Vi var på Malmö Opera och njöt av premiärkvällen för Trollflöjten som är en av de mest älskade och spelade operor genom tiderna.

Förtrollande, magisk, vacker, spännande och alldeles underbar! Som en drömvärld med magiska djur och uttrycksfulla karaktärer. Mitt favoritdjur blev zebran som dansade så fint.Och en alldeles bedårande jättestor fisk som glider förbi scenen då och då.  Sång och musik som absorberas in under huden och söker sig direkt in i hjärtat där arian av Nattens drottning skapar dramatik. Och Pa- Pa- Pa – Pa – Papagenas sång får alla att le och känna glädje över att två älskande äntligen funnit varann.

Handling

Tamino (japansk prins) som har gått vilse blir överfallen av en orm. Han svimmar men blir räddad av tre damer, när han vaknar tror han att det är fågelfängaren Papageno som räddat honom. De tre damerna visar Tamino ett porträtt av Pamina (dotter till nattens drottning), han blir förälskad. När han får veta att Saratrasto rövat bort henne vill han genast rädda henne. Tamino och Papageno ger sig genast iväg, med sig får de två magiska instrument, ett klockspel och en trollflöjt som lockar till sig vilda djur. På resan måste de passera Prövningarnas tempel, där de utsätts för prövningar som ska utröna om de är värdiga kärleken.

Denna opera slutar lyckligt! Tamino får sin Pamina och Papageno träffar sin Papagena och det är det jag gillar alldeles speciellt med Trollflöjten. Att den lyckliga kärleken segrar över prövningar och motgångar.

Bilderna, Ja ni vet ju att det råder förbud mot fotografering – därför fotograferar jag bilderna i programmet.

Sist men inte minst en bild av den alldeles underbara utsikten och insikten från andra våningen där vi hängde och njöt av atmosfären under pausen… Tänk vad länge man kan leva på en operaföreställning – känslan dröjer sig kvar och jag vill gå dit flera gånger. Det skulle vara en dröm att ha någon form av VIP-kort som berättigade till fri entre av alla föreställningar som ges på Malmö Opera, Intiman och Hipp Stadsteater. Om jag gillar något vill jag bearbeta det flera gånger, en kväll går alldeles för snabbt…

Luisa Miller, en opera av Verdi. En genomgående behaglig musikupplevelse, välgörande likt balsam för själen.

Om en ung man och kvinnas passionerade kärlek till varandra. Ett ungt par ur två olika samhällsgrupper. Om relationen mellan den goda fadern och hans dotter. Om relationen mellan den kontrollerande och manipulerande fadern och hans son. Om hur relationen mellan det unga paret manipuleras till hjärtesorg… den gode fadern torteras, fängslas och den gode dottern tvingas att skriva ett falskt brev för att befria sin far. I brevet förklarar hon att hon älskar en annan. Carlo blir vilseledd av brevet och dramat trappas upp och slutar med att de båda dricker gift och dör ….

Visst är det märkligt att man kan beröras så av musik som leder till döden… de flesta operor slutar ju trots allt i ond bråd död och olycka. Kanske är döden ett tema vi behöver bearbeta eller kanske är det dramatiken som händer före och som leder till att de unga människorna dör som vi behöver bearbeta och lära oss av…kanske är det kontrasterna mellan liv och död vi fastnar för eller så är det helt enkelt sångrösterna, instrumentens toner, de musikaliska ljudens former och hela den visuella framställningen som berör och dröjer sig kvar i medvetandet. Luisa Miller är ännu en se- och hörvärd opera på Malmö Opera!

Och restaurangens räksmörgåsar med vitt vin i pausen förhöjer definitivt upplevelsen…

Båda fotografierna är hämtade från Malmö Operas hemsida av, fotograf: Malin Arnesson

(inlägg 30 november)