Värdefulla möten…

Fyra lediga dagar har varit guld värt. Tid att ta det lugnt, promenera, softa i trädgården och en hel del andra aktiviteter… Skogspromenader och spännande möten med några av skogens djur. Vila på fältet där ängsmarken pryds av tusentals solar (maskrosor) vid platsen som omges av toner från surrande bin och ljudlösa vingslag från fjärilarna som bär konstverk på sina vingar, namnet är påfågelöga.

Imorgon är det måndag, ny dag, ny vecka och nya möjligheter…

Njut av dagarna som passerar,

och ta väl hand om er <3

Christina Karlsson

Inleder veckan med blommor på bordet

Vårblommorna blir fler och fler. I ett hörn av trädgården, alldeles intill snödropparna, har ett gäng snöklockor tagit fart och börjat blomma. Snöklockan även kallad klosterlilja doftar ljuvligt.

I skrivande stund är klockan strax över fem på morgonen, en ny arbetsvecka är på ingång, ännu en hastigt påkommen vecka med sena besked om distans/fjärrundervisning och det är dessutom en vecka fylld av olika deadlines och bara tanken på veckans “att göra lista” får mig matt. Hemmet har förvandlats till en del av min arbetsplats och det är med blandade känslor jag belamrar vardagsrumsbordet med jobb, jobb och mer jobb. Måndagmorgon och det känns som lugnet före stormen…

Bordet är dekorerat med vårblommor, ett fång tulpaner och några vårblommor från trädgården.

Ny dag – nya möjligheter!

Let The Good Times Rock!

Christina Karlsson

Årets första vårblommor…

Vårblommorna börjar göra sin entré, fåglarna kvittrar och luften börjar få den där välbekanta doften av vår. Det är sportlovsvecka, jag är ledig och njuter av dagarna. Det är vår första vår i denna gröna by, och mycket spännande att undersöka årstidsväxlingarna i trädgården. I ett avsides hörn in bland buskar och bakom björnbärssnår lyser de vackraste vintergäcken upp som små vårsolar.

I ett annat hörn, under äppelträden och längs med gränsen till åkern har ett stråk av vackra snödroppar börjat titta upp. Om det är något som får mig på gott humör så är det vårblommornas ankomst. Jag har sett en antydan till en liten blå knopp och väntar med spänning på att få se vad det blir för blomma av den.

Har du sett några vårblommor där du bor ännu?

Vintergäcken och snödropparna är här!

Christina Karlsson

nyförälskad

Mitt första möte med den japanska haikupoeten Chiyo-ni (1703- 1775) ägde rum alldeles nyligen och jag blev förälskad vid första läsningen. Det finns en skörhet, en respekt för naturens förgänglighet och en förmåga att fånga ögonblicket som gör mig lycklig inombords när jag läser. En av utmaningarna för en haikupoet är att med få ord beskriva något stort på ett sätt som andra kan relatera till. När jag läser tolkningen av Chiyo-nis haiku blir jag alldeles upprymd och inser att jag vill veta mer, läsa mer och fortsätta att bekanta mig med denna kvinnliga haikumästares poesi.

Dikten om Ipomean, blomman för dagen är en av de dikterna som fångar min uppmärksamhet.

” Ipomeorna

har fångat min vattenspann

lånar grannens hink”

Den här fantastiska haikusamlingen, Ipomeans förgänglighet, Chio-nis liv och poesi, är skriven av Bo Ranman (Fri Press 2020).

Goda lässtunder i konsten tecken!

Christina Karlsson

Livet på landet; landar i drömmen…

Det här med att flytta samtidigt som man jobbar heltid är inte att rekommendera. Det tär på krafterna, samtidigt som jag trots allt känner mig lyckligt lottad över att hålla ihop och lyckas hantera den senaste tidens smågalna vardagstempo utan att kollapsa.

Vårt nya hem börjar ta form, men med tanke på att det är planerat lite annorlunda i jämförelse med huset vi flyttade ifrån så får inredningsprojektet ta sin lilla tid, och i skrivande stund finns det fortfarande kartongstaplar med grejor lite varstans som väntar på att packas upp.

