På bilden ovan syns min son Robin och jag i salongen på Malmö Opera, men man ser också utsikten från andra våningen på operan ut över Malmös eget ”Champs Elysée”. Facklorna i skulpturen Tragos brinner som för att hylla allas vår kväll på operan. I fotografiet finns ytterligare en dimension, Isaac Grunewalds fantastiska Commedia dell Arté som jag kollar in varje gång jag är på operan. Det är en stor kakelmålning som hänger på andra våningen och för mig har det blivit en tradition att kolla in just denna målningen lite extra varje gång jag är där. Jag tycker om den känsla av liv, teaterglädje, dramatik och rörelse som skildras i målningen.
Nu har vi sett den omtalade musikalen American Idiot som sannerligen skapar en kontrast de föreställningar med skön operasång och vackra dräktparader, som brukar visas på Malmö Operas scen.
Nu till föreställningen. Denna gång kastas vi rakt ut på gatan och samtidigt in i ett tidigt 90-talets Surburbia tillsammans med ett gäng frustrerade ungdomar. Ungdomarna vill egentligen bara leva livet och ha det bra men livet krånglar till det och flera av dem glider iväg i olika former av kortvariga frestelser och rus som riskerar att bryta ner snarare än att bygga upp.
Aggressiva ifrågasättande toner om att inte vilja vara en American Idiot, avlöses av fundersamma Jesus Of Surburbia. Känslan av att befinna sig i the City of The Damned… brister ut i sången om Holiday och ensamhet på Boulevard Of Broken Dreams. Känslan av, Are We The Waiting generation. Ångest och längtan efter något mer skriker Give Me Novocaine… She´s a Rebel…. Och detta är the Last Night Of Earth. Händelserna är Too Much Too Soon, Before The Lobotomi…
Drömmar om en innerlig längtan vaknar till liv i ett Wake Me Up When September Ends…. dramat intensifieras med Nobody Likes You och The Death Of St Jimmy… Borta är bra med hemma är bäst…We´re Coming Home…och reflektioner kring Whatsername.
Föreställningen slutade likt en rockkonsert med ett extranummer som fick mig att vilja springa ner på scenen och joina/delta i det explosiva dansnumret som gav massor av energi.
Musikupplevelsen var fantastisk! Handlingen kändes aningen konstruerad och samtidigt högst dagsaktuell. Att bygga om operascenen och sätta upp en rockkonsert a la musikal American Idiot var sannerligen ett uppfriskande inslag. Jag skulle gärna se föreställningen en gång till 🙂
Ett litet smakprov
Låter som en givande afton 😉
Tack för att du berättade om din energipåfyllning med detta/ kram
Ja, en kväll med energi 🙂
Kram
Skulle vilja se den! Alltför sällan jag går på kulturevenemang.
Kultur i olika former berikar livet… Ha det fint!
Det finaste med bloggar är att jag kan besöka världar som jag inte söker upp medvetet. Som inte egentligen ligger mig så nära heller … bilderna du visar – den första som är två – tre bilder i en …så ser jag något jag känner igen … Isaac Grunewald .. ja, så är en med och ändå inte, … uppskattar!
Kram o fin söndag!
Vad kul att du också känner till Grunewald och att du följer med på min resa här på bloggen 🙂 Kramar
Åh, den skulle jag vilja se 🙂 Låter som en trevlig upplevelse. Ett besök på Malmö opera är alltid givande!
Kram
Ja, det var det sannerligen. Så gå och se den ”vetja” 🙂
Kram
Låter härligt!!
Ja, toppen 🙂
Den fick tummen upp av dig. Det verkade vara en föreställning som rörde om. Jag tror att den skulle passat mig. Kram Bosse
Ja, du skulle säkert gilla den 🙂
Kolla in länken om du inte redan har gjort det.
Kram