack för denna fina men tragiska historien du berättar så fint. tycker om det här. kommer tillbaka..
kram Lycke
Då har vi något gemensamt att jag älskar att gå på operor och musicaler går nog inte att ta miste på.
Och vad glad jag blir över att du tittat in här på min blogg.
Kram Christina
Åh, jag förstår att du njuter av Malmö Opera Christina! Det är fint där och jag är glad att ni fick en riktigt fin kväll. Vet du vad? Jag har också sett ”Miss Saigon” på Malmö Opera men det var förra gången den sattes upp (jag tror att Christopher Wollter spelade rollen som Chris). Mycket bra! Fast allra bäst var den då jag och min mamma såg den i London med Peter Jöback i rollen som Chris. Jag var gravid i 5:e månaden och vi hade bokat biljetter långt innan Peter Jöback fått rollen så vilken härlig bonus det var att få se honom i huvudrollen. Och nog kände vi oss extra stolta över att vara svenskar den kvällen. Och jag grät som bara den i slutet.
Kram på dig
Oh, vad spännande. Att gå på musical i London är magiskt 🙂 För mig var det första gången med Miss Saigon.
Ja, tänk så otroligt mycket musiken tillför till livet.
Kram Christina
Det låter som en magisk plats att besöka. Så kul att gå på en sån föreställning… Det ser verkligen ut som det var en vacker och berörande sådan.
Ha det så gott!
Kram Marie
Ja, alldeles underbar!
Kram Christina
Åh, vad det är härligt med sådana upplevelser! Stor kram till dig!
Alldeles underbart!
Kram till dig! Christina
Så trevligt att vara där och vara där med sin älskling då man uppskattar platsen så mycket gör det ju bara än bättre =D
Härlig kväll ni fick
kramar
Ja, alldeles underbar kväll!
Kram Christina
Vilket härligt inlägg att läsa. Kram
Vad glad jag blir!
Kram Christina