I vardagsrummet finns stora fönster med utsikt över slätten. Trädgården är spännande på det sätt att det finns en stenlagd innergård, en bakgård med gräsmatta och äppelträd, plus ytterligare en förvildad liten markbit som väntar på omtanke.

Utsikten över slätten är som en performance, en upplevelse som ständigt erbjuder nya insikter och estetiska skådespel.

Bakom ett taggigt björnbärssnår, står ett garage som befinner sig i en till viss del påbörjad förvandlingsprocess. Den stängda gaveln ska ljusas upp med stora fönster, en dörr ska installeras, en vägg ska byggas och utrymmet ska förvandlas till en ateljé med plats för poesi och måleri. Onekligen en utmaning som kommer att kräva en hel del arbete men det kommer det att vara värt. Utrymmet närmst i bild ska förvandlas till en grön uteplats med berså och möjligtvis ett organgeri med plats för ännu mera poesi och måleri.

Må gott och njut av dagarna som passerar<3

Christina Karlsson

Blommorna ler när jag dansar…

Backsippa. Pulsatilla vulgaris. Visst är den vacker? Förtrollande på något vis. Stjärnstatus. Den liknar en stjärna som lyser upp en stjärnklar natt, otroligt skön men ack så giftig. Backsippesläktet ingår i samma familj som ranunkelväxterna.

Magnolian är en av mina favoriter och just den här rosenmagnolian har vi följt sedan den var en liten halvmetersplanta. Idag är den jättelik i både omfång och höjd på ca tre meter. Vi, min man och jag planterade den i samband med en bröllopsdag för en himla massa år sedan. Rosenmagnolian alltså.

Ljuvliga likt små konstverk äro dessa purpurfärgade kungsängsliljor med sina vackert pixelmönstrade klockor. Fritillaria meleagris.

Trädgården är fantastisk. Jag tycker om vår trädgård, vårt hus och området där vi bor. Tycker om grannarna, ja till och med kommunen och allt det där. Vi har bott i det här huset i nitton år och så länge skulle man inte bo på en plats om man inte trivdes, men nu känner vi att det dags att ta in på en ny avtagsväg med nya äventyr. Vi är i full färd med att planera en flytt och om allt går planenligt drar vi ut på äventyr till hösten. Den nya boningen befinner sig i en liten by, på en plats där det skånska slättlandskapet möter skogen. Huset är trivsamt, utsikten är mäktig och det finns ett stort garage som rymmer såväl bilar som plats för en ateljé. Ibland måste man bara våga, lyssna till magkänslan, ta det där beslutet och ge sig ut på nya äventyr. Vill ni kika på utsikten så finns det en bild av den i ett av mina tidigare inlägg. Fortsättning följer…

Christina Karlsson

Jag läser att rubriken är ekopoesi, ler och inser att det känns helt rätt

Ekopoesi. När jag läser att rubriken till poesiläsningen den 4 februari 2019 är ekopoesi känns det fint att upptäcka att min poesi har placerats i just den genre. Naturen är en av mina källor till inspiration, rekreation och naturen är något jag värnar starkt om.

Nu finns det ingen återvändo, informationen om poesiläsningen på Malmö Stadsbiblioteks hemsida är offentlig. Jag ser fram emot arrangemanget och känner mig upprymd över att få vara delaktig.

Jag ska läsa stroferna i min bok, de som handlar om bokskogen, om bokbladen, om den gröna sköna naturen, om djuren och naturligtvis om konsten.

De här julrosorna växer i två stora krukor som är placerade utanför vår ytterdörr där de imponerar med sin växtkraft då de har blommat lika fint sedan början av december månad. Jag blir lika glad varje gång jag kommer hem och ser hur de lyser upp vintermörkret med sina vackra kronblad *

Är ni nyfikna på att köpa eller veta mer om min poesibok så finns det mer info på min hemsida som ni når via fliken Min bok.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

Brinnande kärlek

Kärt barn har många namn. Denna eldröda blommas korrekta namn sägs vara Lychnis Chalcedonica, men den kallas även Studentnejlika, Tempelriddarnas malteserkors och Brinnande kärlek.

