När jag skrev min bok förra sommaren hade jag ingen aning om att en helt ny kultur skulle uppenbara sig. Jag minns hur jag satte mig i trädgården, började skriva, utvärdera och insåg att jag behövde någon form av ram för diktandet, och det var så mina haikudikter växte fram. Spontaniteten och lekfullheten fanns redan i mitt skrivande, men när jag väl bestämde mig för att följa haiku enligt 5-7-5 principen hade jag inte bara funnit en struktur utan även vägen till min debutbok, och därmed en för mig ännu outforskad värld.

En uppföljare är på väg att ta form, men innan dess vill jag veta mer. Jag har bara smakat godbitarna genom att skrapa på ytan, nu vidgar jag mina vyer genom att söka mer kunskap. Jag läser allt från olika varianter av modern nutida haiku till att söka dess ursprungskärna och just nu har jag hamnat i Japan, och begreppet japanologi. Samtidigt som jag undersöker japanologin ur en haikudiktares perspektiv upptäcker jag min fina bloggvän Nillas inlägg om Skogsbad där hon utforskar japanologin ur ett hälsomässigt perspektiv. Jag inser att många av mina haikudikter kommit till i samband med omedvetna skogsbad, och jag förundras över hur Gunilla och jag närmar oss samma område fast ur lite olika perspektiv.

När jag beställde boken om Japans mest kända poet Basho´ (1644-1694) var det för att lära mig mer om haikudiktens ursprung. Boken innehåller närmare tusen haikudikter översatta och på originalspråk med kommentarer och förklaringar. Den är skriven av Lars Vargö som är fil.dr i japanologi. Jag går all in på mitt eget lilla vis, klär mig i kimono, spanar in vilka växter i vår trädgård som har japanskt ursprung, dricker te och påbörjar läsandet av Basho´, Blommornas, fåglarnas och månens poet (2018).

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson