Dikter från ett levt liv, Tre rader poesi och Livet är tango

Författaren till Dikter från ett levt liv heter Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales). Det är en fin liten diktsamling som innehåller ett 40-tal dikter som handlar om allt möjligt från att vara “En blomma i öknen” till “Turist i eget land” och “Island”. När jag läser väcks tankar kring hur det är att vara människa i ett stormigt samhälle. Funderingar kring den kvinnliga identiteten och de olika roller man som människa passerar genom livet.

Faktum är att jag gästade poetens boksläpp för ett tag sedan och unikt för releasen var att poeten inte bara släppte en diktbok utan två böcker på samma gång. Anledningen till att hon valde att släppa två böcker istället för en kan vara att diktformen i de olika verken skiljer sig en hel del. Tre rader poesi, av Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales) är en fascinerande diktsamling bestående av treradingar som berättas fram på flera språk, svenska, isländska, engelska och spanska; inte alltid så att samma dikt översätts direkt även om så också sker utan snarare på det språk som författaren valt för varje dikt. Poetens isländska bakgrund speglas genom flertalet dikter som är skrivna på isländska. Jag finner det fascinerande att upptäcka små likheter och skillnader i språken och tycker att det är särskilt intressant att få bekanta mig med det isländska språket. Min tolkning av diktsamlingen är att den handlar om livet, stridigheterna, krigen, kärleken och naturen.

Författaren har nyligen tryckt upp en nyupplaga av Livet är tango Dikter om livet och kärleken (2003, 2022 Artes Liberales). Passionerad poesi med spår av tango, “Röda skor”, “Kärlek- utan kärlek”, “Island” och ” Milonga de Amor”.

Efter att ha läst och funderat kan jag konstatera att jag gillar alla tre diktsamlingarna. Nu står de placerade på en av flera lyrikhyllor i vårt lilla hembibliotek och jag kommer säkerligen att ta fram dem och läsa vid fler tillfällen.

Allt gott!

Christina Karlsson

Ett Skimmer av poesi

Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet)

Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.

Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.

Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).

“fjärrlektion

utanför fönstret

betar hjortarna”

Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.

Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.

Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.

Tack alla ni som kikar in här! Ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Nordens Paris i Stockholm

Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.

Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.

Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.

Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal.
Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart.
Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.
Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.

Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.

Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?

Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.

Allt gott!

Christina Karlsson

Minnet av vatten

” Allt i världen tillhör inte människorna. Teet och vattnet tillhör inte temästarna, det är temästarna som tillhör teet och vattnet. Vi är vattnets väktare, men framför allt dess tjänare.” (sida 85)

Vatten är en bristvara och den globala uppvärmningen har förändrat världen. Kina har tagit makten över Europa och den Skandinaviska Unionen som ockuperats av staten Nya Quian. Staten kontrollerar folket bland annat genom att kontrollera tillgången till vatten. Noria går i lära hos sin far som är temästare, ett yrke som innebär en hel del hemligheter varav en av dem är en dold vattenkälla.

Denna gripande framtidsdystopi är skriven av den finska författaren Emmi Itäranta som numera bor i England. Minnet av vatten är Emmi Itärantas debutroman (Modernista, 2017).

Trots att Nya Quian är under ockupation så är det är en vackert skriven bok. Författaren skildrar temästaryrket så väl att jag blir nyfiken på att vara med om en teceremoni. Vi får följa vänskapen mellan Noria och Sanja, svårigheten att välja mellan kunskap, släktskap och vänskap. Den mest betydelsefulla ingrediensen är vatten och boken väcker många reflektioner kring vatten och vattnets betydelse. Vatten är en förutsättning för liv så nog borde vi vara mer varsamma om vårt vatten.

Minnet av vatten är en allvarsam men vacker bok som tål en och annan djupdykning, och jag kan varmt rekommendera den.

—-

Allt läsande om te och temästare har gjort mig tesugen, så nu ska jag ta en kopp te och därefter blir det nog ett kvällsbad. Efter att ha läst den här boken är det lätt att känna tacksamhet över att leva i ett land där det räcker med att öppna kranen för att få tillgång till drickbart vatten.

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Paradis City

En framtidsdystopi om ett Sverige som håller på att falla isär. På 381 actionladdade sidor i Paradis City (2021, Albert Bonniers förlag) målar Jens Lapidus upp ett segregerat Sverige i en nära framtid. I sin iver att skydda samhället från kriminella element har man rest murar runt no-go-zoner där människorna kontrolleras genom “särområdeslagar”.

Fredrika är en av de poliser som fått i uppdrag att eskortera och beskydda inrikesministern när hon reser dit för att hålla valtal på ett torg fyllt av folk, där de hamnar i ett terrorliknande drama med skottlossning, kidnappning och skenavrättning. Polisen känner sig nödgad att samarbeta med den anhållne f.d MMA-fightern som skickas in för att hitta ministern i en värld där droger, misär och våld tillhör vardagen.

Paradis City är en fruktansvärd plats i en värld man aldrig någonsin vill uppleva, sprängfylld av action från början till slut och det värsta är att allt som händer skulle kunna hända i en nära framtid. Ingen skönläsning alltså, men underhållande, fartfylld och lättläst. Absolut en bok för den som gillar fartfylld action i kombination med framtidsdystopi.

Vad tycker du om action och framtidsdystostopi?

Christina Karlsson

Cikada

Den här fina boken har jag mina goda vänner, Stina och Joakim att tacka för. Jag tittade till deras katt när de var bortresta och som tack-gåva fick jag inte bara en bok utan även en möjlighet att återupptäcka Harry Martinssons dikter.

Cikada är namnet på diktsamlingen från 1953. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och skriven av vår folkkära författare och nobelpristagare, Harry Martinsson. Dikterna skildrar skönheten i naturen på ett alldeles särskilt sätt. Språket är så vackert att läsningen tidvis blir som en religiös uppenbarelse. Lyssna bara på hur vackert han skildrar gräset i Sommaren “Gräset snärjde sig samman föll i varandras armar, började sammanflätas till valv som dolde bäcken….”

Det känns så självklart och naturligt att läsa hur gräset faller i varandras armar och jag går ut till gräset, betraktar de gröna stråna och funderar på varför jag aldrig tänkt i den liknelsen förut. Poesin öppnar upp för att se livet bakom fasaden och för att se livet från den ljusa sidan. Världen och vardagen blir så mycket vackrare och mer levande när man läser poesi och det är som om poesin får mig att skapa en buffert av erfarenheter och referenser att ösa ur när den grå vardagen gör sig påmind.

Cikada är en helt underbar diktsamling <3

Vad tänker du om Harry Martinsson, eller rent allmänt om poesi överhuvudtaget?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson