Jag var på möte i kommunhuset ikväll. Årsmöte för KVIS, dvs Konstens vänner i Svedala….
På torget utanför kommunhuset står skulpturen, den svävande kuben av Jan Harry Persson. Det finns de som inte alls gillar den svävande kuben. Jag är inte en av dem. Jag tänker att den är både vacker och lite oansenlig på samma gång. Den smälter in i miljön genom att reflektera sin omgivning. Samtidigt som den tornar sig flera meter uppåt i luften. Ja, ni ser ju själva hur delar av kommunhuset speglar sig i skulpturen på bilden ovan. På bilden nedan skymtar speglingar av mig, av mina skor….. på väg någonstans, som alltid. Alltid på väg.
Om konst kan man tycka mycket. Det är för mig det som är så fascinerande. Inte bara det snabba och enkla FÖR eller EMOT. Jag vill hellre tränga djupare in än så. Förra året köpte vi något speciellt sommarkort för tåg, där vi åkte i hela Skåne. Vi var på flera ställen, ex. Skurup. Om vi gör samma sak i sommar stannar vi kanske till i Svedala. Då ska jag betrakta det på plats. Kram Bosse
Jo nu när du skriver det, minns jag att du bloggade om någon av era resor i somras. Och Ja, visst är det intressant med konst:)
Kram Christina
Riktigt läcker i sitt sammanhang. Kram.
Ja, visst är den 🙂 Kramar Christina
Så läckert konstverk, och så läckert du lagt upp inlägget med ord och bild! Det påminner om konstverket självt.
Önskar dig en fin helg!
Tack <3
Önskar dig också en fin helg!
Kram Christina
Jag tycker också om den svävande kuben. Så som du har fotograferat den ser den ut att sträva upp mot himlen! Hoppas att du har en fin helg!
Ja, kanske var det så konstnären tänkte, att den skulle sträva mot himlen. Kram och trevlig helg! Christina