Vad betyder språket för dig och var går gränsen för din språkpolis?

Alla har ett språk. Oavsett vilken bakgrund, vilket kön eller vilken ålder vi befinner oss i så har vi alla en personlig idiolekt som speglar den unika individ som var och en av oss i själva verket är. Språket är vårt främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling.

Ett språk kan innehålla så mycket mer, än det man vid första anblicken ser. Språket kan vara en nyckel, som hjälper oss att öppna låsta dörrar. Språket kan bygga broar och ge oss tillträde till nya arenor. Språket kan vara en estetisk upplevelse som tar oss med på de mest förunderliga resor, men allt som har med språk att göra är inte av godo. Det finns tillfällen då språk kan rasera, skapa osämja, orsaka splittring och i värsta fall krig.

Kanske är det just därför vi alla drömmer om att behärska språkets olika beståndsdelar, för att kunna fortsätta uppfylla våra drömmar och bara leva våra fridfulla liv just precis så som vi vill. Vi har alla våra individuella sätt att uttrycka oss på och i skrivande stund är jag på väg att utveckla mitt språk genom att kasta mig rakt in i en ny bok.

Planen är att fördjupa mig i språkvetaren Sara Lövenstams senaste, Handbok för språkpoliser (2020). Inte för att jag är någon form av språkpolis utan snarare därför att jag brukar gilla det Sara Lövenstam skriver om språk, och därför att jag intresserar mig för språket och dess beståndsdelar. Jag skulle gissa att vi alla har någon variant av “språkpolis” inom oss, ni vet en sådan där känsla man får när man hör någon missbruka och använda språket på ett förkastligt sätt. Våra gränser befinner sig säkerligen på olika plan och många av oss kanske rent av råkar passerar en eller annan gräns utan att ens veta om det. Språket är i ständig förändring och kanske är det just därför språk kan kännas så enkelt och så himla komplicerat på en och samma gång.

Finns det några särskilda språkfel som kan störa dig? Och vad tänker du om språkpoliser?

Christina Karlsson

20 svar på ”Vad betyder språket för dig och var går gränsen för din språkpolis?

  1. Språket är ett sätt att kommunicera och det finns ett gemensamt intresse i det och att förstå varandra. Som lärare i svenska måste jag naturligtvis påpeka vissa saker men i samtal med andra människor gör jag det inte. Jag reagerar på när man inte kan skilja på han eller honom och när någon säger vart i stället för var. Dessutom så retar det mig när inte författare vet hur man använder dels, dels utan slänger in ett “och” i meningen. Jag skulle kunna nämna fler saker men då börjar jag verkligen låta som en språkpolis 😉

    God torsdag!

    • Visst finns det saker man kan störa sig på själv stör jag mig på när folk säger “hon hämtar hennes väska” istället för “sin väska” – mycket vanligt bland ungdomar idag….men det är bara att fortsätta lobba för korrekt användande 🙂

      Må gott!
      Kram

  2. Det här är intressant; är jag språkpolis – må hända då och då … men i mindre utsträckning nu än förr, kan reta mig på journalistspråket i bland.
    Språk och ordbruk är “mitt rum”. Så många gånger lycklig över att jag kan ha ord för … men också att orden kan vara tysta då och då. Mina egna texter kan säkert vara något att polisa över … det är ju mitt språk 🙂 Jag kommer framöver bloggbesöka mindre då jag vill ägna tid åt lite annat.
    Må så gott!
    Kram

    • Dina filosofiska inlägg om ord brukar vara intressanta att läsa. Önskar dig lycka till med annat-pysslandet! Gissar att du vill ha mer tid för att måla 🙂

      Må gott! Kram

  3. jag är ingen språkpolis, och slarvar säkert själv i mina inlägg!
    Men det är befriande att skriva som man tänker och pratar. gillar att läsa böcker som inte är skrivna av en språkpolis, utan mer fritt , just nu är jag så trött i huvudet så jag kan inte tänka ,-))
    Jag retar mig inte på hur folk skriver eller pratar.
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    • Det är just det som gör oss unika. Jag tänker på faktumet att vi skriver fritt och har vår personliga stil. Jag brukar inte häller reta mig på hur folk skriver eller pratar. Men nog är språket intressant ändå.

