Kategoriarkiv: Recension

au revoir Agneta, av Emma Hamberg

Publicerat av
12

Au revoir Agneta är en helt underbar underbar feelgoodbok. Jag blir så himla glad av att läsa boken, blir sugen på att äta ost, dricka vin och dansa till tonerna av Yves Montand. Au revoir Agneta (2023 Piratförlag) är skriven med glimten i ögat och en rejäl portion av humor av Emma Hamberg. Au revoir Agneta är en uppföljare till Je mápelle Agneta som jag för övrigt skrev om här förra sommaren.

Huvudpersonen Agneta är en medelålders kvinna som bryter de flesta normer som tycks finnas i hennes inrutade radhusliv. Hon lämnar sitt “trygga” familjeliv i Sverige för att resa till Provence och jobba som au pair till en senil gammal man, Einar, som bor i ett gammalt kloster. Klostret innehåller en massa spännande konstföremål, som Einar och hans manliga bortgångne partner skapat och införskaffat under sina år tillsammans. Miljön är helt fantastisk med skulpturer, växter, örter, bad, och där finns en källare som är full av champagne, två katter som spatserar omkring lite som de vill, grannen Bonibelle som syr underkläder som får bäraren att känna sig vacker, och en barägaren Fabien som bara pratar franska.

I den här boken riskerar hela denna magisk klostervärld att falla i spillror pga att Agneta öppnar för en ovälkommen knackning på dörren. Hennes äventyr berättas med en rejäl portion av humor och Agnetas idéer är minst sagt oväntade och okonventionella. Om du söker underhållning och vill du veta mer om Agneta och hennes äventyr så kan jag varmt rekommendera denna bok.

Och sist men inte minst så finns det ju en kokbok med färgglada bilder och recept på sådant som tillagas i boken som tex en himmelskt god chokladkaka. Men den skriver jag om en annan dag.

Har du läst något av Emma Hamberg?

Allt gott!

Christina Karlsson

som uppföljare till J´mapelle Agneta

Kvinna i avantgardet

Publicerat av
14

Sommarens tidsresa gick tillbaka till 1900-talets första hälft. Till en tid då man som svensk konstnär hade möjlighet att göra som Sigrid Hjertén (1885 – 1948) och resa till Paris för att gå i lära hos Henri Matisse. När Sigrid Hjertén reste hade hon redan hunnit utbilda sig till och arbeta som textilkonstnär. Resan till Paris kom att förändra hennes liv, ty det var där hon träffade sin blivande make Isaac Grunewald och det var där hennes måleri utvecklades och tog fart. När hon kom hem från Paris kom hon att bli en av Sveriges ledande frontgestalter för avantgardet där hon både hyllades och kritiserades för sitt färgstarka måleri.

Många av de brev som utväxlats mellan Sigrid Hjertén och hennes nära och kära har bevarats vilket i sin tur bidrager till att ge en trovärdig och fängslande bild av det liv hon levde. Utdrag ur personliga brev tillsammans med en resultatet av en grundlig efterforskning presenteras i kronologisk ordning och det finns nog inte något läsande hjärta som kan låta bli att känna sorg över det öde som avslutade denna fantastiska konstnärinnas liv. Sigrid Hjerténs målningar och verk är och förblir en av våra mest färgstarka imponerande konstnärliga förebilder från den avantgardistiska tidpunkten i början av 1900-talet.

Läs mer om Sigrid Hjerténs liv i boken, Kvinna i avantgardet; Sigrid Hjertén. Liv och verk som är skriven av Görel Cavalli-Björkman (2017, Albert Bonniers förlag). En fantastisk bok för dig som fascineras av Sigrid Hjerténs konstverk, eller för dig som är nyfiken på att veta mer om hur det var att leva och verka som kvinna och konstnär i början av 1900-talet. Boken innehåller dessutom många fina färgbilder av hennes målningar. Jag har lånat boken på biblioteket men det här är en sådan bok jag gärna skulle vilja ha i mitt eget bibliotek.

Känner du till Sigrid Hjerténs konstverk och vad tycker du om hennes konstnärsskap?

Tack för att du tog dig tid att läsa. Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Vi är inte klara med varandra

Publicerat av
6

En mormor är något speciellt. De flesta av oss har någon form av funderingar kring tidigare generationer. Min mormor har alltid varit betydelsefull i mitt liv och även om hon inte längre finns kvar i fysisk person så finns hon i mina tankar och i mitt hjärta varje dag. Så när jag läste om Louise Halvardssons mormorsdikter blev jag genast nyfiken.

Det var i samband med festivalen Tranås at the Fringe som jag såg ett koreograferat framförande som var helt fantastiskt, vilket i sin tur väckte min nyfikenhet på att läsa hennes senaste diktsamling. Louise Halvardsson höll publiken fängslad med variation i tonläge, yviga rörelser och gripande scener hämtade direkt ur mormorsdikterna, Vi är inte klara med varandra.

Vi är inte klara med varandra är en helt underbar samling med mormorsdikter av Louise Halvardsson (2022 Poesi Verken). Diktsamlingen är skriven som en hyllning till poetens mormor och handlar om deras relation, om närhet, avstånd, generationsklyftor, kärlek och oställda frågor. En fin och mycket läsvärd diktsamling som ger tid för reflektion och eftertanke.

Lev väl!

Christina Karlsson

Trollsländans dans

Publicerat av
7

Trollsländans dans är en fin liten haikusamling av Teresa Wennberg (2023 Fri Press). Hennes haiku är inspirerad av natur och ögonblick, och det finns många fina dikter att hämta andrum i. Dikterna återges både på svenska och på engelska.

” elegant visit

trollsländans landningsbana

ett smalt grässtrå

Utdrag s. 30

*

“elegant visit

runway for the dragonfly

a thin straw of grass”

utdrag s. 31

Jag funderar själv på detta med att skriva haiku på svenska och engelska inför min kommande diktsamling, med syftet att vara lite mer internationell och läsbar av fler. Vad tänker du om diktsamlingar som är tvåspråkiga och vilket språk föredrar du att läsa på?

Christina Karlsson

Haiku som mindfulness

Publicerat av
12

En bok jag varmt kan rekommendera är Carita Forslunds Haiku som mindfulness (Tala om 2019). Det här är en handbok för alla som vill finna balans i tillvaron, alla som söker strategier för att stanna upp i nuet och reflektera över det det där lilla i omgivningen som kan få oss att må bättre. Det är en bok för dig som vill komma igång med ditt skrivande eller som bara söker strategier för att utveckla ditt haikuskrivande. Poeten Carita Forslund delar med sig av egna erfarenheter kring mötet mellan mindfulness och haiku.

” Grundläggande i haiku är känsligheten för det märkvärdiga i det vardagliga. Dikten lyfter fram sådant som kanske vanligtvis går oss förbi.” (utdrag sida 17)

Boken är lättläst, informativ och språket vackert. Korta kapitel varieras med enstaka exempel på välkomponerade haikudikter skrivna av poeten själv. Boken är relativt kort med sina 49 sidor, den går snabbt att läsa och kan som sagt absolut användas som en handbok för den som vill utveckla sin förmåga att stanna upp i nuet, reflektera, bli lite mer mindfulness och samtidigt lära sig att komponera sina egna haikudikter.

“du trötta måne

trilla inte ner

från tallens topp”

(haikudikt av Carita Forslund sida 42)

Jag tänker mig att den här boken skulle kunna användas även av dig som inte brukar skriva dikter, utan som bara vill utveckla din förmåga att stanna upp och reflektera. Jag tänker också att den kan vara intressant för lärare som vill få inspiration till att lyfta in lite mer diktskrivande i undervisningen, samtidigt som eleverna får möjlighet att stanna upp och reflektera. Jag gillar boken, blev glad av att läsa den och kommer troligtvis att återkomma till den fler gånger.