Brinnande kärlek ljuder vackert i mina öron och med tanke på att jag för tillfället brinner av engagemang och har fler aktiviteter än vad jag ens hinner skriva om så känns det som att den här blomman bär med sig någon form av budskap. Vilket hinner jag inte ens reda ut…

Jag är kedjad vid rytmen, har fullt upp med att hålla mig kvar i karusellen och samtidigt jonglera, kanske är jag tondöv men vadå? Jag spelar min favoritsång, skruvar upp volymen och dansar på…

Må väl och njut av dagen, ryktena säger att den inte går i repris…

Christina Karlsson

 

 

Varför skulle annars våren tveka med all sin glans?

Träd och buskar börjar knoppas.

Vinden blåser kallt men vi ser överallt, små spår av vår.

I förrgår stod regn och hagel som spön i backen.

Idag är det solsken

och en något kylig vind.

Starkt engagemang är bra…

precis som förmågan

att lägga in en överväxel och ge allt,

men ibland blir det bara för mycket av det goda,

och obalansen blir ett faktum…

Karin Boyes ord dröjer sig kvar och

det gör ont när knoppar brista.

Varför skulle annars våren tveka med all sin glans?

Kanske är jag tidsoptimist när jag bestämmer mig för att

det just idag ska bli en lugn och vilsam dag.

Jag andas in, sjunger en sång, går en trädgårdsrunda, fotograferar blommor,

den där solgula fina, purpurfärgad hornviol, gullviva, lungört och rabarber…

stannar upp,

och plockar rabarber.

Går in i mitt hus och bakar årets första rabarberpaj!

Må väl och njut av dagen <3

Christina Karlsson

Vi har våra minnen av sensommar och sköra fjärilsvingar…

161105

Tittar bara in för att önska er alla en fin allhelgonahelg <3

Allhelgonahelg. Vi brukar åka till kyrkogården och tända ljus men just i år blev det inte så. Vi minns ändå, tänder ljus här hemma och besöker den heliga platsen för vila; det gör vi en annan dag.

Idag tänder vi ljus, städar till musik, tar en paus och läser lite då och då. Vi är i full färd med att förbereda en middagsbjudning i goda vänners lag. Hemmet doftar citrusblossom & nektarin doftljus, kombinerat med nystädat och burgundisk köttgryta. Hemtrevligt!

Nu ska snart svänga på mig en något festligare klänning än den jag har på mig just nu. Just det fotografiet i dagens inlägg knäppte jag av någon gång i augusti när jag var ute på fjärilsfotograferingsjakt. Vädret här är kallt, regnigt och grått; då passar det fint med en sommarminnesbild. Något jag roar mig med lite då och då är att titta igenom fotografierna i mina bildgalleri på datorn.

Må väl och ha en fin allhelgonahelg!

Christina Karlsson

Jag har lyssnat på Lalehs, Work; non-stop och repeat

160924_mix

Jag har tillbringat tre dygn på en vacker plats just där skogen möter sjön. Helt utan uppkoppling och dator. Jag gissar att min beskrivning hittills låter lugn och behaglig. Men, dygnen har varit allt annat än lugna med tanke på att vistelsen varit arbetsrelaterad och praktiskt taget inneburit 3 dygns non-stop arbete helt utan någon egentlig paus.  Bilden ovan är ett litet bildkollage från de tre senaste dagarnas lägerskola. Det har varit tidvis fint och bra, men extremt tröttsamt.

Nu känns det gott att vara hemma! Idag har jag först några smågrejer som måste fixas och därefter ska jag bara njuta lördag och ha det bra. Tänkte dock bjuda lite underhållning i form av en experimentell egenproducerad stop-motion film. Jag håller nämligen på sätta mig in i hur redigeringsprogrammen i min nya jobb-Mac fungerar, då jag i min nya arbetsroll måste arbeta i Mac-miljö istället för PC. Det tar tid att växla… bild- och filmredigeringsprogram fungerar till viss del liknande men innan man finner rätt kommando växlar minuterna snabbt om till timmar som tas direkt från min fritid. Söndagsnöjet de senaste två helgerna har varit att framställa den här korta lilla filmen, och som sagt så får ni ta det för vad det är; ett trevande litet experiment med verktyg som numera känns lite mer hanterbara.  Och jag måste erkänna att det var en fin upplevelse att sitta där i mitten av vår örtaträdgård  och skapa en liten Sensommardans…

 

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson