En dikt och ett hedersomnämnande

Bokförlaget Fri Press arrangerade en haikutävling för en tid sedan. Jag deltog med en nykomponerad dikt, som tillsammans med några andra dikter nyligen fick lite extra uppmärksamhet med hedersutlåtande på deras hemsida. Segern kammades visserligen hem av en annan poet, men min dikt fick ett fint hedersutlåtande som jag gärna delar med mig av. Vill ni se fler av bidragen så är det bara att kika in på förlagets hemsida.

I skrivande stund är det måndagsmorgon och jag är alldeles strax i full färd med att kasta mig rakt in i en ny arbetsvecka.

Må gott och ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Del 2: Vad är konst?

Kan en skugga och några vitsippor vara konst?

En helt vanlig skugga är i allmänhet inte konst, men jag menar att det finns tillfällen då en skugga kan vara ett konstverk. Skuggan på fotografiet ovan är en dokumentation av ett konstverk jag skapade på en av mina skogspromenader. Själva konstverket finns inte kvar, eftersom verket försvann i samma stund som jag rörde mig vidare. Konstverket existerade ett kort ögonblick just där och då, i samma stund som jag betraktade min skugga och tänkte att det såg ut som om skuggan bar ett fång vitsippor intill bröstet, närmast hjärtat och i sin famn. Konsten i sig var enligt mig själva momentet att min skugga kunde bära ett fång vitsippor, helt utan att på något sätt plocka, arrangera eller flytta vitsipporna från sin naturliga plats.

Enligt uppslagsverket NE handlar konceptkonsten om att undanröja gränserna mellan konst och annan verklighet, och ibland kan den bestå av matematiska demonstrationer, filosofiska påståenden och ställningstaganden i sociala och politiska frågor.

Vid fototillfället var jag i själva verket ute i skogen med syftet att skapa någon form av konceptuell land art. Jag samlade föremål, flyttade, arrangerade och fotograferade utan att lyckas skapa den typen av verk jag var ute efter. Mina arrangerade stilleben blev helt enkelt inte tillräckligt unika. De såg bara ut som en samling fint tillrättalagda föremål i skogen. Allt förändrades när jag upptäckte hur min skugga lyckats skapa ett perfekt konstverk utan att göra någon som helst åverkan på naturen. Då visste jag att jag lyckats fånga det jag ville ha. Idén om den unika verket, ett verk som står över kommersialism, materialism, och ett verk som placerar våren, skogen och vitsipporna i rampljuset.

Jag tog upp min mobilkamera, tog ett fotografi och gick vidare. Mitt fotografi är således egentligen inget konstverk, det är bara en dokumentation av det tillfälliga konstverk jag upplevde där och då. Om jag skulle försöka mig på att placera konstverket i någon form av genre så skulle jag nog säga att det kan kopplas till någon form av minimalistisk konceptuell konst som hämtat sin inspiration i land art.

Avslutningsvis, kan en skugga skapa konst? Nej, en skugga allena kan inte göra någonting alls. Kan en skugga och några vitsippor vara konst? Ja, men det beror helt och hållet på hur, var, när, av vem och varför dess existens granskas. Några kanske skulle säga att det snarare handlar om filosofi.

Jag är nyfiken på din åsikt om den här typen av konst, vad tänker du?

Christina Karlsson

Ett jävla solsken…

Nu har jag också läst den. Ett djävla solsken, En biografi om Ester Blenda Nordström, av Fatima Bremmer (Månpocket 2019). Läsupplevelsen ger ett bestående intryck och jag kan inte låta bli att fascineras av Ester Blendas mod och förmåga att driva igenom projekt på sitt eget sätt.

Ester Blenda kan betraktas som en pionjär inom den grävande svenska journalistiken. I en tid då de flest kvinnor ännu inte hade rösträtt var hon en av dem som gjorde det ingen annan vågade. Hon brann för att söka det verkligt äkta, det autentiska och detta gjorde hon genom att uppleva det hon skulle beskriva. När hon skulle skriva om hur det var att arbeta som tjänsteflicka sökte hon helt enkelt arbete som piga på en gård, vilket kom att bli grunden för En piga bland pigor (1914). När hon skulle skriva om samernas situation sökte hon arbete som samebarnens lärare vilket innebar att hon levde och reste tillsammans med samerna i Lapplands piskande snöstormar. Hon körde motorcykel, rökte pipa och utforskade världen på ett sätt som bröt mot den tidens normer för hur kvinnor skulle bete sig.

Ester Blenda vågade höja sin röst, bryta mot normen och förändra journalistiken, men plötsligt tystnade hennes röst. Allt har sitt pris och priset Ester Blenda betalade för sitt sätt att leva var högt.

En läsvärd och på många sätt intressant bok.

Christina Karlsson

Påskhelgen är ett välkommet break!

Påskliljor, kejsarkronor och gulsippor. Scillor, hyacinter och rabarberblad. Trädgården är i full färd med att spricka ut i blom och jag känner mig lyckligt lottad som har en trädgård att glida runt i.

De senaste veckorna har varit underligt skruvade och den här våren blir inte alls som planerat. Covid-19 har totalt rubbat allas våra cirklar genom att vara så gränslös att många känt sig nödgade att stänga sina gränser, många har tvingats att tidigarelägga hemresor och stoppa utresor. Nåja, den av mig efterlängtade premiären av En midsommarnattsdröm blev inställd, operan är stängd, många av årets konstrundor är inställda, Whitesnakekonserten är inställd. Arbetsplatsens förutsättningar har förändrats, jag jobbar numera på distans, ibland hemma och ibland i skolan, bakom eller framför skärmen lite beroende på hur man ser det. Vad gäller galleriet så följer vi riktlinjer och anpassar efter utställares förutsättningar och önskemål. Vardagen förändras.

För några veckor sedan var jag i full färd med att planera en hejdundrande 50-årsfest med 20-talstema, försökte lära mig dansa Charleston, skissade på inbjudningskort och hann till och med att köpa värsta klänningen. Nu har jag avbokat lokalen och konstaterat att det inte blir någon fest, åtminstone inte det här året. Mina nykomponerade haikudikter tyngs ned av något svårgreppat, främmande och är inte alls så solskensglittrande och vårkvittrande som jag vill att de ska vara.

Det är nu; särskilt nu i dessa tider som vi behöver konsten mer än någonsin. Allt det där vackra och allt det där fula, blandas huller om buller i en läskig röra och då kan det vara fint att bara för en stund få resa bort till sagans land, i ett konstverk, i en film, till musik eller någon annan mänsklig kreation.

Nåja, jag njuter av påskhelgens break, målar och tolkar dikter genom att dekorera bokblad efter bokblad. Jag lyssnar till tonerna av Philip Glass och tänker att det är gott att vara här. Känner mig road av möjligheten att få “klottra” och färglägga så mycket jag vill i den fina diktboken, Våra andetag andas haikusommar.

Jag upptäcker att det finns gulsippor i gräsmattan och börjar fundera på att bygga en skrivarverkstad och målarateljé i trädgården. Jag tänker att nu när det inte blir någon fest då kan jag ju använda tid och resurser till att investera i drömmen om en ateljé. Ibland är det ingen hejd på allt jag tänker, eller drömmer lite beroende på vart gränsen går, ni vet den där hårfina gränsen mellan funderingar, faktiska planer och drömmar…

Må gott, ta väl hand om er och njut av påskhelgen som passerar <3

Christina Karlsson