Hur ser din relation till mindfulness och medveten närvaro ut? Är det något du brukar fundera på?

Allt gott!

Christina Karlsson

Att finna spåren och Irrspår

Publicerat av
4

Idag vill jag passa på att tipsa er om två underhållande novellsamlingar.

Att finna spåren av Dag Persson (2023 Fri Press) är en ny fin novellsamlingar på 119 sidor som innehåller sex olika berättelser med teman som kärlek, längtan, gemenskap och medlidande. Här får man bland annat möta en hädangången hippie, en kvinna som doftar kurry och en djurrättsaktivist men den novellen jag fastnade mest för heter Den sista haikun och den har jag funderat vidare på en hel del. Titeln inbjuder till en hel del funderingar; Den sista haikun… har den redan skrivits? eller finns det ett oändligt antal?

Föregångaren till Att finna spåren heter Irrspår av Dag Persson och den gavs ut redan 2018 (Fri Press). Den innehåller sju olika noveller fördelade på 111 sidor och nu var det ju ett par år sedan jag läste den men om jag minns rätt så fastnade jag för berättelsen som heter Alve eller vid närmare eftertanke den som heter Gammelhönan och gubbdrömmen som är skriven med glimten i ögat.

Två trevliga novellsamlingar som inspirerar till vidare funderingar då sluten är lite mer åt det öppna hållet.

Brukar du läsa noveller?

Fortsatt fin dag och god läsning!

Christina Karlsson

Persepolis och Broderier av Marjane Satrapi

Publicerat av
6

Läsning hör sommaren till och vid mitt senaste besök på biblioteket spontanlånade jag två serieromaner av den iranska serieskaparen Marjane Satrapi född 1969.

Persepolis (Galago 2023) består av fyra delar. I den första delen får vi följa 10-åriga Marjanes liv under den iranska revolutionen 1979. Den andra delen utspelas under tidigt 1980-tal i samband med kriget mellan Iran och Irak och vi får följa hur landet blev alltmer islamiserat, hur det var för en flicka att växa upp i ett land där man inte längre fick klä sig som man ville och hur hon för att kunna skaffa sig en utbildning mer eller mindre tvingades att flytta till ett annat land. I del tre får man följa Marjanes skolgång i Wien där hon bland annat bodde i ett inackorderingshem som drev av nunnor. I sista delen flyttar hon hem till Iran igen efter fyra års studier. Landet befinner sig i ruiner, styret är lika auktoritärt som tidigare och hon finner sig inte tillrätta så det hela slutar med att hon bestämmer sig för att emigrera till Frankrike.

Personligen så fastnade jag för bilderna och berättartekniken med korta men uttrycksfulla kapitel som ger små inblickar i hur det kan ha varit att växa upp i ett land som är mitt uppe i en islamisering åt det auktoritära hållet där slöjan blir ett tvång och fester förbjuds. Ett exempel är bokens första avsnitt som heter sjalen, avsnittet utspelas 1980 då det blev lag på att alla flickor skulle bära slöja i skolan och här får man en inblick i hur det kunde kännas och upplevas ur en flickas synvinkel. Boken fungerar även utmärkt som en ytlig sammanfattning av händelserna som utspelades i det iranska samhället under tidsperioden 1979 – 1994. Jag kan varmt rekommendera seriealbumet Persepolis!

Broderier (Galago 2006) av Marjane Satrapi utspelas under en tebjudning. Nio kvinnor i olika åldrar är samlade kring samovaren och allt eftersom tiden går öppnar de sina hjärtan och delar med sig av sina innersta hemligheter. Det som sägs under tebjudningen stannar där. Hemligheterna är av det mest intima och privata slaget men de framställs med en humoristisk underton, med glimten i ögat och ger en inblick i hur det är att vara kvinna i Iran.