      Må gott!
      Kramar

  4. Jag älskar ord och språk! Olika språk och önskar att jag kunde italienska och franska! De språken är som ljuv musik i mina öron.
    Jag tänker på ord som att de kan vara vackra. Att de fyller mig med välbehag. Men ord kan också vara mindre vackra. Både i dess innebörd och i sitt uttal.
    Visst noterar jag felaktigheter i vårt vackra språk! Men någon “språkpolis” är jag inte. Gör ju mina misstag själv.
    Spännande med en ny bok Christina! All lycka till med den!
    Höstkram, Gunilla

    • Jag håller med vad gäller franska och italienska, de är båda vackra språk och passar utmärkt för sång. Svenskan är vacker den med och boken är intressant att läsa.

      Må gott! Kramar

  5. Jag retar mig ofta på journalisternas felaktiga avstavningar och språkbruk! Tycker det har blivit slarvigare med åren! Men någon språkpolis är jag inte. . .!!! 🙂
    Verkar vara en spännande bok. . . kanske något för vissa!
    Ha en fin helg!
    Kram

    • Ja, när det skrivs fel i tidningsartiklar, då blir jag också en smula irriterad. Var tog korrekturläsningen i dagens medier vägen?

      Må gott! Kram

  6. Hörde om boken på tv-programmet – God kväll. Sara L var intressant att lyssna på. Kan kommentera när journalister te.x uttalar den lilla gotländska byn Roma – Råma. Vi är ju ett avlångt land och många ord är ju dialektala som är något jag tycker vi ska värna om. Själv flyttade jag mycket och ofta som barn och la om dialekten direkt och anpassade den till stället jag för tillfället bodde på. I dag tror jag att vi (kanske) är mer toleranta.

    • Jag gillar dialekter, men visst finns det sådana som är otroligt svåra att förstå. Ibland nästintill omöjliga. Tänk att ett språk kan innehålla så många varianter. Barn har nog lättare för att anpassa dialekt än vad vi vuxna har.

      Må gott!

  7. Jag som bor utanför Sverige gränser märker hur språket ändras hela tiden när man inte har det runt sig dagligen. Så många nya ord och hur ord blir moderna och omoderna.
    Språkpoliser behövs verkligen, tycker jag. Viktigt att vårda språket.
    Något jag irritera mig på mer och mer i svenska är hur orden var och vart används. Vart är du? Ska ju vara, Var är du? Däremot är Vart är du på väg? rätt. Detta blir mer och mer utbrett.
    Tack för intressant inlägg! Älskar språk!

    • Ja, nog är det bra med en och annan språkpolis som håller reda på folks språkbruk. Ett språk behöver trots allt någon form av ordning och reda. Var och vart bör man ha koll på, tror att det också kan kopplas till dialekt då jag minns att när jag bodde i Småland då hörde jag att folk nästan alltid sa “vart” istället för var. Intressant..
      Språk är fantastiskt.
      Må gott!

  8. En bok jag nog vill inhandla. Språk tycker jag om men jag är ingen språkpolis. I jobbet som lärare var jag nog det och ville att eleverna skulle kunna skilja på tal och skriftspråk. I alla fall till stor del. Undrar hur det är idag.
    Vad jag däremot har svårt för är alla dessa engelska ord man blandar in i svenskan. Varför står det t.ex. Arlanda ariport. På svenska heter det flygplats. Har under resor utomlands noterat att i andra länder står detta på landets språk. Ofta med ett flygplan som illustration.
    Reagerar, men tyst, om man inte kan skilja på var och vart.
    Kram!

    • Ja, den där domänförlusten stör jag mig också på. Engelskan är ett vackert och mycket användbart språk, men i Sverige ska vi väl ändå vara tydliga med att svenskan är vårt huvudspråk.

      Må gott! Kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.