”Sommarnatten ler tre gånger; en gång för dem som inte vet någonting, en gång för dem som vet för lite och en gång för dem som vet för mycket.”

I slutet av 1500-talet skrev Shakespeare En midsommarnattsdröm och myterna om varifrån han hämtade sin inspiration är många. Shakespeares mästerverk, sägs ha inspirerat Ingmar Bergman till att skriva en av sina mest livsbejakande filmer Sommarnattens leende som spelades in 1955. Inspirationen spreds vidare likt ringar på vattenytan till Steven Sondheim som 1973 förvandlade Sommarnattens leende till en musikal som lever kvar på de stora scenerna för att inspirera oss än idag. Igår framfördes en av föreställningarna på Malmö Opera.

I landet mellan Shakespearkomedi, Bergmanfilm och Sondheimmusical får vi följa Sommarnattens leende som handlar om kärlekens kraft, förvecklingar och visar vilka tokstollar den kan förvandla oss till. En befriande, lättsam och glad föreställning med en underton av allvar. En underton av allvar som framträder tydligt när Desirée Armfeldts framför låten ” Send in the clowns” som är en hymn för alla ångrade felbeslut som hon (och vi alla) gjort i våra liv. Man behöver inte skicka in clownerna i manegen – vi är alla redan där!

Det sägs att passioner blommar upp när tiden är inne, men hur vet man när tiden är inne? I sommarnattens leende får felaktiga beslutsunderlag allvarliga konsekvenser för en grupp människor och om detta vore en opera kanske det skulle kunna sluta i död och katastrof. Men här går man ett steg vidare, tar tag i problemen och låter kärleken och glädjen styra vilket visar sig resultera i en framgångsrik och lycklig förveckling.Händelser vävs samman på Madam Arnfeldts lantställe, i den ljusa sommarnatten där kärleksparen tumlar runt och kommer till insikter som leder till att slutet blir riktigt gott.

Scenografi och kostym var som ni ser av bilderna från programmet – helt underbara.

Sådana här upplevelser gör mig upprymd och full av funderingar. Tänk hur litteraturen talar till oss, genom århundraden och sprider ringar på vattenytan där vi simmar genom livet. Ringar som berikar våra nakna små liv. Ringar som klär våra tankar, känslor och handlingar. Ringar som fortplantas genom våra sinnen, genom såväl förnuft som genom våra hjärtan. Ringar som gör oss till kärlekfulla människor som älskar och bryr oss om varandra. Ringar som får mig att beundra, ryckas med och hänföras av poetiska tankar och ord som författare, konstnärer och filosofer genom tiderna sänder ut som små meddelanden som får oss att känna gemenskap, passion och kärlek till livets olika detaljer.