Boken bjuder så sagt på intima samtal som utbyts i förtroende och bokens titel Broderier visade sig anspela på något helt annat än vad jag föreställde mig när jag lånade boken. Serieformatet gör det möjligt att med ett fåtal enkla med välkomponerade bilder och texter lyfta fram stora frågor och seriöst diskutera betydelsefulla fenomen på ett träffsäkert sätt utan att “pekpinna” samtidigt som det finns en humoristisk underton.

Stort tack till serieskaparen Marjane Satrapi som genom Persepolis och Broderier delar med sig av sina erfarenheter och ger oss sin bild av den iranska kulturen.

Vad tycker du om den här typen av tecknade serier? Är det något du brukar läsa?

Christina Karlsson

Med regnbågen som sällskap

Publicerat av
8

reser till Japan

under gråmulen himmel

semesterläsning

Årets välbehövliga semester inleds med tid för att skriva haikudikter (se dikten ovan) läsa, måla, och promenera. I sommar går de långväga resorna via böckernas värld och de senaste dagarna har läsningen tagit mig med till Kyoto i Japan. Med regnbågen som sällskap är skriven av Yasunari Kawabata och översatt av Lars Vargö (Fri Press 2022). Yasunari Kawabata tilldelades nobelpriset i litteratur 1968 med motiveringen ” för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”.

Romanen som utspelas strax efter kriget tar upp känsliga ämnen som otrohet, utomäktenskapliga barn och abort. Boken handlar om en arkitekt och hans tre döttrar, som har tre olika mödrar. Två av halvsystrarna har vuxit upp tillsammans men den yngsta dottern har de aldrig träffat. Arkitekten och hans två äldsta döttrar bor i Tokyo, men handlingen utspelas mestadels i den gamla huvudstaden Kyoto som blomstrar av körsbärsträd. Språket är respektfullt, vackert och en aning behärskat.

” När mannen mittemot henne också upptäckte regnbågen höll han upp sitt lilla barn mot fönstret och ropade “Chiiko, regnbågen, titta, en regnbåge”.” (utdrag från sida 13).

En fin bok som hittills överträffat mina förväntningar och det är väl precis vad man tänker att en nobelpristagare bör göra. Behålla lugnet och överträffa förväntningar. Nu har jag ett fåtal kapitel kvar och därefter väntar nya äventyr!

Tack till dig som kikat in här och läst mitt lilla inlägg.

Njut av sommardagarna som passerar!

Christina Karlsson

åren, av Annie Ernaux

Publicerat av
18

Det är alltid intressant att bekanta sig med nobelpristagarnas litteratur och just nu är jag i full färd med att bekanta mig med pristagaren för 2022, Annie Ernaux född 1940 i Frankrike.

Jag inledde bekantskapen genom att kika på den franska långfilmen Omständigheter som är baserad på en av Annie Erneauxs romaner. Filmen finns tillgänglig på svtplay i några få dagar till, den är absolut sevärd och borde ses av alla. Handlingen som utspelas 1963 baseras på en självbiografisk roman som skildrar situationen för en ung student som blir gravid i ett land där abort är olagligt. Filmen är gripande och min personlig åsikt är att den här typen av filmer och litteratur borde ses av alla för att skapa förståelse för frågor som handlar om jämlikhet mellan män och kvinnor, samt hur orättvist och ojämlikt konsekvenserna av en graviditet kan slå beroende på kön. Den här filmen skulle inte bara kunna användas som diskussionsunderlag i skolan utan även i politiska diskussioner som berör frågor kring abort, bildning och ett jämlikt samhälle.

När det gäller läsningen så är jag mitt uppe i åren, av Annie Ernaux (Norstedts, 2022). Åren skildrar händelser från författarens liv mellan 1941 och 2006, utan att upplevas som en traditionell självbiografisk roman, utan snarare som det beskrivs på bokens baksida “ett slags egensinnigt kollektivt minne”. Svenska akademins motivering till Annie Erneuxs nobelpris lyder ” för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”.

Min upplevelse av läsningen är att den ger en oväntad skildring av hur det kan ha varit att växa upp i Frankrike. Jag menar inte oväntad vad gäller hur det var att växa upp i Frankrike, utan snarare vad gäller den objektiva men ändå personliga berättartekniken som skildrar en situation på ett nytt sätt. Romanen är lättläst och skriven på ett sätt som gör den tillgänglig, inga uppstyltade komplicerade formuleringar utan snarare enkla skildringar, korta stycken som dock inte följer normen för traditionella skrivregler, samtidigt som dessa ändå finns i grunden och just därför kan brytas. En annan intressant detalj är att titeln inleds med liten bokstav, något som ger en känsla av och förstärker att berättandet och åren fortfarande är pågående.

Annie Ernauxs åren är en intressant roman som jag ser fram emot att läsa klart.

Allt gott och god fortsättning på 2023!

Christina Karlsson

Dikter från ett levt liv, Tre rader poesi och Livet är tango

Publicerat av
10

Författaren till Dikter från ett levt liv heter Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales). Det är en fin liten diktsamling som innehåller ett 40-tal dikter som handlar om allt möjligt från att vara “En blomma i öknen” till “Turist i eget land” och “Island”. När jag läser väcks tankar kring hur det är att vara människa i ett stormigt samhälle. Funderingar kring den kvinnliga identiteten och de olika roller man som människa passerar genom livet.

Faktum är att jag gästade poetens boksläpp för ett tag sedan och unikt för releasen var att poeten inte bara släppte en diktbok utan två böcker på samma gång. Anledningen till att hon valde att släppa två böcker istället för en kan vara att diktformen i de olika verken skiljer sig en hel del. Tre rader poesi, av Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales) är en fascinerande diktsamling bestående av treradingar som berättas fram på flera språk, svenska, isländska, engelska och spanska; inte alltid så att samma dikt översätts direkt även om så också sker utan snarare på det språk som författaren valt för varje dikt. Poetens isländska bakgrund speglas genom flertalet dikter som är skrivna på isländska. Jag finner det fascinerande att upptäcka små likheter och skillnader i språken och tycker att det är särskilt intressant att få bekanta mig med det isländska språket. Min tolkning av diktsamlingen är att den handlar om livet, stridigheterna, krigen, kärleken och naturen.

Författaren har nyligen tryckt upp en nyupplaga av Livet är tango Dikter om livet och kärleken (2003, 2022 Artes Liberales). Passionerad poesi med spår av tango, “Röda skor”, “Kärlek- utan kärlek”, “Island” och ” Milonga de Amor”.

Efter att ha läst och funderat kan jag konstatera att jag gillar alla tre diktsamlingarna. Nu står de placerade på en av flera lyrikhyllor i vårt lilla hembibliotek och jag kommer säkerligen att ta fram dem och läsa vid fler tillfällen.

Allt gott!

Christina Karlsson

Ett Skimmer av poesi

Publicerat av
12
Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet)

Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.

Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.

Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).

“fjärrlektion

utanför fönstret

betar hjortarna”

Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.

Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.

Förteckning av medverkande i Skimmer
Förteckning av medverkande i Skimmer

Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.

Tack alla ni som kikar in här! Ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Nordens Paris i Stockholm

Publicerat av
18

Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.

Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.

Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.

Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal.
Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart.
Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.
Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.

Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.

Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?

Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.

Allt gott!

Christina Karlsson

Minnet av vatten

Publicerat av
21

” Allt i världen tillhör inte människorna. Teet och vattnet tillhör inte temästarna, det är temästarna som tillhör teet och vattnet. Vi är vattnets väktare, men framför allt dess tjänare.” (sida 85)

Vatten är en bristvara och den globala uppvärmningen har förändrat världen. Kina har tagit makten över Europa och den Skandinaviska Unionen som ockuperats av staten Nya Quian. Staten kontrollerar folket bland annat genom att kontrollera tillgången till vatten. Noria går i lära hos sin far som är temästare, ett yrke som innebär en hel del hemligheter varav en av dem är en dold vattenkälla.

Denna gripande framtidsdystopi är skriven av den finska författaren Emmi Itäranta som numera bor i England. Minnet av vatten är Emmi Itärantas debutroman (Modernista, 2017).

Trots att Nya Quian är under ockupation så är det är en vackert skriven bok. Författaren skildrar temästaryrket så väl att jag blir nyfiken på att vara med om en teceremoni. Vi får följa vänskapen mellan Noria och Sanja, svårigheten att välja mellan kunskap, släktskap och vänskap. Den mest betydelsefulla ingrediensen är vatten och boken väcker många reflektioner kring vatten och vattnets betydelse. Vatten är en förutsättning för liv så nog borde vi vara mer varsamma om vårt vatten.

Minnet av vatten är en allvarsam men vacker bok som tål en och annan djupdykning, och jag kan varmt rekommendera den.

—-

Allt läsande om te och temästare har gjort mig tesugen, så nu ska jag ta en kopp te och därefter blir det nog ett kvällsbad. Efter att ha läst den här boken är det lätt att känna tacksamhet över att leva i ett land där det räcker med att öppna kranen för att få tillgång till drickbart vatten.

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Paradis City

Publicerat av
10

En framtidsdystopi om ett Sverige som håller på att falla isär. På 381 actionladdade sidor i Paradis City (2021, Albert Bonniers förlag) målar Jens Lapidus upp ett segregerat Sverige i en nära framtid. I sin iver att skydda samhället från kriminella element har man rest murar runt no-go-zoner där människorna kontrolleras genom “särområdeslagar”.

Fredrika är en av de poliser som fått i uppdrag att eskortera och beskydda inrikesministern när hon reser dit för att hålla valtal på ett torg fyllt av folk, där de hamnar i ett terrorliknande drama med skottlossning, kidnappning och skenavrättning. Polisen känner sig nödgad att samarbeta med den anhållne f.d MMA-fightern som skickas in för att hitta ministern i en värld där droger, misär och våld tillhör vardagen.

Paradis City är en fruktansvärd plats i en värld man aldrig någonsin vill uppleva, sprängfylld av action från början till slut och det värsta är att allt som händer skulle kunna hända i en nära framtid. Ingen skönläsning alltså, men underhållande, fartfylld och lättläst. Absolut en bok för den som gillar fartfylld action i kombination med framtidsdystopi.

Vad tycker du om action och framtidsdystostopi?

Christina Karlsson

Cikada

Publicerat av
10

Den här fina boken har jag mina goda vänner, Stina och Joakim att tacka för. Jag tittade till deras katt när de var bortresta och som tack-gåva fick jag inte bara en bok utan även en möjlighet att återupptäcka Harry Martinssons dikter.

Cikada är namnet på diktsamlingen från 1953. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och skriven av vår folkkära författare och nobelpristagare, Harry Martinsson. Dikterna skildrar skönheten i naturen på ett alldeles särskilt sätt. Språket är så vackert att läsningen tidvis blir som en religiös uppenbarelse. Lyssna bara på hur vackert han skildrar gräset i Sommaren “Gräset snärjde sig samman föll i varandras armar, började sammanflätas till valv som dolde bäcken….”

Det känns så självklart och naturligt att läsa hur gräset faller i varandras armar och jag går ut till gräset, betraktar de gröna stråna och funderar på varför jag aldrig tänkt i den liknelsen förut. Poesin öppnar upp för att se livet bakom fasaden och för att se livet från den ljusa sidan. Världen och vardagen blir så mycket vackrare och mer levande när man läser poesi och det är som om poesin får mig att skapa en buffert av erfarenheter och referenser att ösa ur när den grå vardagen gör sig påmind.

Cikada är en helt underbar diktsamling <3

Vad tänker du om Harry Martinsson, eller rent allmänt om poesi överhuvudtaget?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson